måndag 28 april 2014

Kommentatorspartiet(K). - Nytt parti av svenska PK-journalister!



Världen idag - världen ur ett kristet perspektiv

Siewert Öholm: Höjda över all misstanke
 Tre politiska kommentatorer, Margit Silberstein, Mats Knutson och K G Bergström läser uttalande från Socialdemokraterna i samband med överlämnandet av den ekonomiska vårpropositionen till riksdagen på onsdagen.  Foto: Anders Wiklund / TT

Kan det vara så att den växande gruppen journalistkommentatatorer, särskilt de i våra etermedier, är en alldeles speciell sort. Ja, ni vet Knutsson, och Silberstein, Ramberg och de andra. Är de månne en särskild sorts människor som är kliniskt rena från alla personliga reaktioner och känslor. Är de rent av människor som sett ljuset och de skarpa konturerna, där vi andra bara ser dimma och skuggor. Är de en särskild sort som bara har kallt blod i omloppet och som vare sig tar åt sig eller tar till sig av annat än beskrivande eller möjligen ställföreträdande känslor. Skräddarens, taxichaufförens, sjukvårdsbiträdets eller studentens, ni vet…. Men aldrig några egna. Minsta skymt av rubbade anti- eller sympatier är bara otänkbart hos den här sortens folk. Fördomar? Skulle dom? Nej, det ordet är helt enkelt inte ens värt att andas om. De är ju per definition ”höjda över varje misstanke”. De kommenterar, de är opartiska och sakliga… eller?

Har du kommit hit i texten, tror jag att vi tillsammans kan konstatera att något är fel. Vi talar ju om erkänt skickliga journalister, som gör sitt jobb. Ja, det är sant. Men ändå är det något som är fel. Kravspecen är helt enkelt omöjlig. Därför måste opartiskhet byggas med mångfald och av många.

Det som försiktigt började med TV4-starten och resurssnålhet, genom att låta egna journalister kommentera varandra, har på ett alldeles orimligt sätt, även hos SVT och SR, utvecklats till något som skulle kunna kallas Kommentatorspartiet(K). Det är ett parti som inte behöver ta ansvar för sina analyser, som inte kan ställas till svars i val och som alltid kan hänvisa till sin egen upphöjdhet. Men ändå ett ”parti” som förefaller ha en egen politisk agenda och ett obegränsat utrymme.

Journalistiken i (K)-partiet är väl dokumenterad i forskningen. Den visar entydigt att partiets ideologi ligger som vore den kalkerad på (MP)-programmet, eller, ändå värre, hämtad ur (V):s klasskampsnostalgi. Det är något som blivit fel när journalistsympatierna till en förkrossande majoritet ligger i vänsterfilen. Fel i rekryteringen och fel i arbetsmetoderna.

Forskarna i Göteborg bekräftade bara häromdan en av de misstankar många haft under den extremt långa valrörelse som pågår, i stort sett sedan valet 2010, att just (MP) knappast fått en enda kritisk fråga, eller utsatts för kritiska analyser i närheten av de som ägnas Allianspartierna. Något är alltså fel. Ett lite typiskt exempel på medvetet styrd och märkligt koordinerad partijournalistik är när (S) härom dagen presenterade sin alternativa sjukvårdsbudget. Dagen inleddes av P1-morgon med flera inslag om hur köerna och bristen på erfarna läkare i akutsjukvården kan innebära livsfara för patienterna (Skrämselmodellen). Därefter höll Magdalena Andersson (S) presskonferens och betonade särskilt att plus två vårdmiljarder (av statens runt cirka 62) skulle få slut även på akutköerna (Lösningsmodellen), och som en tillfällighet skriver Aftonbladet samma dag om hur läkarkvaliteten ska höjas med nya (S)pengar (Propagandamodellen). Även om det troligen är sant att mer pengar löser en del problem, är det ändå märkligt politisk samstämmigt i rapporteringen.

Forskarrapporterna och exemplet ovan, är bara varianter av en växande kommentarplåga, som sen fulländar den politiserade rapporteringen i medierna. Förutom att lyssnare/tittare/läsare omyndigförklaras, riskerar kommentarerna att hamna fel på minst två sätt. Antingen måste det bli ett menlöst upprepande av det publiken redan hört och själva kan ta ställning till. Eller också blir kommentaren en parts-inlaga, en smygpolitisering, en dold propaganda för åsikter kommentatorn av olika skäl vill prioritera. Båda modellerna blir fel. Båda modellerna skapar dessutom en barriär mellan politikerna/politiken som analyseras och lyssnaren. Därutöver förmedlas en sannings- och faktaattityd som bara kommentatorn själv förfogar över. Sann eller falsk spelar ingen roll. Makten ligger hos kommentatorn. Ett litet land med trots allt begränsad mediekultur är känsligare för journalistiskt maktmissbruk av det här slaget.

Troligen är vi ganska unika i Sverige med det här ”Kommentatorspartiet”. Reportage och rapporter är självklart något annat. Debatter och dokumentärer likaså. Det groteska är när Tomas Ramberg eller Mats Knutson åläggs att å mina och dina vägnar förklara hur allt ligger till och också spekulera(!) i hur politiska sympatier kommer att påverkas efter varje partipolitiskt utspel. Det senaste stjärnskottet på kommentars- och spekulationshimlen heter Henrik Torehammar med rätt att tycka i alla medier, enfaldigt, förutsägbart och klämkäckt.

