Medan vi väntar på Högsta domstolen utslag i Hedegaardsfallet på fredag, måste det vara på sin plats att rekapitulera hur paragraf 266 b (HMF- Hets Mot Folkgrupp)) m fl. liknande paragrafer kom till. Det fungerar så att när FN skrivit under något så tror folk att det är oförblommerad och ren godhet bakom. Men icke! Det var inte så som rasismparagrafen kom till världen. Ett flertal icke demokratiska stater hade nämligen ett intresse av att kunna kriminalisera yttrandefriheten:
Historien bakom FN:s paragraf 266 b blev nämligen skildrad i form av en historisk redogörelse innan den utformades. Det är nämligen så att anledningen till den så kallade rasismparagrafen är en FN-konvention från 1965 om ”avskaffandet av alla former av rasistisk diskriminering”. Men verkligheten är den, att de västliga demokratierna USA, Storbritannien, de nordiska och västeuropeiska länderna sa nej till denna förföljelse av yttrandefriheten eller idén, därför man tyckte att konventionen var farlig för åsikts- och yttrandefriheten.
“Ordet skall vara fritt, men utvecklingen av våld skall hindras”, sade USA och Storbritannien och blev samtidigt uppbackad av övriga västliga demokratier.
Men diktaturländerna sade inte nej till paragrafen. Sovjet med tillhörande kommunistiska lydstater samt också Cuba och Saudi-Arabien med flera önskade hela konventionen införd. Vid omröstningen så kom demokratierna att hamna i minoritet, medan flertalet av rösterna för införande alltså gick till diktaturstaterna. Alltså på detta sätt kom denna FN-konvention till världen. Man kan fråga sig varför? Varför antog diktaturstaterna införandet av denna FN-konvention i sin totala utformning? Därför att dessa diktaturer därigenom kunde kriminalisera sina politiska motståndare. Således använde t ex f d Titos Jugoslavien konventionen. Varje yttring från oppositionen blev förklarad felaktig och olaglig.
I FN fanns ett flertal diktaturer som alla antog denna FN-konvention. Och då den från början hade karaktären av en FN-konvention, så böjde sig de protesterande demokratierna för det, och bland andra införde Danmark denna som lag – paragraf 266 b – i sin strafflag. Detta skedde 1971, och vid förarbetena av lagförslaget i Folketinget den 29 oktober 1970, sa den dåvarande Socialdemokratiska ordföranden K. Axel Nielsen, att ”de nordiska länderna hade uppriktigt nog varit skeptiska över konventionen, men de nordiska länderna var eniga om att göra det möjligt att ratificera konventionen när den nu var antagen i FN”.
Jamen, det var ju bara diktaturstaterna i FN som antog konventionen! Det var för att trotsa de västliga rättsstaternas protester. Men namnet FN är heligt, även om det står för diktatur och likriktning. Därför slutade det således med att Folketinget antog paragraf 266 b, som innebär förföljelse av det fria ordet.
Søren Krarup: Rasismparagrafen är totalitär i sitt ursprung
Från EKP hämtar jag denna historia som är bra.
”Israelisk humor
Ett alldeles utomordentligt exempel på politik och humor ägde nyligen rum i United Nations Assembly och fick så gott som alla församlade att le.
En representant från Israel började så här:
"Innan jag börjar mitt tal vill jag berätta en historia om Moses. När han slog på klippan och vatten vällde fram tänkte han, vilket bra tillfälle att ta ett bad. Han tog av sig alla kläder, lade dem åt sidan och gick ner i vattnet. När han kom upp igen för att klä på sig hade alla kläder försvunnit. En palestinier hade stulit dem."
Den palestinske representanten hoppade ilsket upp och ropade: "Vad talar du om! Palestinierna var inte där då"
Israels representant fortsatte: "Och nu när vi fastslagit det, kan jag börja mitt tal."
Mer om FN
Svenska folket och deras idoler
Inga-Britt Ahlenius kritiserar Ban Ki-Moon
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar