tisdag 21 maj 2013

Svenska folkets fiender - svenska journalister som inte gör sitt jobb



Kanske har ni redan läst Julia Caesar – men jag har tagit fram några valda delar som passar med tanke på vad som nu händer i Husby och hur våra svenska journalister inte gör sitt jobb bl.a.)


 Söndagskrönika – Vi bytte våra liv
Någon eller någonting väckte oss. Utan att vi riktigt förstod hur det gick till bytte vi våra liv. Det kunde vara en bok eller några tidningsartiklar. Det kunde vara bloggar på Internet. Det kunde vara iakttagelser under många år och långsamt växande insikter – pusselbitar som plötsligt föll på plats.
(…)
När vi tog in invandringspolitikens hela innebörd var uppvaknandet som en smäll i ansiktet. Någonting som vi länge och förgäves hade sökt information om klarnade. Vi sökte kunskap. Nu jävlar tänkte vi inte låta oss vilseledas en minut till! Vi läste på. Vi grep efter information som törstande efter vatten.
 (…)
Vi kunde inte stillatigande åse hur Sverige monterades ned bit för bit. Vi ville riva bort den tjocka slöja av tystnad som låg över invandringspolitiken och sprida fakta som få kände till och ingen talade om. Allmänheten hade rätt att få veta vad som pågick i deras land.
(…)
Det var våra motståndare som hade resurserna. Tusentals journalister satt dagarna i ända upptagna med att ljuga för svenska folket mot feta löner och ryggdunkningar på twitter från sina lika förljugna kolleger i klubben för inbördes beundran. Politiska partier, tankesmedjor och lobbyorganisationer hade miljarder i ryggen. Men vi hade någonting som de inte hade: sanningen.
Det var sanningen som höll oss igång. Vi visste att ingen människa och inget politiskt system som bygger sin existens på lögner varar för evigt.

Vi visste att sanningen alltid segrar till slut.
Vi visste att sanningen kan tränga igenom snabbt.
Vi visste att sanningen kan ta lång tid på sig och att den ibland bryter fram med våld.
Vi visste att sanningen brukar ersättas av nya lögnsystem.


Vi gjorde ett journalistiskt pionjärarbete. Vi grävde upp sanningar som högavlönade journalister var för lata eller för fega att befatta sig med. Vi visste att många läste vad vi skrev. Men ingen enda av journalisterna eller någon annan med en samhällsposition att slå vakt om vågade låtsas om det. Vi förstod att de läste i smyg och att de stackars satarna inte vågade uttala våra namn högt för då skulle hela deras karriär ryka åt fanders. Vi existerade helt enkelt inte. Det var som om vi var bärare av ett dödligt virus. De snodde våra texter och fakta som de själva inte orkat googla fram men friserade dem så att de kunde bevara sitt eget skinn och framstå som bättre journalister än de egentligen var.
Vi skrev under pseudonym. Vi avskydde att vi tvingades till det. Om inte gammelmedias journalister hade ljugit så förbannat hade vi kunnat skriva under eget namn utan att riskera vår egen och våra barns säkerhet. Nu var vi tvungna att dölja våra identiteter.

Vi skrev under våra riktiga namn. Det verkade inte spela någon roll. Det var ämnena som var tabu. Hela journalistkåren hade fattat ett enigt beslut om att våra böcker och artiklar inte fick nämnas under några som helst omständigheter. De få gånger vi nämndes mobbades vi ut och brännmärktes och blev föremål för hatfyllda spyor skrivna av välkända och hyllade journalister. Vi hade överskridit en tabugräns och från och med nu fanns vi inte.
Vi sökte nytt arbete. Vi hade de allra bästa meriter och kvalifikationer. Vi fick inte jobbet. 
Det var inte våra meriter och kvalifikationer det var fel på. Felet var att vi hade skrivit artiklar i olämpliga ämnen. Vi tänkte på att budbärare som kom med dåliga nyheter hade stenats ända sedan människan uppstod som art. Shakespeare hade formulerat det: “The nature of bad news infects the teller”.
(…)
Vad vi framför allt inte orkade med var att se och höra journalisternas förnedring. Hur de förnedrade sig själva genom att skriva och säga saker som de visste var lögn. Hur de vägrade skaffa sig kunskaper, reflektera över sig själva och fråga sig vad de höll på med.

Vi såg rakt igenom dem. Vi genomskådade deras dubbelmoral och deras hyckleri. De vände själva ryggen åt den mångkultur och massinvandring som de prisade så högt och bosatte sig i garanterat etniskt vita områden. Den oerhörda cynismen i deras budskap var att mångkulturen inte skulle dyvlas på dem själva utan på De Andra; de fattiga, de svaga, de sjuka som inte orkade flytta eller inte hade pengar nog för att kunna köpa sig in i ett invandrarfritt område.

Vi undrade hur journalisterna hanterade sitt självförakt. Tills vi förstod att de inte hade något.
(…)
Vi hörde mumlet från våra förfäder där de låg i sina gravar. De uppmanade oss att fortsätta. De kunde inte tåla skändningen av allt som de med hårt slit och umbäranden hade byggt upp under sina liv.

Våra vänner sa att det är väl bra att somalierna kommer hit och får lära sig läsa och skriva. Lustigt nog var det samma vänner som snålade med varje krona och skällde ut personalen i matbutiken om de inte tagit hem varenda extraprisvara just den veckan.

Samtalen tunnades ut. Vi visste inte längre vad vi skulle prata med våra vänner om. Såg de vad som höll på att hända med vårt land, med Europa? Ingenting tydde på det. De sa i varje fall ingenting om det. Vi fortsatte att tala om alldagliga saker. Men det kändes som teater, och när vi åkte hem från våra vänners middagar var vi bara lättade över att komma hem och vara i fred med våra egna tankar. Julia Caesar – Vi bytte våra liv


 Kommentarer:
Robin Shadowes
Posted: 18 May 2013 - 22:30 - Reply
Dom människor som beskrivs i krönikan är skitstövlar och ryggradslösa kräk. Dom är inte ens värda att andas samma luft som oss, än mindre att ödsla ens ett minimum av tid eller pengar på. Dom är hopplöst förlorade och bortom all räddning,. Dom är vad vi kallar för sheeple, en bräkande fårskock av träskallar. Sluta ödsla energi på dem och säg upp bekantskapen. Ignorera dem och radera dem från alla listor ni har. Dom förtjänar till 100% den draksådd dom har sått. Låt oss bryta oss ur den sociala konstruktionen fordom kallad Sverige och återupprätta forna Skåneland (Skåne, Halland & Blekinge). Stifta våra egna lagar, ha vår egen armé. Vägra gå med i EU eller skriva under ens en enda FN-konvention. Då blir vi herrar i vårt eget hus. Då kan vi utvisa samtliga muslimer till vårt norra grannland. Då har vi framtiden för oss, Sverige återvänder till förmedeltida tid och brinner ner eller upp, hur man nu ser på saken. Riders of Scania, what say ye?? For Scania!! Le Suéde est mort! Vive la Scania!!”

“Ett lands historia fungerar ofta som en förenande länk mellan människor. Eftersom en stor grupp människor har sitt ursprung i ett annat land sakna den svenska befolkningen en gemensam historia. Den samtida tillhörigheten i Sverige och uppslutningen kring samhällets grundläggande värderingar har därför större betydelse för integrationen än ett gemensamt historiskt ursprung.”
Enligt Regeringens proposition 1997/98:16
 
”Svenska försvarets befälsutbildning är ett bidragsprojekt för muslimer, betalt av Arbetsförmedlingen och utformat i Malmös moské som ägs av Libyen.”

DN-Husbyvittne,  journalist som tidigare föreläst för Megafonen.
” För de som inte vet är Megafonen en invandrarorganisation som nyligen ställt ultimatum till polisen och verkar vara pådrivande i upploppen där.
En från denna organisation använder alltså DN som sitt vittne, som dessutom är bror till talespersonen för Megafonen (!). Denna lilla ”detalj” nämndes inte ursprungligen av DN.” Kent Ekeroth


Jan Milld skriver på sin blogg om alla de som fått utstå mycket för att de vågar ifrågasätta vad som pågår. Han har också fått utstå en hel del genom åren och var utan att överdriva en av de första som började engagera sig mot nedmonteringen av Sverige.

"En hysterisk poliskår skapar inte trygghet"

Aftonbladets Eva Franchell analyserar upploppen i Husby, där bilar stacks i brand och poliser skadades. Aftonbladet



Det lär vara den franske författaren Honoré de Balzac som myntade utttrycket ”Andens horor” om journalister”. Då hade han inte träffat svenska journalister för då hade han säkert sagt något ännu värre.

Svenska journalister är ett samhällsproblem
Den danske bloggaren Snaphanen, som kritiskt granskar den svenska mångkulturpolitiken, ser svenska journalister som ett samhällsproblem
(..)
Den svenske 'journalisten' är den födde anpasslingen, feg och fisförnäm, och vet inte vad fair play är. Behandlas något som inte är politiskt korrekt (PK), finns inga hämningar.”Östra Ölands fria horisont


Kravallerna i Husby – Det existerar starka krafter som applåderar Sveriges sönderfall. Sju partier bär ansvaret, varav det som sammankopplas med enpartistaten bär det absolut största ansvaret.

Inte min bil som brinner – Erik Ullenhag

 
Pat Condell: Farväl Sverige – Den öppna stölden av ett helt land

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar