Den dånande tystnaden i Sverige om attackerna mot Lars Vilks

Tystnaden efter Vilks

Kommentar av Julia Caesar

Det finns en sorts tystnad som ljuder högre än ord. En tystnad som dånar. Den tystnaden ruvar tung över Sverige efter överfallet på Lars Vilks i tisdags. De som borde ställa sig upp och säga ifrån moltiger. Jag lyssnar, men det är alldeles tyst. Tystnaden skrämmer mig mer än något annat. Den är en tydlig signal till odemokratiska krafter att det är fritt fram att gå till attack mot alla former av konst, litteratur, journalistik och vetenskap som inte stämmer överens med ens egna uppfattningar. Svenska politiker tiger – och lämnar fältet fritt för islamistiska huliganer.

Sex dygn har gått sedan Lars Vilks överfölls under en föreläsning i Uppsala. Han var inbjuden att hålla den på filosofiska fakulteten vid Uppsala universitet. De filmupptagningar som gjordes har via Internet spritts till miljoner människor. Bilderna förmedlar tydligare än några ord hur det ser ut när en islamistisk mobb tror sig kunna bestämma vad som får visas vid ett svenskt lärosäte. Grottmänniskor som uppenbarligen inte infunnit sig till föreläsningen för att utvidga sitt vetande vrålar: ”Stoppa filmen!”. Och tar för givet att deras kommandovrål ska åtlydas.
För så går det ju till i deras muslimska hemländer, de som flyter av blod från det våld och förtryck de påstår sig ha flytt ifrån. Islam betyder underkastelse. Dess hjärntvättade företrädare inbillar sig att de har rätt att ge order i Sverige och att svenska folket ska underkasta sig deras totalitära fasoner.

De förklarar krig mot våra grundlagar
För den som ser filmupptagningen från föreläsningen står det helt klart att dessa människor har gått till föreläsningen i akt och mening att stoppa den. De tyngs inte av någon obetvinglig längtan efter bildning och kultur. Det är inte därför de har gått dit. De förkastar allt vad yttrandefrihet innebär, liksom det faktum att den är grundlagsstadgad i Sverige. De förklarar krig mot våra grundlagar och vårt demokratiska statsskick. Därmed har de förverkat sin rätt att bo i vårt land.


Förutom överfallet på Vilks utspelar sig andra avslöjande scener i filmens periferi. En av dem uppmärksammas av Affes Statistikblogg: Visa respekt din jävla gris!

En man i publiken, i vit skjorta, som varken har ritat någon rondellhund eller hållit en föreläsning, blir attackerad av den muslimska pöbeln. En tyginpackad kvinna i svart huckle med ett utseende som slår häxorna i Bröderna Grimms sagor med hästlängder skriker åt mannen i vit skjorta: ”Visa respekt din jävla gris!” Antagligen är det våldets och hatets religion islam han uppmanas att respektera. En manlig muslim skriker kommandon åt honom att sätta sig ned. Två muslimska Bröderna Grimmhäxor slår och spottar på mannen. De namnger sedan sig själva på nätet i stolthet över sin framstående kulturinsats.

Vad har mannen i den vita skjortan gjort? Ingenting. Hans enda önskan är att den föreläsning han har infunnit sig till ska fortsätta. När polisen meddelar att evenemanget har avlysts av säkerhetsskäl jublar den muslimska pöbeln och skanderar Mu-ham-med, Mu-ham-med som tecken på sin högtstående bildningsgrad och civilisation.

Utlämnade till en dånande tystnad
Sex dygn har gått sedan Lars Vilks överfölls i Uppsala. Jag tänker på den där killen i vit skjorta. Han symboliserar någonting. Han har ingenting sagt, ingenting gjort. Han vill bara lära sig någonting om konst och om yttrandefrihetens gränser. Det är därför han har gått dit. Och det fick han sannerligen, fast inte på det sätt han hade tänkt sig, och definitivt inte på det sätt som anstår ett demokratiskt samhälle.

Förutom Lars Vilks är det den unge mannen i vit skjorta jag tänker på som representant för den svenska allmänhet som sedan sex dygn är utlämnad till en dånande tystnad. Sällan har tystnaden talat ett så tydligt språk som nu. Den låter sig tolkas. Den säger att rätten till yttrandefrihet är likgiltig för Sveriges politiker och för majoriteten av Sveriges journalistkår. Det är bara Svenska Dagbladet, Expressen och Nya Wermlandstidningen som har tagit avstånd från islamisthuliganerna i Uppsala och stått upp för vår grundlagsfästa yttrandefrihet. Övriga media tiger som muren. Därmed accepterar de våld som tillåtet medel att tysta akademiska föreläsningar ifall muslimer råkar känna sig ”kränkta” av budskapet.

Var är ni alla som borde tala?
Jag undrar bara var ni är, alla ni som borde ställa er upp som en man och säga ifrån?
Var är, till att börja med, ledningen för Uppsala universitet som hade bjudit in Lars Vilks att föreläsa?

Vad har du att säga, rektor Anders Hallberg,


och du, prorektor Kerstin Sahlin?



Accepterar ni att våld ska sätta gränser för yttrandefriheten vid ett svenskt lärosäte?



Vad säger KRO, Konstnärernas Riksorganisation, och ordföranden Karin Willén?





Accepterar KRO att era medlemmar utsätts för ständiga attentat för att en fundamentalistisk minoritet tror sig kunna diktera gränserna för vad som får visas?


Vad anser SACO, Sveriges akademikers centralorganisation, om attentaten mot Lars Vilks? Vad säger ordföranden Anna Ekström om svenska akademikers arbetsvillkor med hot och våld som nya inslag?



Vilka djärva och epokgörande uttalanden ligger nu och gror hos Publicistklubbens ordförande Ulrika Knutson? Tänker du håna Lars Vilks igen? Var vill du dra gränserna för yttrandefriheten? På Lena Sundströmnivå eller?






Vad tycker du, Agneta Lindblom Hultén, ordförande i Svenska Journalistförbundet, om medias förhållningssätt till att en konstnär blir hotad till livet gång på gång? Känner du dig nöjd med tystnaden och medlöperiet?



Statsminister Fredrik Reinfeldt (m), varför tiger du när demokratiska fundament utsätts för hot? Förstår du inte att det är i första hand ditt ansvar att säga ifrån och att din tystnad är liktydig med att du lämnar ut ditt land och dess befolkning åt vargarna? Är du beredd att ta ansvar för följderna?



Högskole- och forskningsminister Tobias Kratz (fp), vad har du att säga om att en föreläsning på ett svenskt lärosäte stoppas av våldsamma huliganer?

Och vad säger kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m)? Vi är många som tycker att din tystnad är extra frapperande. Har du verkligen ingenting att säga till yttrandefrihetens försvar?



Folkpartiets ordförande Jan Björklund – varför är du så tyst? Du brukar ju inte ha någonting emot att uttala dig?



Maud Olofsson (c) – du som brukar ifrågasätta om det finns någonting som är svenskt. Här har du ett tillfälle att uttala dig för något riktigt svenskt: yttrandefriheten. Varför är du så tyst?


Göran Hägglund (kd) – tycker du att det är kristligt att acceptera islamistiskt våld i den akademiska världen?



Mona Sahlin (s), var är du nu? Är det inte dags att komma ut ur hijaben?



Vad säger Maria Wetterstrand (mp)? Smäller inte yttrandefriheten högre än sex timmars arbetsdag?

Och Lars Ohly, ledare för vänsterpartiet, tycker du att det är okej att slå ned en föreläsare och sätta eld på hans hem? Det är gamla Stalintakter, ja. Du känner dig som hemma, ja jag trodde väl det.

Historien kommer aldrig att förlåta er
Historien kommer aldrig att förlåta er. Ynkryggar och medlöpare är ni. Det är inte enstaka galningar som har lett länder och civilisationer mot undergång under tidernas lopp. En ensam galning är maktlös om han inte får medlöparna med sig. Det är medlöparna som störtar länder och civilisationer i fördärvet. Deras främsta kännetecken är tystnaden, De tiger och samtycker. Deras tigande legitimerar våldet och övergreppen på demokratin. Till slut finns ingen demokrati kvar att försvara.

Sex dygn har gått sedan Lars Vilks överfölls i Uppsala. Sex ohyggliga och overkliga dygn. För varje dag dånar tystnaden allt högre. Den brusar inuti mitt huvud. Den ger sig till känna som en molande känsla i hela kroppen. Jag skriver för att försöka besvärja min rädsla och min känsla av overklighet. Jag är en av alla dem som inte längre kan göra min röst hörd i Sverige, åtminstone inte i svenska media. Inte en enda svensk tidning skulle publicera det jag skriver. Som i vilken diktatur som helst är vi många som är tystade. För oss är yttrandefriheten sedan länge en utopi. Just därför slåss jag för den, för att den åtminstone rudimentärt ska gå att rädda. Utan yttrandefrihet är demokratin bara ett tomt skal. Utan den är vi hjälplösa i villande skog.

Sex dygn har gått sedan Lars Vilks överfölls i Uppsala. Sex dygn är en lång tid. Nästan en vecka. Vem som än öppnar munnen av dem jag har räknat upp så är det för sent. Sorry, tåget har gått, och vad gjorde ni? Ni stod bredvid och tittade på.

För sent och förbi. Bara tystnaden dånar, öronbedövande. Den lämnar ett klart och oförglömligt budskap till svenska folket: Klara er bäst ni kan mot de fundamentalister som tar sig rätten att med våld kränka enskilda människor och svenska lagar. Vi som är ansvariga tänker inte lyfta ett finger. Inte ens öppna munnen till yttrandefrihetens försvar.


Gammal iakttagelse lyder:
”Man kan lura en del av folket hela tiden. Man kan också lura hela folket en kort tid. Men man kan inte lura hela folket hela tiden”.