tisdag 27 november 2012

Den politiska adeln och dess medhjälpare


”Fattigdomen fördras med jämnmod om den delas av alla”.
 
Så skrev socialdemokraten Ernst Wigforss i en motion till riksdagen1920-talet....

 
För Göran Persson räckte inte pengarna till för att möblera det nya hemmet. Inte ens Anitra Steens pension efter endast tio år på Systembolaget räckte.


"Det sista Göran Persson gjorde som statsminister var att tömma statens Stockholms-representation - Sagerska Palatset - på statliga inventarier för att möblera upp sin privata herrgård. Där försvann den slipade 1700-tals kristallen med 24 glas av 7 skilda slag, karaffer, skålar vaser mm värde +500.000, de antika 96 delars matserviserna värde +100.000.

8 st av Hästens dyraste sängar värde +60,000/st, de antika äkta mattorna varav många av silke från 1700talet värde +1 milj, gamla gobelänger och gardinuppsättningar som borde tillhöra Nationalmuseum värde +100,000, de världsunika fåtöljerna och sofforna som alla världsberömda statsmän genom tiderna har suttit i och som kan säljas för 100,000 per styck på Christies auktioner, salsbord, stolar mm mm.

Allt packades av flyttfirma och transporterades i en ström av lastbilar till herrgården för den sammanlagda ersättningen av Göran Persson till Svenska Staten med totalt 20.500 kr. Detta är den största privata konfiskeringen av allmän egendom som någonsin har tystats ned av vårt lands vänsterreportrar.”
Källa: EKP 

Det tidigare torparparet Persson och Steen
 
 
”Ty den som har, åt honom skall varda givet,
så att han får över nog;
men den som icke har,
från honom skall tagas också det han har.
Matteus 13:12”

 Journalister har nuförtiden ett mycket lågt förtroende från svenska folket men jag undrar om dom har insett det själv? Förstår dom inte sitt eget bästa, kan dom inte lägga ihop två och två? …..”
 
”I gårdagens överhetssamhälle styrde adeln, i dagens demokrati sitter den politiska adeln vid makten. Nu som förr gäller det att födas i rätt familj, gifta sig med rätt partner och placera sig själv i de rätta nätverken. I partierna och deras närstående organisationer utgör börd, släktskap och personliga kontakter ett socialt kapital som jämnar vägen till både politiska jobb och höga chefsposter i förvaltningen.” Den politiska adeln 

Anders Isaksson har skrivit en utmärkt bok om den nya adeln i Sverige. 

 
 
 Om Perssons flytt från Sagerska har svenska journalister hållit tyst. Det är bara på bloggar man har kunnat ta del av detta. Hur kommer det sig? Vilka herrar tjänar de svenska journalisterna? Det finns anledning att återigen påminna om vad man skrev på Östra Ölands Fria Horisont:

”Svenska journalister är ett samhällsproblem

Den svenske 'journalisten' är den födde anpasslingen, feg och fisförnäm, och vet inte vad fair play är. Behandlas något som inte är politiskt korrekt (PK), finns inga hämningar.”


Julia Caesar har skrivit en fantastisk artikel om svenska journalister:
(…)
I tv-rutan förklarar Anna Hedenmo att hon har fått nog och slutar. Visserligen förlorar hon sin feta lön, men hellre diskar hon på krogen än fortsätter ljuga svenska folket rakt upp i ansiktet år ut och år in. Claes Elfsberg ser lättad ut när han säger att han hoppas kunna få ett schysst vaktmästarjobb någonstans.

Journalisterna bedriver ett mentalt krig mot sitt eget folk
Det kommer aldrig att hända i Sverige. Vi vet alla att det aldrig kommer att hända. Förljugenhetens apostlar i press och public service kommer att klänga sig kvar vid sina positioner tills de bokstavligen lyfts därifrån. Scenen är ett uttryck för min och många andras djupa förtvivlan över det svenska medieklimatet. När yrkesetik ersätts av blodtörstig hetsjakt på oliktänkande, när den journalistiska självförnedringen spränger alla fördämningar återstår bara satiren och skrattet. För att stå ut. För att orka. För att inte ge upp och gå ut i skogen och tjuta högt av förtvivlan. Det gör fruktansvärt ont att se mina kolleger grovt missbruka ett yrke som är menat att stå i sanningens och demokratins tjänst och istället liera sig med den politiska makten och bedriva ett mentalt krig mot sitt eget folk. Det är inget nytt, så har det varit under större delen av 1900-talet när socialdemokraterna har suttit vid makten merparten av tiden. Kadrar av tjänstvilliga socialdemokratiska journalister har lojalt fört ut regeringens propaganda i alla tillgängliga kanaler.

Föraktet mot läsarna/lyssnarna/tittarna
Men det mentala kriget har trappats upp, hetsen mot oliktänkande ökar märkbart för varje dag. En åsiktsfascismens ångvält, driven av Sveriges motsvarighet till Stasi – Expo – och en politiskt korrekt journalistkår manglar dagligen svenska folket. Någonting har hänt sedan regeringen Reinfeldt kom till makten 2006. Jag skissade lite av bakgrunden i min förra krönika, “Djungeltrummanstalan”. "

Nu har två journalister nått absoluta bottennivån: Ida Nilsing , Länstidningen i Östersund(socialdemokratisk) framställer Jimmie Åkesson som ett skadedjur.


Anders Westgårdh på Aftonbladet anser att om man stöttar SD så gillar man knappast ”På spåret”! 

Knut Carlqvist1946 – 2010, har sagt en sanning om den nutida svenska kulturen som lär bli svår att överträffa:

”Svenska medier har aldrig insett att deras uppgift är att hålla ögon på staten och på makten. De tror att deras uppgift är att hålla koll på folket.”





                                                                                                        

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar