Från Snaphanen
Reinfeldtlabyrinten
Partiledaren liknar alltmer en diktator – styr med järnhand
”Bilden av Sveriges storståtliga demokrati är en kuliss som döljer att riksdagsledamöterna har kapitulerat från sitt politiska ansvar och reducerats till lydiga knapptryckare utan makt. De är bara statister att visa upp när den urholkade demokratin behöver ett ansikte.”
MJUK UTÅT – HÅRD INÅT? Avhoppade riksdagsledamoten Ann-Marie Pålsson (M) är aktuell med sin bok ”Knapptryckarkompaniet”. I boken kritiserar hon Reinfeldt och menar att partiet är extremt toppstyrt
Det är en vanlig dag på jobbet i Sveriges riksdag. Den moderata partigruppen på närmare etthundra personer ska diskutera FRA-lagen.
Eller rättare sagt, det är diskutera det de inte ska göra. De ska lydigt ansluta sig till partiledningens linje och säga ja till den lag som ger FRA (Försvarets radioanstalt) möjlighet att avlyssna svenska folkets e-post och telefonsamtal. Partiledaren Fredrik Reinfeldt har intagit sin plats. Han ser ovanligt samlad ut och är blekare än vanligt
Nu återstår en enda ledamot som utmanar självaste partiledaren. Karl Sigfrid heter han, ung moderat från Solna. Han gör klart att han tänker stå fast vid sin uppfattning och rösta nej till FRA-lagen.
Det är en dödssynd enligt den moderata partikulturen. Man opponerar inte ostraffat mot partiledningens allsmäktiga vilja. Om Karl Sigfrid framhärdar kan han stjälpa hela lagen. Rebellen ska med alla medel tvingas till reträtt. Fredrik Reinfeldt går till full attack, aggressivt och hotfullt:
”Alla har nu godtagit regeringens förslag. Det är du – bara du – som är ensam kvar. Det är på dina axlar som regeringsmakten vilar. Det är du – bara du – som förstör för miljoner människor. Du är den svaga länken! Ska skottet mot regeringen komma inifrån? Från en av de egna? Tänk efter vad du gör!”
Boken är en svidande uppgörelse, inte bara med den moderata partikulturen, utan med hela den sorgliga parodi på demokrati som hon anser att det nuvarande politiska systemet är. Bilden av Sveriges storståtliga demokrati är en kuliss som döljer att riksdagsledamöterna har kapitulerat från sitt politiska ansvar och reducerats till lydiga knapptryckare utan makt. De är bara statister att visa upp när den urholkade demokratin behöver ett ansikte.
Väljarna ska ingalunda känna sig trygga i att riksdagen lever upp till sin roll som demokratins främsta väktare. Det är inte så det fungerar. Istället styrs politiken med järnhand av partieliterna genom olika utstuderade system av belöning och bestraffning, utfrysning och ren mobbing. Partiledaren Fredrik Reinfeldt antar alltmer skepnaden av diktator, en enväldig tyrann. Det hov han omger sig med har en enda uppgift: att backa upp och hylla honom och aldrig ha en avvikande mening. Den som håller med honom belönas, den som dristar sig till att ställa en enkel fråga öppet inför partigruppen eller har en avvikande åsikt bestraffas.
(…)
Den som smörjer kejsaren blir rikligt belönad
”Välkommen till den djävligaste av alla djävliga världar!” Det var vad Anne-Marie Pålsson fick höra när hon bestämde sig för att kandidera till riksdagen för moderaterna 2001. Orden kom från Bo Södersten, professor vid ekonomihögskolan i Lund och tidigare socialdemokratisk riksdagsman. Efter åtta år i riksdagen ger Anne-Marie Pålsson honom rätt. De outtalade spelreglerna och ledarens budskap till folkets valda ombud handlar om total underkastelse:
”Bit ihop, ifrågasätt inget, svälj förtreten att behöva stödja något du inte gillar och rätta in dig i ledet! Kort sagt: var lydig! Stöd mig och jag belönar er! Men så snart som jag ser tecken på olydnad kommer ni att bestraffas – hårt och skoningslöst.”
(…)
En kultur grundad på makt och misstänksamhet
Den som har fräckheten att ha en egen mening eller erinrar sig att han eller hon befinner sig i riksdagen på uppdrag av sina väljare hamnar utanför nådens cirklar, placeras i frysboxen och hålls effektivt borta från alla möjligheter till inflytande.
”I den moderata riksdagsgruppen har tystnaden brett ut sig och lydnaden upphöjts till norm. Det råder en kultur som grundas på makt och misstänksamhet snarare än på ädelmod och visioner. Det som gäller är: sparka hårt nedåt och stryk mjukt och medhårs uppåt!”
