söndag 3 april 2011

Engelbrekt brände ner fogdeborgar


Ja så skriver Jan Kallberg i en intressant artikel. Allt kanske man inte instämmer i men mycket.

”Engelbrekt brände ner fogdeborgar. Det är en fin svensk tradition. Man behöver inte skämmas för att man ser helst länsstyrelsen som en förkolnad ruin. Det ligger inget extremt i det. Att betvinga människor att förspilla sitt liv åt att underkuvas, förtvina och tjäna överheten är extremism.”

Jan Kallberg är utlandssvensk, Ph.D. Cand. i Public Affairs och M.A. Political Science, University of Texas at Dallas, JK/LL.M., Stockholms Universitet. Tidigare svensk reservofficer. Har skrivit flera böcker och bloggar.

Jan Kallberg
Det är inte mycket man önskar mer än ett drägligt liv. Inte ens detta unnar Folkhemmet oss utan vår lilla spröda tid här på jorden skall konsumeras av parti, överhet och staten. Inser ni nu att Robespierres attityd inte är så främmande?

Det är egentligen inte fel på Sverige – det är svenskarna som är problemet. Det inställsamma beteendet mot stat och offentlig överhöghet som ger oss fragment av de liv vi skulle kunna ha om vi hade frihet, rätt till våra resurser och en sund konservativ samhällsordning med individen före staten.

Den egentliga frågan som ligger där i botten av grytan är för vem lever man – vilket kan verka främmande men om det finns en sammanslutning där ute som tar 55 % av din produktivitet bör du ställa dig den frågan. Om stat, kommun och landsting tar 55 % av din produktivitet, och eftersom du lever, äter och dricker som allt annat än en pensionär kan det vara högre, bör du fråga dig för vem du lever.

Det kan vara traumatiskt att tänka att du arbetar och ligger i för offentlig sektor. Rent generellt skulle det inte vara ett problem om vi hade flera liv och samtliga var eviga. Då kunde vi slösa bort hälften och mer därtill för andra att finansiera alla de konstigheter de tycker är viktiga – oavsett vad vi tycker. Verkligheten är att vi har ett liv och det är kort.

Det innebär att det är viktigare att beskatta dig för saker du aldrig skulle köpa eller tjänster som är dig fjärran medan du inte kan ge din egen familj vad de behöver. Ert liv är sämre, hårdare och mera krävande därför att någon tar det mesta av de resurser ni får fram.

Då plötsligt kliver det in en ny figur på banan – verkligheten. Det är en figur som inte är så kul och ibland rätt jobbig. Men när vi väl står där med verkligheten inser vi att vi har ingenting att vinna på att understödja den gällande svenska samhällsordningen eftersom den utnyttjar oss som boskap för att mjölka ur vår produktivitet. Denna insikt kan nästan vara religiös men när den kommer är man höger och vaccinerad från Folkhemmets fiktiva verklighet.

Det kan kännas lite ensamt i början att ha den insikten. Men som varje mogen människa säger man ”whatever” och vandrar vidare. Efter ett tag inser man att andra borde förlösas från detta kollektivistiska ok och man börjar man bli aktivist. I detta stillastående samhälle är det bättre att säga rabulist eftersom vi vill radikalt utplåna Folkhemmet med en precision som har mer att lära av Maximilien Robespierre än av Florence Nightengale.

Människor har en rätt till lagar som går att förutse, att slippa författningsfientlig politisk korrekthet, att få behålla en betryggande merpart av de resurser de lyckas skrapa ihop och att leva i ett samhälle som sätter individ och familj före stat och myndighet. Det är inte mycket man önskar mer än en generell dräglighet under de år vi bebor denna planet. Inte ens detta unnar Folkhemmet oss utan vår lilla spröda tid här i mänskligheten skall konsumeras åt parti, överhet och staten. Inser ni nu att Robespierres attityd inte är så främmande?

Vore det inte rätt skönt att göra rent hus med offentliga Sverige och återfå en statskalender på fyrtio sidor med tolv myndigheter? Behöver en stat som är befolkningsmässigt som en förort till Hong Kong över femhundra myndigheter och statliga organ?

Övermogna samhälle har slutat växa och inleder förruttnelsen. Vill du med din tid och resurser betala för att försöka fördröja detta eller vill du medverka att detta uttjänta konstruerade klassamhälle som är en rap ur industrialismens gap ersätts med något livskraftig, mänskligt och framåtblickande?

Ifrågasättandet börjar med dig, inte din granne. Du kan ifrågasätta den gällande ordningen. När du inte längre är slav för den offentliga sektorn är du fri. Ingen föddes in i den här världen som slav åt ett myndighetsmaskineri som gräver ut ditt innanmäte så det är bara ett hummerskal kvar.

Var och en formulerar sitt motstånd men jag uppmanar dig att köpa hem en sex pack Ramlösa, eller alkoholalternativ, och ta dig en riktig funderare om du ställer upp på detta. Engelbrekt brände ner fogdeborgar. Det är en fin svensk tradition. Man behöver inte skämmas för att man ser helst länsstyrelsen som en förkolnad ruin. Det ligger inget extremt i det. Att betvinga människor att förspilla sitt liv åt att underkuvas, förtvina och tjäna överheten är extremism. Det är ett förakt för skapelsen, mänsklighetens unikhet, och det liv vi fått.

Höger har aldrig varit så modernt för aldrig har så många svenskar varit så trötta på så få. Den statliga hegemonin, överhetens kärna, och dess utsugande elit har aldrig varit svagare i det intellektuella fängelse vi gemensamt tvingas kalla Folkhemmet. Ditt ställningstagande emot överheten och för frihet har möjlighet att påverka. Du kan driva politik. Nätet är vidöppet för dina idéer, prata politik i bastun och titta lätt mot de glödande stenarna om någon säger emot, säg emot när du har tillfälle och du kommer att ha framgång. Du blir förvånad hur många gånger du kommer att sparka in öppna dörrar.

Läs också ett annat inlägg av Jan Kallberg:

Svenskarna ut – invandrarna in.
Jan Kallberg | jk@rakapuckar.com

Finns det några Engelbrekt-söner och döttrar i Sverige?

Statsminister Reinfeldts tal i riksdagen:

Att hävda att det finns en grupp … som svenskar… visar sig väldigt ofta vara svårt att sedan definiera.”

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar