tisdag 12 februari 2013

Svenskhatet som ledstjärna, politisk inavel m.m.



 Sveket mot svenska folket är så oerhört stort så det saknar
motstycke i historien.

Aldrig tidigare har svenska ledare svikit sitt folk på detta sätt.
Sveket genomsyrar hela det svenska samhället från regering, riksdag, skolan, rättsväsendet, massmedia, kommuner, landsting och alla myndigheter.
Överallt sitter svekets administratörer och administrerar
svenskarnas undergång Belöningen från Reinfeldt & alliansen
är fina jobb och hög lön.”
  
Hatets prästinnor) Julia Caesar (forts.)



”De representerar en snäv PK-elits särintressen

Det är hård konkurrens om tätpositionerna i den svenska specialgrenen, men jag utnämner utan minsta darr på pärlhalsbandet Helle Klein och Lisa Bjurwald till två av de i särklass ivrigast flåsande blodhundarna. De utgör typiska särintressen, för att apostrofera ett remarkabelt uttalande av statsminister Fredrik Reinfeldt (m) i veckan – men är som sådana påfallande omhuldade. Det är goda tider i blodhundsbranschen.
 Sotlugg och Linlugg betydligt trevligare troll än ovanstående hatfulla  troll!
Hatets prästinnor Sotlugg och Linlugg finns överallt på de mediala scenerna, och orsaken till att de släpps fram är förstås att de representerar en ytterst snäv PK-elits särintressen – just den elit som de själva tillhör och som släpper fram dem. Denna elit vill för liv och pina behålla sitt åsikts- och yttrandefrihetsmonopol exklusivt för sig själv, men nu börjar den känna sig trängd. Alla avvikande åsikter etiketteras därför som “hat”. Det är kolossalt vad svenska folket har börjat hata på sista tiden. Vad kan det bero på?

Lukten av angiveri och moraliserande

Helle Klein och Lisa Bjurwald är födda i fel tid och fel land. För femtio år sedan hade de platsat perfekt i den östtyska diktaturen DDR. Där kunde de ha gjort lysande karriärer som två av cirka 620 000 IM (Inoffizielle Mitarbeiter) i spionorganisationen Stasi Jag känner igen den fadda lukten av angiveri när jag möter den. Bjurwald och Klein ger ifrån sig otäcka angiverivibbar, och deras moraliserande gör mig illamående. Det utgår nämligen ifrån att de har rätt och vet bäst, och ingen får ifrågasätta den saken.

Det hat som de tillskriver andra bottnar naturligtvis i dem själva. På psykologiskt fackspråk kallas det projektion och har kommit att bli en ovanligt framgångsrik karriärstrategi i dagens Sverige. Det går alldeles utmärkt att göra karriär på hat, projicerat eller inte. Helle Klein och Lisa Bjurwald vill sätta dit alla som inte tycker som de. De vill reglera, strypa, stänga, tysta, begränsa och styra. De vill släcka ner yttrandefriheten för alla som inte har de rätta, godkända åsikterna. De vill framför allt hata, för det får dem att må lite bättre.


Rätten att bestämma vad andra får tycka och säga

Den här sortens ögontjänare har i allmänhet inlett sina karriärer som angivare redan i späd ålder med att skvallra för Mamma eller Fröken och har rikligen belönats för det. De har tidigt invaggats i missuppfattningen att de har rätt att bestämma vad andra får tycka och säga. Missuppfattningen hålls vid liv av att de regelmässigt knyter till sig en liten lismande klick av jasägare som också vill slita åt sig en strimma av strålkastarljuset och känna sig betydelsefulla. I Helle Kleins fall heter de mest närstående vapendragarna och medlöparna Ewa Lindqvist Hotz, präst, och Mattias Irving, filosof, på den kyrkliga hatsajten Dagens Seglora, finansierad av Sofia församling och Stockholms stift.

I Lisa Bjurwalds fall ligger halva kungariket och hela Mediasverige på knä i andäktig beundran, och SR:s programstudios och SVT:s morgonsoffor står ständigt redo med devota “intervjuare”, som här Linda Nilarve. Hon viftar med Lisa Bjurwalds nya bok och ger henne rikliga tillfällen att promota den. Här lyssnar tv-tittaren förgäves efter ett sakligt perspektiv och kritiska frågor men får istället pinsam distanslöshet och kvalmig intimitet “oss kvinnor emellan”. Läs Hatets prästinnor

Farlig svenskhet – undfallenheten och rädslan för konflikter. Det finns något med svenskheten, som inte är bra – för att inte säga direkt livsfarligt!

Det är konflikträdslan och undfallenheten, oviljan att stå på sig och ta nödvändiga konfrontationer. Drivs detta tillräckligt långt blir det till självutplåning. Är det inte där vi nu är? Läs

Politisk inavel

Peter Wolodarski skriver om faran när politiken blir som ett familjeföretag. ”I krönikan beskriver Wolodarski lite av den politiska och vänskapsmässiga inavel som kommit att känneteckna stora delar av den svenska politiska eliten.” Verkligheten
Var sjätte LO-medlem skulle rösta på SD idag om det vore val. 
EU:

Kritiker på nätet skall tystas

EU-parlamentet skall tysta kritiker på nätet. 20 miljoner kronor är avsatt för detta ändamål för att ”tillrättavisa” kritiker. Avpixlat

Fler offer i den europeiska krisen
Den europeiska ekonomiska krisen har redan orsakat omfattande ekonomiska svårigheter över hela kontinenten. Grovt beräknat är ungefär hundra miljoner européer påverkade antingen direkt av att ha förlorat sina jobb eller så har de inga utsikter att hitta ett jobb förrän ”Jesus kommer nästa gång” eller indirekt som statliga nedskärningar eller eliminerar rättigheter som de har blivit helt beroende av. Det faktum att skatterna förblir konstant eller till och med går upp lägger bara sten på börda: regeringen skapar en nettodränering av resurser från ekonomin som den privata sektorn skulle ha haft mycket bra användning för.

Detta mänskliga lidande är naturligtvis den allvarligaste följden av krisen. Utöver detta finns det en stor politisk ironi i detta. Själva syftet med välfärdsstaten var att eliminera den här typen av lidande i en lågkonjunktur, men när det kom till affärer och ekonomin blev dålig redan 2008 klarade välfärdsstaten inte testet. Den svek människorna, höger och vänster, och när krisen fortskrider, fortsätter den att fallera löften om att ta hand om de fattiga och behövande.” Läs hela artikeln


Paul Weston: Västvärldens politiker skall ställas till svars del 1 och 2

2 kommentarer:

  1. Sveket mot Svenskarna har aldrig varit större än nu och ändå märker Svensken inte ett skit. Är detta inte märkligt?

    SvaraRadera
  2. Det är väl klart att svenskarna märker hur Sverige har blivit, men som jag sagt innan de har valt den tysta vägen oavsett hur det går för deras eget fosterland och sina egna medmänniskor.
    Det struntar totalt i sina barn och barnbarn så fega och falska är det etniska svenska folket tyvärr!
    Man skäms.

    SvaraRadera