(…)
Ett vänsterparti med marknadsbrutala inslag
Många moderata kärnväljare har anledning att känna sig blåsta på konfekten i takt med att traditionella borgerliga värden som individuell frihet, en strikt kriminalpolitik och värnande om nationen och dess medborgare säljs ut av De Nya Moderaterna med Fredrik Reinfeldt i spetsen.
(…)
Resultaten upplever vi i dag inpå bara skinnet när äldre medborgare – just de som med sitt arbete och sina skatter har byggt den svenska välfärden – säljs ut på fattigauktion till lägstbjudande, de humanitetsbefriade riskkapitalbolag som flyttar vinsterna till lågskatteparadis.
90-årig svensk kvinna, i sitt yrkesliv skolsjuksköterska svalt ihjäl på äldreboende
När svårt sjuka människor tvingas ut på arbetsmarknaden för att höja sysselsättningstalen, och när vi ska vara beredda att jobba tills vi blir 70 och därefter gör klokast i att dö snabbt som tusan så att vi inte ligger samhället till last.
Fredrik Reinfeldt och hans parti, som stoltserade med att uppfinna ”utanförskapet”, har skickat ut fler människor än någonsin i ett utanförskap genom ökande arbetslöshet och dramatiska försämringar av sjukförsäkringen. Inte ens för moderater är det en politisk succé när människor måste vända sig till kyrkan för att få pengar till mat.
Däremot går det alldeles utmärkt att dimpa ner som invandrare, få en trerumslägenhet och uppbära försörjningsstöd – men ändå unna sig två månaders semester i det land man påstår sig ha flytt ifrån.
Borgerliga regeringar bedriver av tradition en hämningslös invandringspolitik där alla slussar står öppna för dem som lockas till Sverige av de rester som ännu återstår av den svenska välfärden. Det gjorde Carl Bildts regering 1991-94, och Fredrik Reinfeldts regering gör likadant. Sedan 2006 till och med oktober i år har 433 196 utlänningar beviljats uppehållstillstånd. Bara 2,4 procent eller 10 365 personer har flyktingstatus enligt FN:s flyktingkonvention. Om tendensen håller i sig under den lilla tid som återstår av 2011 kommer 444 655 utlänningar att ha beviljats uppehållstillstånd i Sverige på bara sex år. Nästan en halv miljon människor, till stora delar från underutvecklade muslimska länder som Afghanistan, Somalia och Irak.
Det är ett befolkningsutbyte som pågår. Under perioden 2002-2010 har befolkningen med utländsk bakgrund ökat med 439 675 personer, medan den svenskfödda befolkningen bara har ökat med futtiga 35 107 personer.
(...)
Hatet mot SD är inte friskt
Ett annat sätt att omedvetet evakuera psykisk smärta är att projicera den på andra, till exempel som hat. Fredrik Reinfeldts hat mot sverigedemokraterna är extraordinärt. Det är inte friskt. Det går långt utöver den rimliga reaktionen hos en statsminister som inte lyckats uppnå egen majoritet i riksdagen på grund av ett vågmästarparti. Det uppträdande som Fredrik Reinfeldt vid upprepade tillfällen har visat mot detta demokratiskt invalda parti hör hemma i sandlådan och anstår helt enkelt inte någon som gör anspråk på att vara en statsman.”
Läs hela artikeln
Läs också: Är Fredrik Reinfeldt programmerad?
Regeringen går Islam till mötes och skickar Khalid Saeed i döden
KHALID SAEED har sökt asyl (2009-07-01) för sig och sin familj. Han flydde från Pakistan med sin fru Asia och barnen Iman, 10, Abdul, 6, och Abdur, 4. Flydde därför att de lämnat islam. De är med andra ord enligt islam avfällingar. Straffet är dödsstraff.
Är det inte ganska uppenbart, att Sveriges statsminister och med honom hela Sjupartiet och samtliga svenska medieredaktioner drivs av en innerlig motvilja mot det egna landets ursprungsbefolkning? Allt Reinfeldt yttrar tyder på, att hans främsta mål inte är annat än att under förevändning av ”mångkultur” byta ut denna föraktliga befolkning mot vilka andra folk som helst.
(1) ”Att det finns en grupp som skulle kunna definieras som svenskar - - - visar sig väldigt ofta vara svårt att försvara.” (Sveriges statsminister i riksdagen 10/12 2010.)
(2) "Det sprids en sorts föreställning att det mångkulturella samhället inte fungerar. Och det ropas på stramare regler och kulturell likriktning. Våra motmedel måste vara att visa att det mångkulturella samhället fungerar bättre. Det är ett mer spännande och mer intressant samhälle.” (Sv.D. 29/11 2007.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar