onsdag 17 april 2013

Demokratisk debatt saknas.Svensk pensionär säger ifrån.



Brist på demokratisk debatt
Hur är det med etablissemangets demokratiska läggning när det gäller ämnet invandring? Står det fast vid de demokratiska dygderna eller visar man ett suspekt antidemokratiskt beteende?

"Demokrati är inte att tycka rätt utan rätten att tycka" noterar Richard Swartz i en krönika i Dagens Nyheter och fortsätter: "utan att slå vakt om en sådan mångfald kommer vi att landa i enfald och snart nog i något mycket värre. Och de första reaktionerna på Sverigedemokraternas framgångar har varit oroande – så till den grad att man undrar hur det står till med det demokratiska sinnelaget hos den politiska klassen i Sverige." Det kan finnas anledning att kommentera olika avvikelser från ett demokratiskt sinnelag.

Yttrandefriheten är en grundbult och den är inte så oomtvistad som det kan förväntas. Officiellt är även skurkstater för yttrandefrihet, och inskränkningar rubriceras inte som inskränkningar utan som skydd. Vietnam anser sig ha yttrandefrihet och anklagelser och straff rubriceras som "missbruk av yttrandefriheten". Vad får då diskuteras fritt?

Mycket av invandringsdiskussionen handlar om skribenter som öser förtrytelse och förfäran över "rasism och främlingsfientlighet". Denna indignation ignorerar helt att kritiken primärt är invandringskritisk, inte invandrarkritisk. Man söker undvika en central politisk fråga för att istället tjata fram en konventionell PR-bild av sig själv som kärleksfull, human och solidarisk. Det blir en kombination av hyckleri och hot.

Det påstås ibland att det inte finns ett demokratiskt underskott i diskussionen av invandring, men då ställs inga kvalitativa minimikrav. En diskussion enligt högre krav innebär att försöka övertyga genom argument vilka är kopplade till kunskap och logiska resonemang; att upprepa kampanjaktiga påståenden är ett sätt att undvika debatt, inte att föra debatt.

Det bör finnas ett ansvar för det politiska etablissemanget att inte smita från ett informationsansvar genom eftersträvad okunnighet.”
Jan Tullberg, docent i ekonomi. Läs hela artikeln


Skickat från:
"Kenneth Sandberg" <sandberg.kenneth@bredband.net>:
Till Kultureliten d.v.s.svenska journalister på dagstidningar och kvällstidningar m.fl.

Hur är det med etablissemangets demokratiska läggning när det gäller ämnet invandring?

Knappast någon förundras över att ovanstående artikel är införd i SkD (vars chefredaktör besitter något så sällsynt i mediavärlden som intellektuell hederlighet) och inte i Asylsvenskan – en av de främsta representanterna för demokratins undergrävande.

//Kenneth Sandberg

Sent: Monday, April 15, 2013 11:44 AM
Subject: Re: PK-medias undergrävande av demokratin

Andreas Ekström finns på Asylsvenskan.
Jag har försökt vänligt så många gånger - ska jag behöva testa med ovänlighet för att slippa din korrespondens?

Alternativet kunde annars vara att du tog till dig artikelns innehåll. Men det är väl att begära för mycket av en “godist”.!?

//Kenneth Sandberg
....
 Nedan respons från Aktion deportation Sthlm.
Sent: Monday, April 15, 2013 1:08 PM
Subject: Re: PK-medias undergrävande av demokratin

Bästa Kenneth, Bespara oss din dynga. Vi är inte intresserade.
Vänliga hälsningar,
Amd Stockholm

Svensk pensionär säger ifrån
Det kom ett personligt mail till bloggen som jag tyckte var värt att lägga ut efter  tillstånd mailskrivaren.
 ”Vet du vad jag har gjort idag? Jo, jag har tagit "Tjuren vid hornen" och sagt till personalen och läkaren på vårdcentralen precis vad jag tycker om det svenska socialförsäkringssystemet och om den svenska sjukvården.

 Jag började när jag kom till informationen med att vägra betala mer än 50 kronor och inte 150 kronor som är den lagstadgade patientavgiften.
Du skulle sett kanslistens min!
 - Vad då inte betala mer än 50 kronor? frågade hon, och tittade djupt ned i min blåa hopvikta remsa där jag fått registrerat tidigare erlagda vårdavgifter, för att komma upp till frikort.
 - Men här saknas minst 600 kronor till frikort!, påpekade hon.
 - Jo, sa jag, det vet jag, men jag tänker ändå inte betala mer än 50 kronor för det behöver ju inte alla de illegala invandrare som gömt sig och som vistats här i landet olagligt i många år! Varför ska jag som svensk betala mer än vad dom behöver? Vi svenskar har uppfyllt alla våra skyldigheter mot vårt land. Vi har betalat våra skatter, våra sociala avgifter, vi har avstått stora delar av våra löner för att kunna finansiera vårt socialförsäkringssystem och det har vi fått göra i generationer och allting annat som har med sjukvård, tandvård och att få bra mediciner mm, förklarade jag.

Kvinnan såg först förfärad ut och flackade med blicken runt om i lokalen och trots att det var fullt av patienter i väntrummet som faktiskt kunde höra vad både jag och hon sa, så fortsatte jag att tala om för henne problemen med de orättvisa patientavgifterna och annat för oss svenskar som regeringen ålagt oss.

Jag frågade henne, om hon någonsin hade hört talas om att det skulle finnas något försäkringsbolag i världen som betalar ut full ersättning till människor som inte betalat ett enda öre i försäkringspremie?
 Nej, det hade hon aldrig hört talas om och då sa jag:
 - Jo det finns ett försäkringsbolag som är ensamt i världen som gör detta och det är det svenska socialförsäkringssystemet! Där får de som inte ens får vara i landet, alltså illegala invandrare, rena brottslingar, numera full ersättning för sina mediciner, sjukvård och avancerad tandvård - för bara 50 kronor! Vad tycker du om det?

 Hon tittade genast på mig med den där ”rätta” blicken och sa med harm i rösten; - Detta var för jäkligt! Vilken orättvisa!
- Hur kan man i Sverige bara bära sig åt på detta sätt mot det egna folket och mot sina egna sjuka, frågade hon?
 Jag frågade henne om hon visste hur många sådana utländska lycksökare och välfärdssökare som Sverige tagit emot bara förra året, alltså bara under ett år, 2012?
 Hon såg ut som ett frågetecken i ansiktet.
 - Jo, 112 000 personer i huvudsak från MENA-länderna (fick förklara vilka dessa länder var). De flesta som tog sig hit, hade varken pass, visum eller id-handlingar när de kom, utan förväntade sig att få komma in och bosätta sig här i Sverige utan att ha ordnat med vare sig jobb eller bostad, förklarade jag.
 Hon trodde att hon skulle falla ner under disken, sa hon, när hon hörde det.
 - Så många?

 Efter detta så var isen bruten mellan oss och hon visade sig vara ytterst irriterad över den svenska migrations- och asylpolitiken, över de förfärliga orättvisor som det svenska folket blir utsatta för, om åsiktsförtrycket och censuren i massmedia, för vi såg ju själva att det inte stämde med vad man själv såg i samhället – att kartan och verkligheten inte stämde med vad som vi blev informerade om av politiker, i tidningar, radio och TV. 

Hon tog själv upp hur illa hon tyckte om de "ensamkommande flyktingbarnen, som bara hade kommit hit för att få hit hela sina familjer efter att de fått PUT”, sa hon. Hon kände också till att det numera även förkommer ensamkommande pojkar som bara har blivit avsläppta i en av de större städerna här i Sverige, med den absoluta avsikten att det svenska samhället mycket snart skulle ta hand om dem och ge dem PUT. Och att strax efter så kunde pojkarnas anhöriga också få PUT som anhöriga och få försörjning av det nya landets befolkning - alltså oss svenskar. Detta gjorde henne förbannad.

Hur rätt hade hon inte att bli förbannad. Jag frågade varför hon inte var med på att göra något åt den politik som förs och det som händer framför våra ögon? Så länge vi fortsätter att rösta på dessa landsförrädare som vi har i Riksdag och regering kommer ingen förändring att ske! Alla måste ha det klart för dig, sa jag. Hon höll med, något måste göras!
Jag frågade henne hur det kunde komma sig att Sverige var det enda landet i världen som det gick att bedriva familjeåterförening i? Fanns det verkligen inget annat land i invandrarnas närhet som hade samma kultur, samma religion och samma traditioner som dessa redan var vana vid, ett samhälle med en kultur som Sverige definitivt inte kunde uppfylla? Hon höll med mig! - Varför skulle de ända hit upp till kalla norden, frågade hon? Ja, det är också en fråga som ett litet barn skulle kunna svara på och som det inte för en ”kunnig” eller någorlunda välinformerad svensk kan svara på.
– Ja, hur kommer det sig?
Jag förklarade också, att det tar bara ca tre veckor för dessa ”små gullebarn” och andra så kallade ”ensamkommande flyktingbarn” att få PUT och strax därefter så bankar hela den feta, förment försvunna, omkomna och saknade familjen, från bland annat Somalia, Irak och Afghanistan, på den svenska entrédörren och vill komma in som anhöriginvandrare! Vilket innebar att de skulle bli försörjda av oss, tillsammans med alla andra miljontals som redan kommit tidigare.
 Jag frågade om hon visste hur många nyanlända vi egentligen har i landet numera?
- Jo, vi är uppe i över 1,5 miljoner och snart uppe i 2 miljoner och där ca 90 procent av dem kommer att bli försörjda av det svenska socialbidragssystemet. Av dessa är dessutom idag flest muslimer, ca 500 000 och av dessa är runt 1 500 till 2 000 jihadister – alltså militanta och extrema islamister som bara har Sverige som bas för att finansiera och förbereda sig för att ge sig ut och kriga på uppdrag av Al Qaida och andra islamistiska terrororganisationer.
Detta visste hon ingenting om och fann det förfärligt och frågade om det verkligen var så illa?
 - Ja, det var det, sa jag och detta är inget som vi svenskar ska få veta något om. Vi ska hållas i okunnighet om vad som verkligen händer och sker i vårt land. Det har det politiska och mediala eliten bestämt.

 Vi verkade nu vara helt överens om hur tillståndet låg till i landet på denna punkt och ingen av oss brydde oss om vad de övriga patienterna i väntrummet tänkte eller tyckte om vårt samtal. 

 Detta förvånade mig lite grann, eftersom ett sådant ”rasistiskt” och ”främlingsfientligt” samtal lätt skulle kunna komma till arbetsgivaren eller chefernas kännedom på Landstinget och då brukar resultatet bil omedelbart avsked! – Ja, jag har själv varit ute för att bli avskedad bara för att jag uttalat vad jag tycket om denna politik, förklarade jag!

De flesta av patienterna som var i väntrummet var dock etniska svenskar och vissa tittade på mig, inte med avsky vilket jag hade förväntat mig, men med en lugn blick när jag gick förbi, helt utan ett uns av förakt tycktes jag märka.

Jag började misstänka att svenskarna kanske börjat komma till insikt om tillståndet i sitt land och det var i så fall en positiv utveckling. Men ingen sa dock något när jag gick förbi.
Så var det tid för mig att komma in till doktorn, till min husläkare som jag aldrig tidigare talat politik med och absolut inte vad gäller migrationspolitik, för jag har utgått ifrån att läkarna alltid varit rejält politiskt korrekta. Men jag började med att förklara att jag var ursinnig, vilket resulterade i höjda ögonbryn och ett stort frågetecken i doktorns ansikte.
Ja, så drog jag samma "historia" för doktorn, om att jag vägrade betala mer än 50 kronor i patientavgift och förklarade varför jag inte ville det och märket då att jag fick medhåll. Det var något som jag egentligen inte hade väntat mig, för jag trodde som sagt att vår läkarkår var "tvingad" att vara politiskt korrekta för att få behålla jobbet.
När jag klagade över att jag tvingats gå i fyra månader med ett avslitet axelmuskelfäste (Supra spinatus ruptur, på latin) som gjort väldigt, väldigt ont dygnet runt och som hållit mig vaken varje natt eftersom det alltid blev värre när jag låg, frågade jag varför jag inte från början blivit röntgad, utan först vid tredje läkarbesöket, som vanligt hos någon annan läkare där jag fick jag betala 300 kronor i patientavgift för en kortisonspruta som inte hade någon effekt. Att jag åter fick uppsöka sjukvården för min värkande axel, och ännu en gång konsultera en annan läkare och fick ytterligare betala 300 kronor för att få en ny kortisonspruta, som inte heller den hade någon effekt. Alltså 600 kronor direkt i avloppet, sa jag!!
Jag frågade nu doktorn vad det var för fel på den svenska sjukvården när det kan gå till på det här sättet, eftersom min syster i Tyskland råkade ut för precis samma skada bara två dagar efter att jag skadat mig och den tyska sjukvården tog in henne omedelbart, röntgade hennes axel och förklarade att hon genast skulle opereras.
Hon genomgick alltså bara någon dag senare en axeloperation och fick gå med sin arm i mitella i drygt fyra veckor och sedan tog de stygnen och nu är hon på bättringsvägen och mår betydligt bättre än vad jag gör idag efter fyra månaders smärtfullt helvete och väntande.
Men jag, som fått gå i flera månader, där uppenbarligen inte en enda inom den svenska sjukvården tydligen brydde sig, mig ansåg man tydligen att jag tillhörde någon ”grupp” som det inte var lönt att slösa pengar på, för jag var väl för gammal och numera inte produktiv i samhället längre? Jag bidrog ju inte längre till produktionen eller den förbenade ”arbetslinjen”, förklarade jag.
Varför kan man inte vara lika effektiva inom sjukvården här i Sverige, som man är i Tyskland, frågade jag?
Då svarade läkaren, att den svenska sjukvården är under all kritik idag och att många inom läkarkåren i Sverige hade önskat att den hade fungerat lika bra och effektivt som i Tyskland.
Så var det bekräftat! Tack för det! Detta var något som jag och många svenskar med mig har tyckt och ansett länge! Vad har man för sig inom landstingspolitiken och den svenska sjukvården egentligen? Den skattefinansierade ”landstingspargrisen” läcker uppenbarligen som ett såll, men till vad eller åt vem?
Svaret på den frågan får läsarna/svenskarna själv försöka svara på. Det kan nog inte vara så svårt, men tydligen är detta för svårt för våra politiker?
 Ja, detta var en liten historia tagen ur vardagslivet i dagens Sverige, berättat av en pensionerad och ilsken svensk – och han är ”etnisk” också, som känner sig orättvist behandlad tillsammans med alla andra svenskar.
Och avslutningsvis – vi ska inte behöva förklara varje gång vi talar om en ”svensk” att det rör sig om en etnisk sådan. Det ska vara självklart!/Bo deSilva
Läs:



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar