söndag 28 november 2010

All offentlig makt i Sverige utgår från folket – del 3

DSM-samtal med Anne-Marie Pålsson – del 3

Tvärpolitiskt nätverk i demokratifrågor

JG: Du har bildat ett tvärpolitiskt nätverk i demokratifrågor. Hur kommer du att kunna delta i det nätverket, när du nu lämnar Riksdagen?

AMP: Det vet jag inte. Jag hoppas att nätverket kommer att leva vidare fast det kommer att tas om hand av någon annan. Då tycker jag att jag har gjort en god gärning. Då har jag ju skapat en arena för riksdagsledamöterna att kunna prata om det som är det viktigaste i hela deras uppdrag: demokratin. Då är jag jättenöjd, jättestolt om jag har lyckats med den saken.

JG: Vilka frågor är det som nätverket har prioriterat så här långt?

AMP: Vad vi gör är att ”prata demokrati” och det i alla möjliga sammanhang och vi gör det över partigränserna. Vi har satt igång en process för att skapa ett ökat demokratimedvetande. En process som får ta sin tid. Det kan ta tio år, kanske ännu längre innan riksdagsledamöterna blir ordentligt aktiva, när det gäller att engagera sig för det här slaget av frågor.

När man i EU skall arbeta fram en ny konstitution, då kallar man till ett konvent med hundratalet deltagare - deltagare från EU:s alla länder, som sedan på ett öppet sätt arbetar sig fram till ett förslag om författning. När vi i Sverige skall förändra vår grundlag tillsätter man en utredning. I den senaste utredningen satt det sju riksdagsledamöter - sju riksdagsledamöter av 349. Vad gör dom andra? Varför är dom inte med? Grundlagen är ju det som begränsar vårt manöverutrymme. Det är klart som dagen, att vi skall vara med i detta arbete.

JG: Det här nätverket består om jag förstått rätt av riksdagsledamöter.

AMP: Ja, och det är öppet för alla riksdagsledamöter.

JG: Och i fortsättningen kanske det blir fortfarande en från varje parti plus en före detta riksdagsledamot?

AMP: Ja, jag kanske blir hedersledamot (skratt).

JG: Precis. Hur vore det att vidga kretsen till en och annan opinionsbildande journalist för att på det sättet få koppling till medias opinionsbildande kraft?

AMP: Jo, jag har tänkt en del på hur man i olika demokratifrågor skulle kunna arbeta utanför Riksdagen. Att inkorporera media i detta arbete är viktigt. Liksom näringslivet, olika intresseorganisationer. Ta en medlem i en intresseorganisation. Frågan kan då vara: Hur skall du göra för att skapa politiskt tryck i en fråga? Vad skall du göra för att påverka? Du vet att det är ingen idé att gå med i ett politiskt parti. Där kan du inte längre göra så mycket. Du kan inte ta ett folkligt initiativ som du kan göra i EU-sammanhang. Hur skall du göra som medborgare för att påverka? Det är med dessa möjligheter som demokratin prövas. Hur skall man kunna fånga upp vad människorna tycker?

JG: Du håller på att skriva en bok. När kan vi vänta den?

AMP: Efter valet.

JG: Och den kommer att handla om dina erfarenheter från åren som riksdagsledamot eller...?

AMP: Den kommer att vara en personlig beskrivning av Riksdagens ställning i den svenska demokratin. Den kommer att handla om demokratifrågor, konstitutionella frågor. Den kommer inte vara privat. Den kommer inte vara skvallrig.
Presidentstyre och återgång till personval i enmansvalkretsar

JG: Är det något du skulle vilja ta upp som vi inte har tagit upp?

AMP: När det gäller frågan om hur man skall göra för att förbättra demokratin, finns det ett antal komponenter i maktdelningsfrågan, som jag tycker är viktiga att föra in. Här finns det två saker som jag tycker är särskilt viktiga.

Det ena är att vi får ett slags presidentstyre, där statsministern väljs vid allmänna val och inte av Riksdagen. På det sättet skulle vi få ett större mått av oberoende mellan den verkställande makten och den lagstiftande makten. I USA har Bill Clinton sagt, att man som president måste ha respekt för Kongressen annars kan man inte få Kongressens stöd. Så skulle en svensk statsminister aldrig yttra sig. Hade vi fått en sådan ordning i Sverige hade det varit bra men det hade varit att ta ett jättekliv från vad som är den svenska traditionen så därför tror jag inte att den tanken är realistisk. Men visst skulle det ha varit väldigt bra.

En annan åtgärd, som jag tycker vore välkommen, vore att vi återgick till personval i enmansvalkretsar. Jag tror inte så mycket på personval inom ramen för det proportionella partivalssystem vi har. Det är något som bara främjar inbördes kannibalism, något som är förödande för det politiska samarbetet. Däremot personval i enmansvalkretsar. För då får vi en helt annan koppling mellan ledamoten och valkretsen med ett helt annat ansvarsutkrävande. Då blir det svårare att komma till sin valkrets och säga, att jag röstade ja i den eller den frågan därför att partiledaren sa så trots jag vet att ni var emot. Då säger dom: Ja, men det gör att du inte kommer att få vårt stöd nästa gång vi går till val.

Sedan finns det saker som är viktiga att genomföra som inte kräver någon grundlagsförändring. Det är bland annat kravet på att partierna skall redovisa sin ekonomi. Man skall redovisa hur man använder skattebetalarnas pengar. Man skall redovisa vilka större gåvor man får från privata bidragsgivare. Jag tycker vidare att riksdagsgrupperna skall vara självständiga juridiska personer så att man får en ordentlig bodelning mellan partierna och riksdagsgrupperna. Och dom pengar som avsätts för riksdagsledamöternas arbete - i dag 250 miljoner per år - skall gå till riksdagsledamöterna och inte som nu in i partikassorna. Så görs det i stort sett i alla andra länder. Då kan vi riksdagsledamöter göra självständiga utredningar. Vi får möjlighet att själva forma vårt uppdrag och behöver inte vara beroende av vad partiet tycker att vi skall göra. Det behövs inga grundlagsförändringar för att genomföra det här slaget av förändringar. Det är förändringar man kan göra idag. Bara viljan finns - hos partieliterna!

Riksdagens Nätverk i demokratifrågor presenterar sig som "en styrgrupp med en företrädare för vart och ett av de sju riksdagspartierna". När DSM-samtalet publicerades i våras hade styrgruppen följande sammansättning:

Marianne Berg (v)
Sven Bergström (c)
Annelie Enochsson (kd)
Eva Flyborg (fp)
Anne-Marie Pålsson (m)
Peter Rådberg (mp)
Björn von Sydow (s)

Nu efter riksdagsvalet ser det annorlunda ut - exempelvis ingår Anne-Marie Pålsson inte längre. Hur det förhåller sig med SD vet vi inte och inte heller om SD har fått en plats i denna för demokrati främjande sammanslutning?

Läs också

All offentlig makt i Sverige utgår från folket – del 1 och del 2
Intressant korrespondens med svenska riksdagsmän samt
Krafter som inte vill oss väl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar