måndag 28 juli 2014

Svenska kyrkan och kristendomen




Svenska kyrkan tyst om att kristna förföljs skriver en insändare i ÖC


”ORDET FRITT I en stor del av världen förföljs kristna för sin tro, huvudsakligen i stater där fundamentalistiska former av islam har starkt inflytande. Ett aktuellt exempel är förföljelsen av kristna assyrier och armenier i Irak. För 20 år sedan fanns det cirka 1,5 miljoner kristna där, i dag återstår endast cirka en fjärdedel av dessa. Senaste månaderna har islamska rebellgruppen IS, Islamska Staten, erövrat en stor del av Irak och givit de kvarvarande kristna där följande ultimatum - konvertera till islam, betala en orimligt hög kristen extraskatt eller ”dö av svärd”. Följden har blivit en flyktingvåg av kristna från området. 


En omfattande etnisk rensning på religiös grund sker mitt framför våra ögon i dag. Detta borde beröra och uppröra flera instanser i Sverige, bland annat politiska partier och olika religiösa samfund, men speciellt det största samfundet i vårt land, nämligen Svenska kyrkan som jag själv tillhör. När trosfränder förföljs vore det rimligt att vår kyrka reagerade starkt. Några reaktioner från denna kyrka märks dock inte. Inga manifestationer, uttalanden, demonstrationer, protestmöten, upprop eller påtryckningar tycks förekomma. Ingenting alls. Inga försök från vår kyrka att agera kraftfullt och uthålligt för att åtminstone försöka förhindra eller uppmärksamma den pågående och uppenbara utrotningen av kristendom i Irak. 


Framstående företrädare för Svenska kyrkan, män och kvinnor, varför verkar ni vara likgiltiga för det som sker? Är biskopars och prästers ofta upprepade prat om ”allas lika värde” liktydigt med att kristna inte längre är värda att värna om framför till exempel islamiska fundamentalister? Vågar ni överhuvudtaget inte agera på grund av risken att bli beskyllda för ”islamofobi”? Stå upp för er tro, agera och säg er mening i denna fråga. Det vore klädsamt om höga företrädare för Svenska kyrkan nationellt eller åtminstone regionalt ville kommentera eller besvara synpunkterna och frågorna ovan. Vad säger biskopen i Linköping? /Svenska kyrkan är märkligt tyst” ÖC

Så här skriver man i Svenska Dagbladet

”Politik före Gud i biskopsbrev
Den naiva kyrkan, som likt en ängslig tonåring gör vad som helst för att bli bjuden på partyt (helst i Stadshuset), sjunger nu med i de högljuddas schlager och garnerar det hela med en stylist från känd PR-byrå. Allt i akt och mening att göra sig ”relevant”, felaktigt förväxlat med modern och budskapsanpassad.
När ska hon lämna tonåren och vinna den mognas insikt om det alldeles egna värdet och det exklusiva uppdraget, tidlöst relevant?

Med ”Ett biskopsbrev om klimatet” överträffar hon sig själv i underkastelse av samtidens nyckfulla relativism där inget är beständigt. Ett trossamfund som anpassar sig efter politikens villkor kommer utan fördröjning förpassas till de irrelevantas gömmor.

En kyrka, som i valet till ny andlig ledare sållade fram fem kandidater som utan undantag svarade svävande på frågan om Kristus är en sannare profet än Muhammed, måste anses en smula vilsen. Ett intryck som förstärks i och med biskopsbrevet. Den behändigt formgivna skriften påminner om b-uppsatsförsök i statsvetenskap, där valda citat av kurslitteraturens teoretiker används för att underbygga studentens personliga politiska övertygelse. Sådana brukar med all rätt underkännas.


….Biskopen kopierar vänstern och skriver i sitt brev bland annat: ”Klimatutmaningen aktualiserar en kritisk diskussion om tillväxt. Är fortsatt ekonomisk tillväxt nödvändig? Är den ett självklart mål? Finns det välfärdsmått som kan mäta tillfredsställelse med livet i andra termer än de ekonomiska?”

 …Biskopsbrevets politiska linje blir ännu tydligare: ”Historien lär oss att en snabb omställning är möjlig om viljan och motivationen finns. I början av andra världskriget ställdes produktionen om fullständigt i många länder på bara ett par månader – och vi närmar oss en punkt när denna drastiska jämförelse blir allt mer relevant.

…Ett kyrkligt budskap att föredra hade annars kunnat vara att det i människan finns nedlagt förmåga att göra gott, att hon är lösningen, inte problemet.
Maria Ludvigsson är ledarskribent” Hela artikeln SvD



Sossarnas 2014 vallöfte - Gärna Medalj, men först REJÄL Pension



Låt oss avsluta med en lösryckt mening ur Lena Anderssons krönika, som alltså inleder ett något längre resonemang, men som jag menar återigen understryker hennes liberala och verklighetsfrämmande drömmar:

"Mycket återstår för att Sverige ska bli en mentalt kosmopolitisk plats."
En "fokusgrupp" med nyanlända i Tensta. De ska på något sätt skapa ett Manhattan åt Lena Andersson, men förstås bo på behörigt avstånd.
Det är en ren kolonisering från Afrika och Mellanöstern, samt inte minst islam, som förutom en baklava-butik för Lena Andersson, kommer att innebära förfall och tilltagande motsättningar.” Tobbes 

Socialdemokratiskt vallöfte - Här är det Anitra Steen, Göran Perssons hustru som fick en rejäl pension efter tio år som vd på Systembolaget".

En hyllad författarinna var Doris Lessing, som var både feminist och kommunist i sin tidiga ungdom. Kanske är det så illa med den svenska kyrkan och dess många falska apostlar att de inte kan sin bibel. Så här skrev hon 1998 om fördumningen, bristen på bildning och om kommunismen:

”Jag vill prata om något annat, som jag inte tvivlar på att alla här inne har haft anledning att fundera över, och det är vad vi kallar ‘fördumning’. Man hör folk prata om det överallt i England, så även om det som jag har att säga knappast kommer att bli underlag för en uppmärksammad roman, så kanske det kan vara till hjälp för att sätta samman det hela en aning. De saker som händer i Storbritannien är symtom på en ganska allvarlig situation.

”Det finns ett fenomen som jag kallar för den utbildade barbaren. Det är en person som kan ha befunnit sig inom högskole- och universitetsvärlden under många år och som kan ha vunnit priser och utmärkelser, men som när allt kommer omkring inte är beläst, inte kan någonting och som på det hela taget är helt ointresserad. Ganska många av mina yngre vänner är såhär.”

”Vi har bevittnat kommunismens skenbara död, men de tankesätt som antingen uppstod eller stärktes under kommunismen styr fortfarande våra liv. I första hand gör de sig påminda i vårt språk. Det är inte någon nyhet att kommunismen förgrep sig på språket och med språket våra tankar. Det finns en kommunistisk jargong som man kan känna igen efter att ha hört bara en enda mening … arvet av det döda och tomma språk som användes under denna tid förekommer fortfarande på sina håll, i allmänhet inom den akademiska världen och i synnerhet inom områden som sociologi, psykologi och litteraturvetenskap … 

 

…Jag blir alltmer chockad över man tanklöst och automatiskt ”rackar ned” på män, något som nu är en sådan del av vår kultur att det knappt ens märks. "

Vi har många underbara, smarta, starka kvinnor överallt, men vad händer med männen? Varför måste detta vara på bekostnad av män? "

Jag var i en klass för nio-och tio-åringar, flickor och pojkar, och denna unga kvinna berättade för dessa barn att orsaken till krigen var den medfött våldsamma naturen hos män. Man kunde de små flickorna, fulla av självgodhet och inbilskhet, medan de små pojkarna satt där tillintetgjorda och bad om ursäkt för sin existens, kanske de trodde att så skulle mönstret bli i deras liv.” Läs hela inlägget


söndag 27 juli 2014

Katastrofen är redan här - svenska ondskefulla politiker förrintar sitt eget land






Finns det någon gräns  – hur många fler?

Frågar Merit Wager. DR 2 Jacob Rosenkrands ställde i november förra året samma fråga till socialdemokraten Ylva Johansson: "Nej, det finns ingen övre gräns" svarade hon upprörd över att överhuvudtaget få frågan. Klara besked. Svenska politiker som ska stoppas av väljarna eller naturlagarna blir det nog inte.  Svenska politiker har även gett klartecken till den nuvarande situationen: Syriska flyktingar i Melilla vill vidare till Sverige – ekonomiska fördelar. De skapar problem som inte kan lösas, men den svenska väljarkåren fortsätter att visa ett förtroende för dem som hör hemma i 70-talet.


Katastrofen är inte längre nära – den är redan här

Ja, Migrationsverket höjer nu prognosen för antalet hitkommande asylsökande till mellan 75.000 och 89.000. Om någon frågar mig så kommer det snarare att röra sig om närmare 100.000. Men om fem månader vet vi…

Under perioden januari-juni 2014 ökade antalet asylsökande till det lilla landet Sverige (9,5 miljoner invånare) med 70 procent. Alltså sjuttio procent! Om även bifallsprocenten fortsätter att vara nära 60 procent ( jan-jun 2014) så kan jag inte förstå hur och var detta ska sluta. Men det vet förstås den, som är högste ansvarig i landet.

Vi får säkert höra statsminister Fredrik Reinfeldts lugna statsmannaaktiga uttalanden i alla nyhetssändningar idag. Det blir intressant att höra var – om någonstans – gränsen går för den humanitära stormaktens generositet på asylområdet. Den går uppenbarligen inte vid katastrofhöga 90.000 asylsökande (budget: minst 20 miljarder kronor…), så var går den? 200.000 om året? En miljon om året? Vem ska betala? Har statsministern och andra politiker haft någon dialog med folket om var deras gräns går? Eller har gått.


Läs hela Migrationsverkets skakande prognos här och tänk själva! Lita absolut inte på medierna, att de ska ge allsidig och sanningsenlig information…..läs vidare på Migrationsverkets prognos för 2014: uppemot 90.000 asylsökande! Katastrofen är inte längre nära. Den är här. SR interview med migrationsminister Tobias Billström.

Fr. Snaphanen – Julia Caesar: Sverige är fredsskadat (utdrag) från 2013. Läs alla kommentarerna.

”De här förorterna är ingen slum”
Det är en av Kanadas mest inflytelserika journalister, Margaret Wente,  som tycker att de svenska förorternas namn är i klass med bokyllan Billy och soffbordet Lack i Ikéakatalogen. Hon är kolumnist på Kanadas största dagstidning The Globe and Mail och skriver:

“De här förorterna är ingen slum. De har stora parker och aktivitetscentra och gratis svenskundervisning. Skolorna får extra understöd. Välfärdsförmånerna är generösa. Sverige stoltserar med att vara det mest toleranta, inkluderande landet i världen. Så vad får hundratals unga män att löpa amok och sätta eld på bilar och polisstationer och till och med sina egna skolor?” frågar sig Margaret Wente.

Mer än en miljon PUT sedan millennieskiftet

Hon ser en poliskår som säger sig inte ha en aning om vad upploppen handlar om och är beordrad att ingripa så lite som möjligt.

Hon ser en politiskt korrekt elit som ihärdigt förnekar att kravallerna skulle ha någonting som helst med invandringspolitiken att göra.

Med förvåning hör hon förklaringar om klass, arbetslöshet, utanförskap, dåliga skolor, låg levnadsstandard, växande ojämlikhet, polisbrutalitet och rasism.

Själv ser hon andra förklaringar. Sverige har öppnat sina dörrar för ett inflöde av människor från några av de oroligaste delarna av världen – i synnerhet länder med muslimsk majoritet, som Syrien, Afghanistan, Somalia och Irak. Bara under de senaste tio åren har det kommit hundratusentals. (Den korrekta siffran är 834 939 nya beviljade permanenta uppehållstillstånd (PUT) eller uppehållsrätter de senaste tio åren.)

Sedan millennieskiftet har mer än miljon – 1 006 697 utlänningar – beviljats rätt att stanna i Sverige.  Förra året släppte lilla Sverige in 111 090 utlänningar i landet. Kanada, med 3 1/2 gånger så stor befolkning, tog in nästan 260 000.

“Många kommer inte att klara sig”
“Många kommer inte att klara sig i det svenska samhället. De är predestinerade till ett permanent beroende av staten. Till skillnad från Kanada gör Sverige inget urval av immigranter utifrån yrkeskunskaper, utbildning eller potential att lyckas. Merparten av de senaste årens invandrare är flyktingar, anhöriginvandrare och importerade gemåler i arrangerade äktenskap. Många har liten yrkeserfarenhet och kan knappt läsa och skriva. Vissa kommer från nomadkulturer. Dessutom finns det knappt några jobb i Sverige för människor utan yrkeskunskap” skriver Margaret Wente.”

Var går gränsen mellan enfald och ondska?
Var går gränsen mellan naiv enfald och okunnighet å ena sidan och medveten ondska å den andra? Frågan är retorisk. Dels för att omedvetna, naiva gärningar kan skada lika mycket som medvetet kalkylerad ondska – eller mer. Dels för att ingen med hedern i behåll kan påstå att det är på grund av okunnighet om konsekvenserna som svenska politiker bedriver en ansvarslös invandringspolitik. Tvärtom – de har haft fyra decennier på sig att se och förstå följderna av sin extrema politik. Alltså måste drivkrafterna vara andra.

När man medvetet utsätter sitt land och sin befolkning för gigantiska och irreparabla skador – vad är det annat än ondska? I en debattartikel i Berlingske Tidene kallar den danska filosofen Eva Agnete Selsing Sverige för “Ondskans Imperium”. 

“Sverige är Ondskans Imperium, för här ser vi 2000-talets nya totalitarism utvecklad. Denna -ism skiljer sig från det förra århundradets totalitära system genom att varken vara militant, våldsam eller populistisk. Men det gör den inte mindre farlig: kombinationen av akademikerburna ideologier som mångkulturalism och feminism och verklighetsförakt i en politiskt korrekt åsiktsregim är fatal för ett samhälle” skriver Eva Agnete Selsing.

“Då är du en ond människa”
 Hon fortsätter:
“Härmed konstitueras ett åsiktsfängelse för de medborgare som ska leva med konsekvenserna av maktelitens beslut. Medan Översverige mässar “inkludering”, “tolerans” och “mångfald” från sina privilegierade trädgårdsidyller plågas allt fler svenskar av en vardag som är långtifrån “tolerant”, men där otrygghet, våld och politisk demonisering av oliktänkande ökar mer och mer. Hur hycklarna i den svenska överklassen kan se sig själva i spegeln dag efter dag är en gåta för anständiga människor.

Om dina gärningar medför våld, övergrepp, hot, förtryck och social kontroll av dina medborgare (som aldrig har efterfrågat den verklighet du har satt dem i), och du inte förhåller dig till det, så är du en ond människa” skriver Eva Agnete Selsing.

…I en debattartikel i Borås Tidning uttrycker Olle Engström, 68-årig moderat kommunpolitiker i Borås, sin oro över vart Sverige är på väg:

“Jag ser framför mig ett Sverige som inom 20–30 år fullständigt har tappat kontrollen över situationen, med konsekvenser som är skrämmande. Terrorism, våld och brottslighet kommer att öka i Sverige. Och kanske ser vi också på lite längre sikt ett fullskaligt inbördeskrig mellan olika religioner liknande de som varit och är i Libanon, Irak och Nigeria med flera. Tanken skrämmer, men vägen dit är kanske kortare än vi kan ana om inte dagens situation en gång för alla får sin lösning. Det är allas vårt ansvar att hitta lösningar. Rättsstaten Sverige kan eller ska aldrig acceptera att detta beteende röner någon som helst framgång. Om så sker startar vi en lavin som vi aldrig kan stoppa” skriver Olle Engström.

Här är en av alla kommentarer:
…“Systematiskt försöker utlänningarna sudda ut svenskarna och deras historia ur historien”
Tyvärr har den svenska regeringen redan år 1997 avskaffat den svenska historian när de fastställde att svenskarna inte längre hade en gemensam historia eftersom det har kommit så många utlänningar till landet.

Regeringens proposition 1997/98:16:
“Ett lands historia fungerar ofta som en förenande länk mellan människor. Eftersom en stor grupp människor har sitt ursprung i ett annat land saknar den svenska befolkningen en gemensam historia. Den samtida tillhörigheten i Sverige och uppslutningen kring samhällets grundläggande värderingar har därför större betydelse för integrationen än ett gemensamt historiskt ursprung.”

Det här är det värsta som den svenska regeringen har gjort mot det svenska folket. De försöker bryta svenskarnas socio-historiska kontinuitet, men det kommer ändå att stå kvar i historieböckerna. Om de inte gör någonting riktigt Orwellskt förstås och redigerar historieböckerna.” Snaphanen, Ondskans imperium och Svenska politikers ondska mot sitt eget folk.