I andra länders mediebolag, till exempel BBC, Sky, Fox eller CNN, löser man ofta problemet genom ett stort antal fristående kommentatorer eller flera olika åsiktsbärare. Ska något debatteras i SR sker det ofta med Åsa Romson (MP) som den enda och ständigt återkommande parten. Söndagspanelen i SR P1, Godmorgon Världen, var nog först som tyckarpanel och håller fortfarande högst standard med sin mångfald av gäster, men krönikörerna i samma program är ofta närmast infamt vinklade. Nina Björk är ett exempel. Nils Horners journalistik var något helt annat, med både känsla, inlevelse och saklighet som varumärke. Han saknas. Alla de journalister jag här både kritiserat och använt som exempel, är, i mitt tycke, skickliga och mycket kompetenta. En del har bara fått fel arbetsuppgifter och själva uppdraget gör dem till medspelare i en märklig politisering och försnävning av både opartiskhet och mångfald. SVT och SR har ett särskilt ansvar som licensfinansierade mediebolag, men den journalistiska hedern och integriteten ställer krav på varje journalist.

Att tydliggöra, peka på samband och få människor att tänka själva är de finaste delarna i journalistens jobb. Helt enkelt att på alla sätt försöka ”vara höjd över varje misstanke”.Världen idag


”Public service – Sveriges största skyddade verkstad

Public service är tillsammans med kvällstidningarna den sista bastionen för politiskt korrekt, undermålig journalistik. Vi kommer att få se en tilltagande polarisering mellan pappersmedia och public service, en utveckling där respektive positioner blir allt tydligare. I motsats till pappersmedia är SR och SVT nämligen inte underkastade marknadskrafterna. När läsarna tröttnar på tryckta PK-medias lögner och slutar köpa dem måste tidningarna sparka journalister och skära i utgifterna. Ytterst hotar tidningsdöd.


I Sveriges största skyddade verkstad, public service, finns inte den kopplingen. De har inga ekonomiska incitament att ifrågasätta sig själva och sitt ständiga ljugande för svenska folket. Kulturredaktionerna kan ostört fortsätta sitt incestuösa kulturmarxistiska navelskådande, åka på queerfilmfestivaler och recensera sina kompisars konstvernissager och boksläpp. Nyhetsredaktionerna kan fortsätta sitt trägna mörkläggningsarbete och till exempel (givetvis efter påtryckningar från en lobbygrupp) uppehålla sig vid den oerhört brännande nyheten att det finns herrelösa hundar i Bukarest. Public service kan göra hur usla program som helst, licenspengarna strömmar in ändå.” Julia Caesar Ondska förklädd till godhet






Paul Weston, ordförande för partiet Liberty GB och kandidat i de 22 maj EU-valen i Sydöstra England, har gripits i Winchester. Omkring kl  14:00 stod Paul Weston på trappan till Winchester Guildhall, vände sig till  de förbipasserande på gatan med en megafon.

 Han citerade följande utdrag om islam från boken The River War av Winston Churchill



 Det med fet stil citerade Paul Weston


"Hur förfärliga är inte de förbannelser som anfäktar muhammedanismens anhängare! Förutom det fanatiska raseri, som är lika farligt i en man som rabies är i en hund, finns den där förskräckliga fatala likgiltigheten. Effekterna är synliga i många länder. Slösaktiga vanor, slarvigt jordbrukssystem, tröga handelsmetoder, och osäkert ägande finns överallt där profetens anhängare regerar eller finns. En degenererad sensualism berövar detta liv dess behag och förfining; och nästa liv dess värdighet och helighet. Det faktum att enligt muhammedansk lag måste varje kvinna tillhöra en man som hans absoluta egendom - antingen som ett barn, en fru, eller en konkubin - kommer att försena den slutliga utrotningen av slaveri tills dess islam har upphört att spela en ansenlig roll bland män.

Enskilda muslimer kan visa fantastiska egenskaper. Tusentals blir drottningens tappra och lojala soldater; alla vet hur de ska dö; men religionen förlamar den sociala utvecklingen för dem som följer den. Ingen starkare bakåtsträvande kraft finns i världen. Långt ifrån att vara döende, är muhammedanismen en militant missionerande tro.
Snaphanen


Den redan har spridit sig över hela Centralafrika, och i dess spår uppstår orädda krigare; och vore det inte för att kristendomen skyddades i vetenskapens starka armar - den vetenskap mot vilken den förgäves kämpat - så hade kanske Europas moderna civilisation fallit, på samma sätt som civilisationen i det antika Rom."


”… den moderna europeiska civilisationen kommer att falla, såsom den antika Roms civilisation en gång föll.”

 Romarriket

 EU-parlamentet


1 kommentar:

  1. Om man ägnar en timme åt nedanstående föreläsning så får man en inblick i hur psykologisk krigföring utföres. Och hur man på alla plan underminerar ett samhälles fundament.

    * Demoralisering

    * Destabilisering

    * Kris

    * Normalisering

    En mycket intressant föreläsning. Rekommenderas varmt!

    The Art of Subversion and Demoralization - Yuri Bezminov [Ex-KGB Agent]
    http://www.youtube.com/watch?v=rNXmjhHZaY8
    (Om länken inte fungerar googla Yuri Bezminov.)

    kung_och_fosterland

    SvaraRadera