Svensk äldrevård - när införs ättestupan?

Detta är en lång artikel men bör läsas. Alla blir vi gamla

Socialdepartementet v g diarieför och meddela dnr tack
Äldre- och folkhälsominister Maria Larsson

Socialminister Göran Hägglund f k

Ämne: ”Nu stärker vi de äldres inflytande över omsorgen”

Ett kraftfullt slag i luften

Under ovanstående rubrik upprepar Ni på DN debatt den 13 januari 2010 Era tidigare - till intet förpliktigande - floskulösa och cyniska mantran om ”värdighet”, ”värdegrund” och ”värdighetsgarantier” i äldre(van)vården.

”I en kommande lagrådsremiss föreslår regeringen en rad åtgärder för att utveckla äldreomsorgen. Tre lagändringar är aktuella.

För det första: en bestämmelse i socialtjänstlagen (SoL) om en nationell värdegrund för äldreomsorgen. Värdegrunden ska inriktas på att den äldre personen får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande. Värdegrunden ska genomsyra arbetet i äldreomsorgen. En sådan värdegrund i verksamheten kan tydliggöra olika aspekter såsom integritet, t ex privatliv och kroppslig integritet, självbestämmande, individanpassning och delaktighet; insatser av god kvalitet, gott bemötande samt att den äldre personen ska kunna känna trygghet.”

Allt detta borde givetvis sedan länge vara en självklarhet! Men verkligheten är av allt att döma ministerns och alliansens värsta fiende! [1]
Våren 2008 föreslog Värdighetsutredningen en tydlig nationell värdegrund för äldreomsorgen. Den 5 september 2008 kommenterade Ni i en intervju i DN detta förslag: ”Nu vill vi visa att vi menar allvar med vårt tal om värdighet, det är inte ett luddigt tomt prat.”

Av dagens artikel i DN framgår dock att det Ni har att komma med fortfarande är lika ”tomt och luddigt prat” som det var 2008 och alltid har varit.
Det är mycket Ni ”ska” men under Er mandatperiod har hittills inte särskilt mycket gjorts att döma av alla de missförhållanden som ännu år 2010 vidlåder äldre(van)vården.

Vad har hänt med ”kompetenskraven” från 2007?
Redan den 23 november 2007 aviserade Ni på DN Debatt nya skärpta regler inom äldreomsorgen. Då hette det bl a att ”vi kan aldrig acceptera att varannan nyrekryterad äldrevårdare inte uppfyller grundläggande kompetenskrav. /…./
För det första: all personal inom äldreomsorgen ska ha grundläggande yrkeskompetens för sina uppgifter. Befogenheter och ansvarsområden samt kompetenskrav inom vården och omsorgen om äldre behöver förtydligas, preciseras och regleras .”
Detta var 2007.

2010 ”behövs ett bidrag till bl a kompetensutveckling av främst arbetsledare och biståndshandläggare , men också till handlednings- och informationsmaterial. Resurstillskottet ska finansiera utbildning för ca 5 000 arbetsledare och ca 2 500 biståndshandläggare över hela landet.”

Miljonerna skall m a o satsas på kompetensutveckling av byråkrater och administratörer.

Vad har hänt med löftet från 2007 att ”all personal inom äldreomsorgen ska ha grundläggande yrkeskompetens för sina uppgifter” och att ”vi kan aldrig acceptera att varannan nyrekryterad äldrevårdare inte uppfyller grundläggande kompetenskrav”?
Uppenbarligen skall de som har det dagliga ansvaret för de gamlas s k ”välbefinnande” och ”trygghet” även fortsättningsvis ”rekryteras direkt från gatan” som en förtvivlad undersköterska för ett antal år sedan sade i DN. ”De kan inte ens skriva sina namn på tidkorten.” Förmodligen skall de inte heller fortsättningsvis behöva tala begriplig svenska!

2007 konstaterade Elina Eriksson, Huddinge, som arbetat länge i den s k äldreomsorgen i en insändare i DN att: ”äldrevården är extrajobbarnas eldorado. Kontinuitet är i alla fall ett ord som inte funnits på mina arbetsplatser. Många är invandrare med begränsade språkkunskaper. I åldringsvården är vi så integrerade man kan bli.”

Den totala integration som kännetecknar åldringsvården är sannerligen inte till fördel för de gamla som utsätts för den!
Däremot är - enligt Er artikel i DN 2007 – ”flerspråkighet och kulturkompetens viktiga tillgångar i omsorgen om äldre med utländsk bakgrund eller annat modersmål än svenska.” När det gäller invandrarbefolkningen ”ställs stora krav på språkutbildning och kompetensutveckling. Äldreomsorg är en verksamhet sp, i mycket hög grad bygger på kommunikation mellan personal i arbetslaget och mellan personal och vårdtagare och deras anhöriga.”

Varför gäller inte samma kompetens – och språkkriterier för vården av svenskarna?

I en intervju i SR P1 den 22 maj 2007 sade invandringsförespråkaren Philip Legrain att ”det finns många från Afrika och Manilla som gärna tar de jobb svenskarna inte vill ha t ex städning, sophämtning och inom äldreomsorgen.”

Den 24 september 2009 uppgav arbetslösa Emilie Nzinahora, som kom från Burundi 2005 att hon ”i första hand sökte okvalificerade jobb inom äldreomsorgen, men kunde tänka sig att arbeta med vad som helst.”
Hur tycker Ni att detta går ihop med Ert vackra tal om ”värdighet, värdegrunder och värdighetsgarantier i äldreomsorgen”?

Ministerns brasklappar
”För det andra: en bestämmelse i SoL om att den äldre personen, så långt som möjligt, ska kunna välja när och hur stöd och hjälp i boendet och annan lättåtkomlig service ska ges. /../ Denna lagändring tillsammans med regeringens övriga valfrihetsreformer kommer kunna underlätta för äldre att få välja och att ha reell delaktighet. ”

Ministerns högstämda retorik om s k ”val” och ”reella delaktighet” naggas omedelbart i kanten genom brasklappen ”så långt som möjligt.” Vem avgör vad ”som är möjligt”? Givetvis – precis som idag - cyniska och snåla kommunalråd, biståndshandläggare och arbetsledare.

Vad är ”annan lättåtkomlig service” som vi nu skall få ”välja”?
”För det tredje: en lagändring som ger kommunerna befogenhet att lämna kompensation till en enskild person. Förutsättningen för denna befogenhet är att kommunen inte klarat av att ge ett beslut i tid eller om kommunen inte kunnat ge en enskild person dt bistånd som socialnämnden garanterat.”
Detta är ännu ett kraftfullt slag i luften., eftersom kommunerna även fortsättningsvis kan gömma sig bakom det vanliga skälet till sina försumligheter: ”det saknas resurser, vi har inte tillräckligt med personal, ska vi klara detta måste skatten höjas,” m fl ohållbara undanflykter.
”Många äldre personer som är i behov av insatser inom äldreomsorgen har av olika skäl svårt att framföra kritik och hävda sin rätt. För de kommuner som så önskar finns nu ett instrument för att tydliggöra för brukare och övriga medborgare att individens behov ska respekteras.”

Vad betyder denna floskel? Vad innebär i klartext ”de kommuner som så önskar”? Var god förtydliga, tack.
”Den föreslagna befogenheten innebär dock inte någon förändring av kommunernas ansvar enligt andra bestämmelser. " Ännu en Larssonsk brasklapp!
Ni har en eminent förmåga att med stora bokstäver tala om ”val”, ”reell delaktighet,” ”befogenheter” och om att ”hävda sin rätt” för att i nästa mening ta tillbaka allt Ni sagt och lovat!

”Den nationella värdegrund som ska genomsyra äldreomsorgen” visar sig -redan innan den ens börjat ”implementeras” – endast vara ännu ett av Era och Er regerings många kraftfulla slag i luften.

Vi har hört den förut…
Redan 2007 talade Ni i ett svar till mig om hur glad Ni var över ”den fritt-va-reform som regeringen under våren initierat för att fler ska kunna få den vård och omsorg de själva önskar.” Det blev tydligen inte så mycket av den reformen, eftersom Ni nu är i farten igen med ännu fler fantasifulla och grundlösa utfästelser till de äldre om ”värdegrunder, värdighet och värdighetsgarantier”!
I Ert svar den gången glömde Ni att informera om det finstilta i valfrihetsreformen nämligen att valet av ” en vård och omsorg de själva önskar” först måste beviljas av kommunen i mån av resurser!

Eller som Göran Rosenberg så träffande avslöjade i en ledare i DN ”Den ökade friheten att välja visade sig ofta sammanfalla med hårdare regler för vad vi har rätt att begära av de leverantörer vi har rätt att välja.”
Så mycket var den valfrihetsreformen alltså värd.
En gammal anekdot om den sovjetiska valfriheten faller mig osökt i tankarna: ”Eleverna får välja vilken färg de vill på sina anteckningsböcker – bara de väljer svarta.”

Ännu fler floskler
”Lagändringen stärker framför allt möjligheten att upprätta lokala värdighetsgarantier. Värdighetsutredningen föreslog i sitt slutbetänkande att värdighetsgarantier ska utformas lokalt. Regeringen gör samma bedömning: de kvalitetsnivåer som behöver finnas inom äldreomsorgen är i första hand varje kommuns ansvar /.../ Regeringen avser att stödja upprättandet av värdighetsgarantier. Ett syfte är bl a att upprätta lokala värdighetsgarantier”

Lagändringen sägs ”stärka möjligheten att upprätta värdighetsgarantier.” Lagen kommer alltså inte att vara bindande för kommunerna. De kommer med a a o att – precis som idag – göra som de vill med ministerns värdighetsgaranti! T ex stoppa upp den någonstans!

”En lokal värdighetsgaranti bör innehålla en konkret beskrivning av vad äldre personer, deras anhöriga och övriga kommuninvånare kan förvänta sig av de tjänster kommunen erbjuder inom äldreomsorgen.”
”Förutom en ökad tydlighet om vilken service man kan förvänta sig man kan förvänta sig kan en lokal garanti även bidra till kvalitetsutveckling genom att äldreomsorgens medarbetare får en tydligare bild av sina arbetsuppgifter.”

Det är många ”bör” och ”kan” och mycket om vad man ”kan förvänta sig” av det som ”erbjuds”. Det är m a o en mycket tunn soppa den mångordiga ministern kokat ihop under sina snart fyra år som ansvarig för äldrevanvården!
”De kvalitetsnivåer som behöver finnas inom äldreomsorgen är i första hand varje kommuns ansvar” skriver Ni fullt medveten om att kommunerna alltid saknar resurser när det gäller de äldre och gamla.

Vad är värdighet i äldreomsorgen?
Vad anser Ni i praktiken vara värdighet i äldreomsorgen? Den frågan lär vi aldrig få något klart och entydigt svar på. Så jag får som vanligt svara själv.
Värdighet, fr Larsson, är att slippa ligga dygnvis med nerkissade och nerbajsade blöjor, att få ren blöja - för 2:50 styck – när det behövs och inte när kommunen anser sig ha råd och personalen tid att byta, att få duscha oftare än var fjortonde dag – vare sig det behövs eller ej och att få komma ut i friska luften varje dag om man så vill.

Värdighet är att – som kvinna - slippa torkas i stjärten och duschas av en man från Somalia eller Eritrea.

Värdighet är att slippa ängslas för att inte kunna göra sig förstådd på sitt eget språk dvs svenska.
Värdighet är att slippa ha ett femtiotal olika vårdare.
Värdighet är att slippa överfallas, misshandlas och t o m mördas i sitt eget hem.
Värdighet är att våga sig utanför dörren och slippa ängslas för att rånas och få sin handväska ryckt av någon importerad skurk från Tredje världen.
Värdighet är att slippa ängslas för att bli bestulen på sina tillgångar och värdesaker av personal i vården.
Värdighet är att inte behöva välja mellan ett helt ägg varannan dag eller ett halvt varje dag. Eller att inte få sylt till torsdagens pannkakor därför att ”det saknas resurser.” Eller att inte få den traditionella lutfisken till Lucia p g a ”den blivit för dyr.”
Värdighet är att slippa övermedicineras, felmedicineras och drogas. Idag är – som bekant(?) - läkemedelsbehandlingen av de äldre rena vanvården.
Värdighet är att slippa bli uttorkad och svältas till döds p g a personalen inte har den tid det tar att mata en gammal människa som inte kan äta själv.
Värdighet är att få välja sin boendeform. Värdighet är att – efter ett livslångt äktenskap - inte behöva skiljas från sin livskamrat p g a denne/denna inte anses tillräckligt sjuk eller skröplig för att få plats på samma boende som makan/maken under den sista tiden i livet.

Enligt en paragraf i socialtjänstförordningen från 2006 har de som beviljats särskilt boende rätt att beredas plats i samma boende,om de vill. Men detta gäller inte om enbart den ena parten har rätt till omsorg. Det är alltså ännu en till intet förpliktigande cynism.

Listan över Er och tidigare regeringars tillkortakommanden och misslyckanden när det gäller våra gamla kan göras mycket lång.

Vart har de utlovade miljonerna tagit vägen?
Ni lovade i ett brevsvar daterat i augusti 2007 satsningar på de gamla med 1,35 miljarder. Nu talar Ni om 90 miljoner kr för 2010 och därefter 80 miljoner årligen. Hur många år avser ”därefter”? Vart har resten av de utlovade miljonerna tagit vägen? Har de satsats på invandringen, integrationen och kommunernas flyktingmottagning bl a på de s k ” ensamkommande flyktingbarnen”?
Man kan inte säga annat än att röda mattan rullas ut för dessa nyrakade barn med nappen i mun och nallebjörnen under armen. Sedan Vellinge under hot tvingats till underkastelse kunde vi läsa att ”sängarna är nybäddade, kylskåpet välfyllt och en stor fruktskål med all tänkbar frukt väntar på de nyanlända.”
Några ”nybäddade sängar, välfyllda kylskåp eller stora fruktskålar med all tänkbar frukt” har man aldrig någonsin hört talas om när det gäller de gamla!

Avslutningsvis…
När kommer de gamla att i praktiken - och inte bara i retoriken inför valet - få valuta för de miljoner ni skryter med att ha avsatt - bl a för att ”implementera värdegrunden i äldreomsorgen”?
Exakt när kommer ”den äldre personen få leva ett värdigt liv och känna välbefinnande”?
När, fr Larsson, kommer Era ”värdighetsgarantier” att vara genomförda?
Allt tyder på att det är mycket, mycket långt dit i alliansens Sverige. Ministerns värdighetsgarantier är som tidigare sagts en tämligen tunn soppa kokad på en spik!

Vad var det Shakespeare skrev? Det var visst någonting om ”Ord! Ord! Ord! Ord utan tanke aldrig himlen når.”


Ovanstående brev från den flitiga skribenten ISM har skickats till Socialdemokraterna-info, Folkpartiet, Centern, Moderaterna-riks, Sverigedemokraternariks, Debatt-DN
Från John Wilthorn: I val efter val har samtliga partier lovat pensionärerna "guld och gröna skogar", men så snart vallokalerna stängts är dessa fagra löften det första som kompromissats bort.
Så har det alltid varit - val efter val - och i största tänkbara enighet mellan samtliga partier. Härvidlag spelar partifärgerna ingen roll ...fast i kommande val kan vare sig politiker eller journalister tysta ner detta oseriösa spel för galleriet. "Nätet" kan inte tystas!



Sagt av äldre dam på TV-Aktuellt vid en intervju.
"Jag tycker Fredrik Reinfeldt och hans hustru är högfärdiga. Jag tycker inte om dem!"


gp dn b