Landskronamordet och svensk media

Landskrona-kommentar: Mediedramaturgien

Det vi ser utspela sig i svenska media just nu är helt förutsägbart. Media följer sin eviga dramaturgi. Inga överraskningar där.

När någonting sådant inträffar som mordet i Landskrona på den 78-åriga kvinnan utbryter panik på landets redaktioner. Ångesten tätnar som dimma över fälten en fuktig sommarkväll. Ångesten handlar inte om hur man ska kunna belysa det inträffade på ett korrekt och allsidigt sätt. Nej nej.

Bekymret är det här:

Hur ska man nu bära sig åt för att det inte ska blossa upp “främlingsfientliga stämningar” hos den svenska befolkningen?

Hur ska man hålla dem i fortsatt narkos så att de inte upptäcker sambandet mellan en vansinnig invandringspolitik och en dramatiskt ökande och allt våldsammare kriminalitet?

Journalisterna lever i symbios med politikerna. De har fullständigt lierat sig med den politiska ideologin om massinvandring och mångkulturellt samhälle. Det är en omständighet som gör den svenska journalistkåren unik i världen. På landets alla redaktioner styrs arbetet, uttalat eller outtalat, av principen att “inte publicera någonting som kan öka främlingsfientligheten”. Det är ett av medias övergripande mål. Att upprätthålla principen underlättas av att journalister i allmänhet lever i skyddade etniskt svenska reservat, långt från våldet i de mångkulturella förorterna.
Mot den bakgrunden utlöser Landskronamordet givetvis full panik. “Hur fan ska vi tackla det här? Nisse i Hökarängen (journalistepitet på den vanlige svensken) håller på att bli förbannad.”

Några strategier går att urskilja:
Man skickar fram de yngsta och mest orutinerade journalisterna, som går på otrygga vikariat eller är utlånade av bemanningsföretag.

De gör lydigt det de förväntas göra, för att få fortsatt jobb. Exempel: Anna Landelius i Studio Ett som Thoralf nämner.

Man skickar fram de mest skrupelfria, mest samvetslösa journalisterna och krönikörerna, det hårdföra gänget som inte vet vad sanning är och som är beredda att sälja sin mor om det skulle ge dem egna fördelar.

Exempel: Britta Svensson i Expressen,


Peter Kadhammar i Aftonbladet.


Eva Franchell i Aftonbladet meriterar sig väl i samma kategori.


När ledar- och kulturskribenterna har firat påsken färdigt med familjen på lantstället och är i tjänst igen kan vi vänta oss brösttoner från

Helle Klein och



Olle Svenning i Aftonbladet,

Ann-Charlotte Marteus i Expressen,



Dan Jönsson eller Stefan Jonsson i Dagens Nyheter,


eller kanske rentav Olle Svennings fru, Maria Schottenius i DN.



Vi kan inte heller utesluta att TV4:s egen lilla maskotdocka Lena Sundström*, med specialuppdrag att misskreditera SD, med sedvanlig avsky kommer att peka på Danmark som avskräckande exempel på “främlingsfientlighet”.

Alla insatser kommer att ha samma innebörd:
“Det som hände i Landskrona är tragiskt. Men brott har ingenting med etnisk härkomst att göra. Den kraftigt ökande våldsbrottsligheten i Sverige med t ex 15 gånger fler våldtäkter än Danmark har ABSOLUT inget samband med massinvandringen. Orsakerna är utanförskap och möjligen arbetslöshet.

Vi måste alla hjälpas åt att bekämpa det meningslösa våldet.”
Sedan faller tystnaden igen. Till nästa mord.

Läs kommentarer på Thoralf Alfsson och Öppet brev från ”Svensk tant”

Den brittiske journalisten Roland Huntford, som i många år var svensk korrespondent för The Observer, beskrev redan 1971 i boken The New Totalitarians hur svenska media genomsyras av lögn och anpasslighet:

”Hela den svenska maffian av massinformatorer, kommentatorer, vägledare och uppfostrare uppträder som en kollektiv enhet och följer ögonblickets tendenser. De är konformister till övermått och önskar bara att befordra det allmänna samförståndet – en tradition som förstärkts av skolutbildningen. Skolsystemets produkter dominerar nu medierna.

Ängsligt måna som de är om att framlägga endast vad deras kolleger tror behöver de svenska massinformatorerna inget tvång för att följa partilinjerna. I deras värld är en avvikelse från den accepterade normen ett slags förräderi. (…) Det är relativt lätt att ta dem i anspråk för en speciell ideologi. Det räcker med att omvända ett utvalt fåtal i hierarkins topp, så följer de övriga lydigt efter.”

Det är snart 40 år sedan Roland Huntford skrev det här.



På Stefan Jonsson hittade jag ingen bild.


gp sds sds sds sds dn dn dn hd hd hd hd kv hd svd ta gp