tisdag 19 maj 2015

Svensk skådespelare som gjorde avtryck i världen. Dialogpolis mot organiserad brottslighet



Ingrid Bergman – en av många svenskar som gjorde Sverige till det land det en gång var.

Idag är det premiär i Cannes på en film om en svensk skådespelerska som gjorde avtryck både i Sverige och utomlands, närmast Amerika. Jag menar Ingrid Bergman. Under åren har jag läst en del om henne och tagit del av olika biografier. Då hon kom till Hollywood som ung så ville filmbolaget göra om henne men hon vägrade. Med andra ord visade hon stor integritet och det gjorde hon genom hela livet. Stig Björkman som gjort filmen och sammanställt materialet varav en hel del är från Ingrid Bergmans dagbok och egna filmer. Hon var en duktig fotograf bland annat. Björkman menade att det var så för Ingrid Bergman att arbetet gick före men hon var aldrig politiskt engagerad och hon skulle nog idag inte förstå feminismen och genustänkandet precis som Margaret Thatcher inte heller gjorde. De var starka kvinnor med integritet.

För er som inte sett några filmer av henne så måste ni se Klockan klämtar för dig, Gasljus och Dr. Jekyll och Mr. Hyde med Spencer Tracy som motspelare. 
Klockan klämtar för dig

 Gasljus

 Dr Jekyll and Mr. Hyde

Nedanstående kvinnor är inga Ingrid Bergman-kopior precis. Längst ner i vänstra hörnet har vi Fredrik ”Ursula” Federley. Den ena draken värre än den andra.

Kulturmarxismens ansikten i svensk politik
Och överordnat allt annat det långsiktiga målet: en värld utan gränser och nationer. Några av kulturmarxismens ansikten i dagens politiska verklighet har namn som Birgitta Ohlsson (fp), Maria Ferm (mp), Christina Höj Larsen (v), Cecilia Wikström (fp), Soraya Post (Fi), Cecilia Malmström (fp), Mona Sahlin (s),Veronica Palm (s), Eva-Lena Jansson (s), Margot Wallström (s), Emma Henriksson (kd), Annie Lööf (c), Fredrick Federley (c), Alice Bah Kuhnke (mp), Bodil Ceballos (mp) och Ulla Andersson (v). Vårt behov av bildning


 

Snaphanen:
Dialogpolis mot organiserad brottslighet
Av Thomas Nydahl
Läs nu först detta citat. Här finns kärnan till den nya polisorganisation som träder i kraft nästa årsskifte. I min hemstad ska man nu satsa på “att lyssna”.

“– Jag tror att vi kommer att prata om problem i folks vardag eller upplevd otrygghet som vi inte ser, säger Bengt-Arne Schuster, polisinspektör.”

Två saker ska man lägga märke till:

1/ Människor har problem i sin vardag.
2/ Det finns en upplevd otrygghet (alltså inte att förväxla med en verklig).


Kristianstad ska från och med måndag 18 maj satsa på lyssnande poliser. Lokaltidningen skriver:

“Ur samtalen och en enkel enkät som medborgarna erbjuds att fylla i ska problembilder och förslag på vad polisen ska jobba med vaskas fram.”

Det är alldeles uppenbart att den polisiära organisationen nu ska arbeta utifrån “förslag” och “problembilder”. Det mesta verkar inte vara verkligt, om ordvitsen tillåts. Det mesta är “upplevt” eller blott “bilder” av problem, sociala och andra. De flesta människor vet hur verkligheten ser ut. Också här i bygden vet vi att rånen, misshandelsfallen, inbrotten, narkotikaförsäljningen, vapenbrotten alla ökar. Den senaste tiden har vi dessutom fått erfara ovanligt många bostadsinbrott. 

Vi vet att den ständigt större populationen från Rumänien inte enbart har blivit ett vardagsproblem med tiggeri, utan också en ökad brottslighet som har med både inbrotten och butikssnatterierna att göra. Inte minst i vår stad vet många äldre människor vilka risker det finns med att öppna dörren för främlingar.

Allt för många har redan fått “hembesök” av förslagna, organiserade brottslingar, de har misshandlats, förnedrats och bestulits i sina egna hem. Räcker inte detta för att polisen ska ha listorna överfulla med “förslag” redan? Vad behöver myndigheten mer än larmen och anmälningarna? I mina ögon ser detta ut som ett mycket tidstypiskt sätt att kanalisera människors oro. Får du tala med en levande polis på torget kanske din “upplevda” otrygghet minskar. Eller? I artikeln heter det:

“Polisens mål är att komma närmare medborgarna.”
På tio-femton år bakåt i tiden. Då hade också vår kommun polisstationer i de mindre samhällena i kommunen. De är stängda och skrotade sedan länge. Det är fakta. Det som rapporteras av en lydig press nu är ingenting annat än vackra och tomma ord. De stora sociala problem vi brottas med idag lär knappast gå ett bekämpa med blanketter, opinionsundersökningar och en ny dialogsatsning. Det är inte bara pinsamt att läsa om hur makten försöker trolla bort verkligheten, det är också rejält upprörande.”Snaphanen

Maj Grandmo:
Storfiskarn
Bloggaren har precis läst Julia Caesars söndagskrönika vilken handlar om utarmningen av landsbygden och samtidigt fylla densamma med "ensamkommande bortskämda män" och organiserade tiggarkolonier till priset av hundratals miljoner kronor, miljoner insvettade skattekronor.’

Hur är detta möjligt? Och varför? Ångesten för att Sveriges invånarantal ska sjunka? Ångesten för att det s k välfärdssamhället har nått vägs ände och kanske 100.000 människor riskerar att hänga löst på arbetsmarknaden om skattebasen urholkas?

Ja. Och ja. Politikerna har på något vis rätt i att Sveriges befolkning inte får sjunka och därmed minska inflödet av över två biljoner i skatteinkomster. Att invandringen är "lönsam" är därmed ingen lögn. En otroligt dålig lönsamhet eftersom enbart 66 procent av de utlandsfödda har sysselsättning. Eller "nyanlända" som det kallas på fikonspråk.

…Och överallt bara dimridåer. "Sysselsättning" kan innebära allt från AMS-kurser till arbete 1 timme eller 40 timmar, i veckan. Erik Ullenhags standardslogan om att 600.000 invandrare går till jobbet varje dag är därför ingen lögn, fast en dimridå.


Och så där håller det på. Inga lögner, men mycket hög grad av Storfiskare. Remember? Thore Skogman:
"Så när storfiskarn talar om hur stora fiskar han får,
Ja då skarvar han som han vill,
Då räcker armarna inte till"

Sanningen är att invandringen är en gigantisk, skandalös miljardrullning som istället för att tillföra Sverige någonting, bara innebär förluster. Läs hela artikeln på Osagt

Julia Caesar -Vårt behov av bildning
”En intelligens som hotas av snar utrotning
Den sortens allsidiga och erfarenhetsgrundade bildning som karaktäriserade de tidiga sapiens återfinns i dag nästan bara bland hantverkare och bland bönder på landsbygden. En händernas och erfarenhetens intelligens som har blivit alltmer marginaliserad och håller på att utrotas, eftersom både politiker och många stadsbor tror att bönder och landsbygd inte längre behövs, mer än som snygga kulisser för stadsbornas semestrar.

SVT gav nyligen – häpnadsväckande nog – röst åt dem som mot alla odds lever kvar på den svenska landsbygden, i en serie program med titeln “Delat land”, gjord av Niklas Källner.  Om du vill se hur de sista inhemska garanterna för vår livsmedelsförsörjning har det – se serien! Du kommer att dricka din mjölk och äta din fläskkotlett med andakt efteråt.

“Bildning ger människan en inre kompass”
Poängen med bildning var från början varken klassens eller statens väl, påpekar Jasenko Selimovic. Den bärande tanken var frihet och självständighet.

“Bildning handlade om individens emancipation. Tanken var att kunskap berikar människan och bygger upp hennes förmåga att relatera till omvärlden. Ger henne en inre kompass. Som i ”educatio”, det vill säga vägvisaren, någon som visar vart man ska. Eller som i “Auf- klärung” – uppklarande, klargörande, upplysning. Bildning har alltså med växande, förmänskligande att göra. Jag läser, skaffar kunskap, reflekterar, diskuterar och bildar mig därefter en egen, i kunskap grundad, åsikt. Därmed utvecklar jag en självständighet, en autonomi, en personlighet. Bildning är en individualiseringsprocess. Att bli till som människa och som individ.”

“I Sverige förkastar vi traditionen, bildningsarvet, därför blir vår dialog inte grundad i kunskap utan förvandlas till tyckande. Slutligen vägrar vi att värdera saker i bättre och sämre, skapa hierarkier, mål och förebilder – rädda att det skulle reproducera vita västerländska värderingar.” Hela artikeln

”För Sverige ur tiden -Körsvennen
Säga vad man vill om samarbetsregeringen. Men den har åtminstone lyckats sätta Sverige på kartan. Sällan har representanterna för vårt avlånga land förärats så mycket spaltutrymme i internationell press.

Statsminister Stefan Löfven började mandatperioden på ett föredömligt sätt. Vid sitt första möte med Nordiska rådet glömde statsministern namnet på en av sina kolleger. Något som en brittisk tidning inte var sen med att rapportera jämte elaka gliringar.


 Utrikesminister Margot Wallström bör icke heller förglömmas. Under sin korta period som ansvarig för Sveriges utrikespolitik har hon lyckats med konststycket att inte skapa blott en, utan flera diplomatiska kriser. Det är tveksamt om Sverige någonsin har figurerat lika mycket i israeliska medier som efter erkännandet av Palestina i oktober. Inte nog med att Israels ambassadör kallades hem till det heliga landet – Israels utrikesminister lät meddela att Wallström inte var välkommen att besöka landet i januari. Det blev en veritabel följetong av alla turerna. Men all publicitet är bra publicitet. Så får man åtminstone anta att utrikesministern resonerade.

 …Körsvennen får härmed framföra sina gratulationer till den svenska regeringen för sitt idoga och framgångsrika arbete för att göra Sverige till en röst i världen. Förvisso en röst som ingen vill lyssna på, men det är en annan historia.”SvD


Bildresultat för Klockan klämtar för dig

 Ingen människa är en ö, hel och fullständig i sig själv;


varje människa är ett stycke av fastlandet, en del av det hela.
Om en jordklump sköljs bort av havet, blir Europa i samma mån mindre,
 liksom en udde i havet också skulle bli, liksom dina eller dina vänners ägor;
varje människas död förminskar mig, ty jag är en del av mänskligheten.
 Sänd därför aldrig bud för att få veta för vem klockan klämtar; den klämtar för dig
Dikt av  John Donne


måndag 18 maj 2015

Strålande tider, härliga tider-nya kunder till Sverige varje dag. Klansamhällen i Sverige







"Det tar tid för våra kunder att öppna sig."
”en kund är en fysisk eller juridisk person som köper eller hyr en vara eller tjänst från ett företag eller en person.”Wikipedia

Vi får en känsla för hur folk har det De flyttade ut socialkontoret till området där de som får bidrag bor.
 Socialsekreterarna Anzjela Aboud och...

Då fick fler hjälp att försörja sig själva.
Nu är Lindängens lokala socialsekreterare förebild för resten av Malmö.
Från: Sandor Herold
Malmö 18-5-2015

I Malmö, den mångkulturella kronjuvelen, uppgår socialbidragkostnaderna till ca en miljard om året.
Nu påstår man från ansvarigt håll att ökningen av detta håller på att plana ut. Detta skulle vara ett resultat av en särskild satsning på att anställa fler socialsekreterare för en kostnad av 30 miljoner. Med mer tid för varje människa går det bättre att hjälpa fler att försörja sig själva, säger man.

Som ett led att förklara denna märkliga ekvation så hade Sydsvenskan lördagen den 16 maj två helsidor om socialkontoret på Lindängen i Malmö som tydligen har flyttat ut till områden där det som får bidrag bor. Alltså områden, som likt Lindängen i huvudsak bebos av det klientel som av våra makthavare kommer att innebära ett lyft för landet, alltså invandrade flyktingar i huvudsak. Men tydligen så har dessa till och med svårigheter att ens försörja sig själva så lyftet lär vi nog få vänta på.

Till det nya kontoret skall alla känna sig välkomna är tanken enligt socialsekreteraren Anzjela Aboud. Hon säger vidare att man där inte har en så strikt miljö och det bäddar för att man blir avslappnad. 

Personligen så befarar jag att besökarna redan är tillräckligt avslappnade eftersom tillvaron säkerligen inte ställer några högre krav på att vara något annat.

Sara Sunning, som är tillförordnad chef på stället, ger ett exempel på att en psykiskt sjuk kvinna som kanske har gått hemma i tio år kanske inte har ett relevant krav på sig att gå till Arbetsförmedlingen och söka ett visst antal jobb varje vecka. Hon kan kanske börja med att gå till syskolan ett par gånger i veckan för att träna på att befinna sig i ett socialt sammanhang.

Socialsekreterarna samarbetar med ett antal frivilligorganisationer som Röda Korset dit man bland annat skickar sådana som skall jobba inom hemtjänsten för att gå på deras cykelskola på området.

Varje torsdags eftermiddag så är det öppet hus på socialkontoret med kaffeservering och då har man en arabisktalande tolk på plats också. Verkar vara en ganska behaglig tillvaro man har som arbetslös socialbidragstagare på Lindängen.

Att ha närhet till sina klienter är en fördel på det sättet också att en socialsekreterare kan vid ett hembesök upptäcka att barn sover på madrasser på golvet eller saknar skrivbord och då kan familjerna få hjälp att söka bidrag till möbler också. Ja, säg vad man inte kan få bidrag till!

Den aktuella artikeln i tidningen har som överskrift "Det tar tid för våra kunder att öppna sig."
Detta föranledde mig att gå in på Wikipedia och se hur ordet kund definieras. Det står så här: en kund är en fysisk eller juridisk person som köper eller hyr en vara eller tjänst från ett företag eller en person.
Alltså kan inte en socialbidragstagare kallas för kund eftersom hon inte betalar för tjänsten vederbörande får på socialkontoret. I detta fallet är benämningen kund alltså inget annat än en skönmålning  från socialsekreterarnas sida. Jag tycker att en socialbidragstagare skall kallas för det vederbörande är, helt enkelt socialbidragstagare och inget annat.

I samma tidning kunde man läsa om en brand vid Högaholmsskolan i Malmö. Troligtvis så var denna brand som de flesta i det mångkulturella Malmö anlagd. Dylika bränder är numera så vanliga i Malmö att det knappt ens skrivs om det i tidningen.

Hur som helst så väntar jag bara på att de ansvariga här snart också benämnes som kunder, då hos Malmö brandkår.

I dessa fallen så är väl i så fall den rätta benämningen stamkunder.

Nej kalla klientelet för dess rätta namn oavsett vilket sammanhang det är frågan om.
Slödder är inget annat än slödder, socialbidragstagare är inget annat än socialbidragstagare osv./ Sandor Herold,Malmö

Artikel:  Lagom utsatt välkommen
…..Det är en skamlig politik. Och en förödande signal till svenskar som jobbar med yttrandefrihet och kultur: bjud bara in personer som är lagom utsatta, annars kanske de stannar.Sydsvenskan

Till: Rakel Chukri, Sydsvenskanrakel.chukri@sydsvenskan.se;
Från: Sandor Herold
 
Artikel:  Lagom utsatt välkommen
…..Det är en skamlig politik. Och en förödande signal till svenskar som jobbar med yttrandefrihet och kultur: bjud bara in personer som är lagom utsatta, annars kanske de stannar.Sydsvenskan
Malmö 18-5-2015

Till Rakel Chukri,kulturskribent på Sydsvenskan

  Nej Rakel Chukri,det du beskriver är ingen skamlig politik!

Däremot är den politik som svenska regeringar bedriver skamlig när man släpper in hundratusentals s k flyktingar från de mest primitiva och våldsbejakande kulturer och länder som finns på denna planet.

Kulturer där man löser alla problem och konflikter med våld och där folkgrupper bedriver ständiga krig mot varandra.

Med det ökande antalet individer som kommer från de här länderna så kommer detta också att betyda att vi kommer att få ett likadant samhälle här i Sverige. Ett samhälle där krig, självmordsbombningar, halsavskärningar, stening, hedersmord med mera m kommer att höra vardagen till, precis som det nu gör i de länder som du vill att vi skall ta emot ännu fler ifrån.

Sverige behöver inte fler primitiva vildar som är kapabla att göra de mest vidriga saker mot varandra. Vi behöver inte personer där tydligen våldet mer eller mindre sitter i generna redan vid födseln. Förklara för mig varför det alltid är krig i t ex Mellanöstern och andra s k MENA-länder? Varför måste man spränga varandra i bitar eller skära halsen av varandra bara för att man tillhör en annan religion eller en annan del av islam?

Ledsen, Rakel Chukri, men jag vill inte att Sverige skall bli en filial till vare sig kristen eller muslims våldskultur och våldsdyrkan så därför vill jag helst inte ha en enda j-el
komna från dessa områden hit till Sverige.

Det räcker med allt sattyg och våld som redan har smugit sig in hit med dessa så kallade flyktingar.

Stanna där ni är och utför ert våld mot varandra bäst f-n ni vill men kom inte hit och förstör landet mer än det redan är förstört./ Sandor Herold, invandrare av den tamare sorten.


Fr. Snaphanen:
Svenskarna är svaga:
När tidningarna - inte svenska, naturligtvis - börjar likna Snaphanen, tar jag tar det som en starkt fördröjd komplimang. Norska Aftenposten besöker Södertälje 30 km sydväst om Stockholm


En kommun utanför Stockholm, Oslo polisens skräck exempel på integration som surnar.

Runt borden fälls det kommentarer om muslimer, grova förolämpningar som "Koranen tillhör djävulen" och att "Profeten Muhammed var en bluff och en pedofil". Dessa människor  förutspår en dyster framtid för Sverige och Norge med islamisk invandring.

-Svenskarna är svaga. Det är faktiskt helt sant. Norrmän och danskar är mycket mer kritiska, och det ska de vara glada för. Den svenska identiteten kommer att vara borta inom 20-30 år. Människor som kommer till Sverige behöver inte ens lära sig svenska, sade han.

-Problemet är att svenska politiker inte vågar ta tag i situationen, bortsett från Sverigedemokraterna sedan, men de Liker gör vi inte. Andra politiker vågar inte ta ta tag i  problemet, eftersom de är rädda för rasiststämpeln, säger han.

- Det finns nästan inga svenska butiker igen här. Klaner kräver beskyddarpengar. Vi vet inte vilka de är, men de som känner miljön, vet det tillräckligt bra. Konkurrenter trakasseras bort genom att till exempel drabbat av bränder. Det är inte längre fri etableringsrätt i Södertälje. Vi lever alla i samma stad, men inte i samma värld. Snaphanen och Aftenposten

Klansamhället är tillbaka
Det se­nas­te de­cen­ni­et har en sär­egen ny­hets­rap­por­ter­ing om ”släkt­fej­der” i våra stör­re stä­der bli­vit åter­kom­man­de.
Våld­sam­ma släkt­bråk med 50–60 in­blan­da­de i sam­man­drabb­ning­ar­na på ga­tor och torg, på sjuk­hus, till och med i rät­te­gångs­sa­lar fram­för när­va­ran­de po­lis. I Mal­mö har en kom­pli­ce­rad släkt­fejd på­gått till och från i snart ett de­cen­ni­um.

På ons­dag (20/5) ut­kom­mer tack och lov den svens­ka över­sätt­ning­en av en bok av den ame­ri­kans­ke ju­ri­dik­pro­fes­sorn Mark S Wei­ner som gör så­da­na fe­no­men be­grip­li­ga, Klanvälde – från stam­sam­häl­le till rätts­stat (Dua­lis för­lag).

Ti­di­ga­re var det­ta en frå­ga som bara en­ga­ge­ra­de spe­ci­al­in­tres­se­ra­de so­ci­al­an­tro­po­lo­ger. Men klanstrukturer har på se­na­re tid dykt upp i Sverige. I se­nas­te num­ret av tid­ning­en Fo­kus be­skrivs hur den or­ga­ni­se­ra­de brotts­lig­he­ten i Sö­der­täl­je do­mi­ne­ras av en hand­full släk­ter. Det är en skräm­man­de skild­ring av för­gre­ning­ar som pe­ne­tre­rar hela lo­kal­sam­häl­let, ända in i po­li­ti­ken och myn­dig­hets­värl­den. Sta­ten bör­jar vitt­ra vid mö­tet med klanlogiken när den inte för­mår hål­la emot. Här krävs kun­skap om hur man ska mot­ver­ka det­ta ur­åld­ri­ga fe­no­men som nu är till­ba­ka. Skd