De goda folkpartisterna Gunnar Andrén och Bengt Westerberg

Nedan lite korrespondens mellan folkpartisten Gunnar Andrén och Sandor Herold samt Röda Korsets styrelseordförande, den godaste av oss alla, Bengt Westerberg och Inger-Siv Mattsson. Bengt Westerbergs brev talar för sig själv. Stavfelen är också hans.

Det är intressant att Gunnar Andrén menar att riksdagsmännen uppbär inte lön utan arvode. För ett tiotal år sedan ringde några medlemmar i en arbetslöshetsförening för arbetslösa kvinnor upp riksdagens kansli och ville veta riksdagsmännens löner. Det påpekades mycket allvarsamt att riksdagsmännen hade inte lön utan arvode.

Vad arvode är kan man läsa på Wikipedia.

”Arvode kallas ekonomisk ersättning för tillfälligt arbete av intellektuellt slag.

Beteckningar som styrelsearvode, semesterarvode etc. förekommer och brukar avse en återkommande men tidsmässigt begränsad uppgift.

Ordet har samma innebörd.”
Ordet "honorar" används mycket inom författarvärlden och avser då den summan pengar författaren får för att låta sin text publiceras. När det står "honorar utgår ej" betyder det att författaren inte får något arvode.”

Lön

Lön är ersättning som betalas till anställd för utförande av arbete eller beredskap att utföra arbete. Lön utbetalas i regel i pengar. Om lönen ej är i pengar betalas den in natura, det vill säga med olika former av varor eller tjänster.

Lönekostnad, den totala kostnaden för en lön, inklusive sociala avgifter och liknande.”

Vi kan dra slutsatsen att arvode handlar om tillfälligt arbete.

Låt oss därför hoppas att våra 349 nuvarande riksdagsledamöter var ”tillfälliga” och att nya ledamöter ur svenska folkets djup tillkommer.



Bengt Westerbergs svar är intressant. Han anser att Tage Erlander skulle ha ”gillat läget”. Därför har jag tagit fram en kommentar som fanns på Vår stund i Sverige och som säger en hel del om Tage Erlanders inställning men framförallt om Olof Palme.





Till: Gunnar Andrén, gunnar.andrén@riksdagen.se

Från; Sandor Herold


Bla, Bla, Bla

Gunnar Andren, den du skriver till, alltså mig, är inte född i år och inte heller född förra året. Jag är fyllda 58 år och har jobbat i snart 40 år varav dessa som lokförare i 30 år. Ditt skriveri om att ni inte uppbär lön utan arvode är ju rent skrattretande. Visst är det lön ni får och jag känner fortfarande inte till en enda arbetsplats med liknande villkor, där man inte behöver närvara en enda dag men ändå får full lön. Detta är ju en ren spottloska rätt i ansiktet på varje löntagare i detta land. Men om det lättar ditt samvete att kalla din lön för arvode så får du gärna göra detta.

Jag skall göra allt som står i min makt för att sprida vilka rent ut sagt kriminella "anställningsvillkor" ni har.

Dina mail har varit verkligen avslöjande om "arbetet" i riksdagen. Tackar för det.


Från: inger-siv mattsson [mailto:INGERSIV.MATTSSON@bredband.net]
Skickat: den 23 maj 2010 18:57


Till: Bengt Westerberg
Ämne: Tage Erlander

Den 23 maj 2010


Bengt Westerberg
Röda Korset

Ämne: Tage Erlander

I samband med Kunskapsradions satsning på svensk politisk historia intervjuades Ni i DN av Tomas Lisinski. På Lisinskis fråga ”Vad betydde Tage Erlander för Sverige under den långa tiden?” svarade Ni ”Han hade en enormt stor betydelse. Erlander var en pragmatisk politiker med stor förståelse också för den liberala idologin.”
Jag vill i detta sammanhang citera Erlanders kloka ord i Sveriges riksdag 1965 med anledning av raskravallerna i USA: ”Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i så många andra avseenden.”

Vad tror Ni Erlander skulle ha tyckt om han fått uppleva den förstörelse av Sverige, som senare ansvarslösa och naiva politiker genomfört i och med att Ni och Era gelikar omvandlat vårt land till ett mångkulturellt samhälle? Dvs till den mångkulturella mardröm, som nu senast tagit sig uttryck i det brutala och råa mordet på en gammal kvinna i Landskrona.
Jag ber Er notera att min fråga icke är retorisk utan kräver ett konkret svar, tack.

Inger-Siv Mattson, f d internationell sekreterare vid ett statligt forskningsråd

PS! Jag ber om en vördsam hälsning till Er gode vän af Donner. DS!


Från: Bengt Westerberg
Till: Inger-Siv Mattsson

Invandringen till Sverige var som Ni vet mycket omfattande under de år tage Erlander var statsminister. Man satsade under 1950- och 60-talen mycket medvetet på att locka hit personer från andra länder för att kunna möta den stora arbetskraftsefterfrågan som då fanns. Jag tror inte Tage Erlander på något sätt hade instämt i Er bedömning av det Sverige vi lever i i dag. I likhet med mig och många andra hade han ansett att Sverige är ett av de bästa samhällena man kan leva i. Det är ju bl a därför det är attraktivt för människor i många andra, mindre lyckkligt lottade samhällen.


Bengt Westerberg, f.d. ordförande i ett statligt forskningsråd

******




Kloka ord
Det har utkommit en bok om Sveriges statsministrar. På bloggen Vår stund i Sverige hittar jag en kommentar av Ingvar i Göteborg, som jag tillåter mig att citera:

Jag, som gammal gråsosse kommer så väl ihåg både Per Albin Hanssons och Tage Erlanders politik, rätt att jag var ointresserad då, jag for runt hela jordklotet, såväl på längden som på tvären.

Men jag kommer så väl ihåg, det sista året, hur Tage Erlander, flög upp ur TV-soffan, som skjuten ur en kanon, då den korrekte och vänstervridne TV-reportern föreslog att Sverige kunde väl ta in arbetskraft, från Mellanöstern?

"Oh Nej, j Nej, för tusan." "Ta för Guds skull" inte in något folk därifrån, ty då skulle de ju ta med sig sin islamiska religion hit också, där vi har fri kristen religion. Det skulle ju då bliva rena katastrofen för det svenska folket.
(Enda gången då jag sett att det blev fart i Tage Erlander)

1969 överlämnade statsminister Tage Erlander över sin befattning till en ny gök, som hette Olof Palme, jag var inte hemma, brydde mig inte så mycket på detta, utan for vidare runt jorden runt.

År 1970 landade jag med ett litet propellerplan, på en grusväg långt uppe i en liten by i Biafra. Där den engelske agenten kom och hämtade upp mig, för att köra mig de 73 km ner till floden Niger, där fartyget Yarrawong hade ankrat upp, i Sapele för att lasta logs.

I Biafra rådde då religionskrig, mellan kristna och muslimer.

Där fick agenten och jag en lektion, om hur de muslimmska militärerna lärde upp den kristna befolkningen åt vilket håll MEKKA ligger, ty den arma utsvältande befolkningen fick välja, antingen ett nackskott eller be mot Mekka 7 gånger dagligen.

1985 var jag åter hemma i Sverige igen. "Och fick en mycket stor Chock".
I TV-rutan står Olof Palme och önskar 21 000, ja 21 tusen, unga starka och friska araber "Hjärtligt välkomma", hit upp till vårt kalla land "Sverige" här uppe i Norden. Chocken jag fick sitter ännu kvar inne i ryggraden på mig.

Följden därav fortsatte, som att allting bara var bra, ja t.o.m hans motståndare, alla var de eniga om att Sverige skulle i fortsättningen vara mångkulturellt. Eller Hur???

Ingvar i Gbg.”


”Flykten från mångkulturen
av Julia Caesar ©
(grafik: Affe)
Svenska folket är på flykt i sitt eget land. Vi flyr från den mångkultur som har tvingats på oss utan att vi någonsin blev tillfrågade. Vi flyr från städer och samhällen i upplösning. Det är folkets svar på en ohållbar politik. En smäll rakt i ansiktet på maktfullkomliga och verklighetsförnekande politiker. Var så goda, här har ni vår reaktion! När det inte går att påverka med röstsedeln röstar man med fötterna och drar. Invånarna flyr Stockholm, Göteborg, Malmö, Södertälje, Landskrona, Borlänge. Ja, flyttlassen rullar från varenda svensk kommun som har berikats med mångkultur. Det är den nya ”gröna vågen” som miljöpartiet inte säger ett knyst om, och inga andra partier heller.”

Läs hela artikeln på Snaphanen.

Låt återuppvaknandet börja nu del II