Per Svensson - en av våra svenskfientliga journalister

Som några på bloggen noterat så har några skarpa och välformulerade brev från Sandor Herold skickats till Sydsvenska Dagbladet. De har publicerats här.

Per Svensson, tidigare kulturjournalist på Expressen, numera kulturchef på Sydsvenska Dagbladet, skrev denna artikel i Expressen och jag tänkte att jag skulle spara den. Den är fylld med elakheter och Per Svensson får representera våra svenskfientliga, okunniga journalister som försörjer sig genom att dagligen skriva hatiska artiklar om sitt land och svenska folket.


Lördag 10 juli 1999

Varför inte acceptera att bonden är ett slags konstnär?

Per Svensson:
Sverige behöver sina kulisser
Jag tvivlar på undersökningar som talar om ”det naturliga”. Naturligt ren. Naturligt god. Ett annat sådant ord är ”svensk”. Svensk färskpotatis. Svensk sommar. Orden förstärker och bekräftar varandra. En äkta svensk är naturlig. En naturlig svensk är äkta. En svensk är naturligt äkta. Det är farliga fantasier.

I pressen redovisades nyligen en enkätundersökning om svenska folkets förhållande till kroppsdofter. Om jag minns rätt uppgav de flesta av de tillfrågade att de tyckte bäst om ”naturliga” kroppslukter, till vilka av någon anledning också räknades doften av tvålskrubbad hud. Jag tvivlar på denna undersökning. Det säljs ju faktiskt deodoranter, bodylotions, parfymer, intimtvålar och rakvatten också i Sverige.

Här, som i så många andra sammanhang, hör det till god ton att göra en sak och säga en annan. ”Naturlig” är ett av den moderna svenskans mest självklart positivt laddade ord. Naturligt ren. Naturligt god. Ett annat sådant ord är ”svensk”. Svensk färskpotatis. Svensk sommar. ”Svensk” kan ibland kombineras med ”äkta”. Äktsvensk sommarhage.

Det finns ett samband mellan de orden. Äkta. Naturlig. Svensk. De förstärker och bekräftar varandra. En äkta svensk är naturlig. En naturlig svensk är äkta. En svensk är naturligt äkta. Nu på sommaren intensifieras kulten av det naturliga och äkta på ett onaturligt sätt. Delar av befolkningen flyttar in regntyngda tält och livnär sig på halvrått kött från gasolgrillen eller egenhändigt uppdragna lankiga abborr- och morotspinnar som, när kostnaderna för mask, spön, båtbränsle, gödsel (för att inte tala om amorteringarna på torpet räknas in betingar ett rent onaturligt högt kilopris.

Paradoxalt nog är få miljöer så artificiella som de ”typiskt svenska”. Ta Siljansbygden med sina timmerstugor. Till exempel, eller den stockholmska skärgården med sina punschverandor. Påhittade och omsorgs¬fullt deodorantade paradis med välansade bikinilinjer.

Eller ta Selma Lagerlöfs Mårbacka. När vi var där förra helgen påpekade min fru att Mårbacka är minst lika mycket fantasiprodukt som Gösta Berlings saga. Selma pumpade in hela sitt Nobelpris i en låtsaslek. Mårbacka skulle se ut som en blomstrande herrgård från 1800-talet. Massor av människor i full och munter sysselsättning.

Idén med gården var inte att den skulle ge vinst eller ens gå runt. Mårbacka var en teater där Selma Lagerlöf iscensatte en permanent och pengaslukande teaterföreställning. Man kan komma att tänka på ”The Truman Show” – eller på nittiotalets svenska arbetsmarknadspolitik. Plötsligt blir både Mårbacka och Selma mycket intressantare. Utan kulisser, utan fiktioner och fantasier, skulle Sverige bara vara en oändligt trist skogsväg.

Under en dryg veckas halvcirklande genom Sverige – Skåne, Bohuslän, Värmland, Dalarna, Bergslagen, Sörmland, Smålandskusten – har jag lagt märke till att fantasilösheten breder ut sig. Överallt vanpryds sommarängarna av ruggigt fula vita sopsäckar i plast. Det är så man hässjar hö numera. Antagligen har det något med lantbrukets produktivitet och lönsamhet att göra. Men problemet med jordbruket är väl inte att det producerar för lite smör och grädde, utan snarare det motsatta?!
Varför då inte i stället acceptera att en av jordbrukets viktigaste uppgifter är att producera väggbonader, sommaridyller, öppna landskap, gammaldags höhässjor – och ge bönderna betalt för att göra detta? Varför inte acceptera att bonden är ett slags konstnär och hans åkrar och ängar ett slags installationer.

Det finns en politisk poäng med bejakandet av Sverige som onatur, Sverige som konstuställning, Sverige som teater. Till en teaterföreställning är alla som är intresserade välkomna. Det är därför främlingsfobiker och nazister så envist håller fast vid en annan, mycket farlig fantasi: att det faktiskt finns något som är ”naturligt svenskt” och några som är ”äkta svenskar”.
Så långt kulturjournalisten Per Svensson.


Från Hamlet Akt V – William Shakespeare

Upp flyga orden tanken stilla står,
Ord utan tanke himlen aldrig når.
Konungen, scen 3