fredag 23 juli 2010

Gramsci-Vänsterns lärjungar på Aftonbladet

Från DSM nr 3 2010 har följande intressanta artikel hämtats.

”Aftonbladet håller sig med två politiska huvudredaktörer.

Den ena på sidan 3 – Helle Klein (s) – tar inte mycket plats.





Det gör den andra på sidorna 4 och 5 – Åsa Linderborg (gv) desto mer.



Linderborg har också kring sig samlat några av Gramsci-Vänsterns genom åren uthålligaste agitatorer – bl.a. Johan Ehrenberg och Dan Josefsson. Lägg till detta Jan Guillou med sin i Aftonbladet återkommande söndagskrönika.

På det sättet har Sveriges största dagliga tidning blivit Gramsci-Vänsterns viktigaste forum.

När miljoner och miljoner från öststatskommunismen b efriade människor firade 20-årsdagen av Berlinmurens fall och kommunismens förebådade sammanbrott , får Aftonbladet läsa hur Åsa Linderborg upplevde murens fall som en händelse som fick henne att gå sönder.

´Jag förstod tidigt på våren 1989 att något var på väg att hända. Frågan var bara vad.

Jag var representant för Kommunistisk Ungdom – VPK:s ungdomsförbund, det som idag heter Ung Vänster – på de ungerska ungkommunisternas kongress.

…….
Några månader senare föll Berlinmuren.- ´Euforin som jag upplevd u Budapest förvandlades hemma till sorg när hela min världsbild föll samman´.

Hon – som hon uttrycker det – ”imploderade”, ´när det första hålet i muren slogs upp. Händelsen kom att traumatisera henne. Redan i den över två sidor upslagna artikeln förklarar hon att hon ´gick sönder.

För att göra denna reaktion begriplig – långt efter att världen blivit varse hur tiotals miljoner människor blivit offer för kommunismen (´Kommunismens svarta bok´ utkom tidigt 1997 och den av Gramsci-Vänstern hånade Alexander Solzjenitsyn utkom redan 1963 med sin genombrottsbok ´En dag i Ivan Denisovitjs liv´) – hänvisar hon till sin bakgrund.

´Jag är född i en släkt där man i generationer har oganiserat sig för socialismens sak´.

Hon berättar också om att det där – i hennes släkt – ´fanns en blind lojalitet mot Sovjet och ett överseende med ett förtryck de aldrig skulle acceptera på hemmaplan´.

Och som sagt: Själv var hon jublande kommunist när hon 1989 deltog i de ungerska ungkommunisternas kongress.

Det problematiska med Åsa Linderborg är att hon veterligen aldrig skrivit något engagerat, där hon tar avstånd från allt det massmördande som skett i de kommunistiska despotiernas namn. Längre än att förklara att hon omsider insett att det förekommit ett ´förtryck´ som släkten Linderborg inte skulle acceptera i Sverige men väl kunnat överse med när det drabbade människor på ´bortaplan´. Människor av annat nationalitet än hennes och hennes släktingars.

´Ränderna går aldrig ur´, heter det. Särskilt inte om de är ingrodda sedan generationer.

Hennes bekännelse- och programartikel den 9 november 2009 – jubeldagen för Berlinmurens fall – är svår att läsa på annat sätt än att den kommunistiska kampen skall drivas vidare med henne själv som en av de sgtridande – låt vara efter (som Gramsci liksom Sun Tzu skulle uttrycka det) en av omständigheterna framtvingad ompositionering. Så här uttrycker Åsa Linderborg den nya positioneringen:

´ När Sovjet kollapsade började de västerländska välfärdssystemen spricka sönder, även om ett folkligt motstånd lagt vissa hinder i vägen. Eftersom en global maktförskjutning följde på murens fall´.

Tankegången bakom det som här uttrycks är inte kristallklar men retoriken känner vi igen – en retorik som ännu mer ä n tjugo år efter kommunismens sammanbrott har Sveriges största dagliga tidning som forum.”

Ur DSM:


”Hos Karl Marx (1818-83) är det ekonomin som står i centrum. Hos Antonio Gramsci (1891-1937) är det kulturen.

Det är genom ”kulturell hegemoni” som den härskande klassen håller sig kvar vid makten, förklarade Gramsci. Vad det gäller är att urholka och ersätta denna hegemoni. Vinna och betvinga den. Inte genom våld utan genom successiv infiltration.

Att Gramsci förordade en icke-våldsstrategi har dock ingenting att göra med att han i sig skulle vara motståndare till våld. Alls icke. Strategivalet var taktiskt betingat. Konkurrenterna - Italiens svartskjortor - var duktigare på att organisera sig och därför kraftfullare och effektivare i sin våldsutövning. Därför gällde det att vara listigare.
Infiltration av de institutioner, som bar upp det borgerliga samhällets hegemoni, var den alternativa och vida bättre framkomliga strategi Gramsci anvisade.

I Sverige handlade det om Sveriges radio och television, Svenska Dagbladet, DN, Expressen, Aftonbladet etc men också de borgerliga politiska partierna, näringslivets organisationer etc. Den sedan tolv år av Marita Ulvskog ledda Utnämningspolitiken inom kultursektorn är ett annat uttryck för gramsciism. Själv har Ulvskog sina politiska rötter i den s k avgrundsvänstern.

I tidigare ORIGO och därefter DSM har det skrivits åtskilligt om hur mediavänstern eller - som DSM valt att uttrycka det - GramsciVänstern lyckats att erövra nyckelpositioner i det moderna mediasamhället och via detta skaffa sig både långtgående kulturell hegemoni och successivt ökad kontroll över opinionsbildningen i alla viktiga politiska frågor. Detta med större framgång i Sverige än i något annat land.

DSM:s hemsida finns många intressanta artiklar att läsa om Gramsci-Vänstern, bl.a. om de journalister som tillhör Gramsci-Vänsterns nätverk i Sverige och Samhällsupplösarna.

Läs också om Det revolutionära nätverket, del 1, 2 3 och 4.


Prenumerationsavgiften (helår) är differentierad enligt följande:
SEK 530/60 Euro för företag och institutioner
SEK 265/30 Euro för enskilda
SEK 159/15 Euro för enskilda födda 1979 eller senare

Avgiften erläggs genom insättning på DeSaMek Publishing AB
pg 18 02 40-4 eller bg 5296-8070

Du kan också göra Din prenumerationsbeställning per mejl
Beställ genom att klicka på länken: order@dsm.nu

2 kommentarer:

  1. Den blinda lojaliteten mot Sovjet innebar att Sovjetunionen genom svält eller annat lyckades döda 58 miljoner av sina EGNA landsmän.

    Detta under åren 1922-1991 och är ej innefattande döda i krig.

    Blodbesudlat, minst sagt.

    /Rättspatos.

    SvaraRadera
  2. Den här Lindeborg, hur kan hon vara sä djävla
    snygg utanpå och så förbannat ful invändigt ?

    Det är något som inte stämmer ?

    SvaraRadera