måndag 28 juli 2014

Svenska kyrkan och kristendomen




Svenska kyrkan tyst om att kristna förföljs skriver en insändare i ÖC


”ORDET FRITT I en stor del av världen förföljs kristna för sin tro, huvudsakligen i stater där fundamentalistiska former av islam har starkt inflytande. Ett aktuellt exempel är förföljelsen av kristna assyrier och armenier i Irak. För 20 år sedan fanns det cirka 1,5 miljoner kristna där, i dag återstår endast cirka en fjärdedel av dessa. Senaste månaderna har islamska rebellgruppen IS, Islamska Staten, erövrat en stor del av Irak och givit de kvarvarande kristna där följande ultimatum - konvertera till islam, betala en orimligt hög kristen extraskatt eller ”dö av svärd”. Följden har blivit en flyktingvåg av kristna från området. 


En omfattande etnisk rensning på religiös grund sker mitt framför våra ögon i dag. Detta borde beröra och uppröra flera instanser i Sverige, bland annat politiska partier och olika religiösa samfund, men speciellt det största samfundet i vårt land, nämligen Svenska kyrkan som jag själv tillhör. När trosfränder förföljs vore det rimligt att vår kyrka reagerade starkt. Några reaktioner från denna kyrka märks dock inte. Inga manifestationer, uttalanden, demonstrationer, protestmöten, upprop eller påtryckningar tycks förekomma. Ingenting alls. Inga försök från vår kyrka att agera kraftfullt och uthålligt för att åtminstone försöka förhindra eller uppmärksamma den pågående och uppenbara utrotningen av kristendom i Irak. 


Framstående företrädare för Svenska kyrkan, män och kvinnor, varför verkar ni vara likgiltiga för det som sker? Är biskopars och prästers ofta upprepade prat om ”allas lika värde” liktydigt med att kristna inte längre är värda att värna om framför till exempel islamiska fundamentalister? Vågar ni överhuvudtaget inte agera på grund av risken att bli beskyllda för ”islamofobi”? Stå upp för er tro, agera och säg er mening i denna fråga. Det vore klädsamt om höga företrädare för Svenska kyrkan nationellt eller åtminstone regionalt ville kommentera eller besvara synpunkterna och frågorna ovan. Vad säger biskopen i Linköping? /Svenska kyrkan är märkligt tyst” ÖC

Så här skriver man i Svenska Dagbladet

”Politik före Gud i biskopsbrev
Den naiva kyrkan, som likt en ängslig tonåring gör vad som helst för att bli bjuden på partyt (helst i Stadshuset), sjunger nu med i de högljuddas schlager och garnerar det hela med en stylist från känd PR-byrå. Allt i akt och mening att göra sig ”relevant”, felaktigt förväxlat med modern och budskapsanpassad.
När ska hon lämna tonåren och vinna den mognas insikt om det alldeles egna värdet och det exklusiva uppdraget, tidlöst relevant?

Med ”Ett biskopsbrev om klimatet” överträffar hon sig själv i underkastelse av samtidens nyckfulla relativism där inget är beständigt. Ett trossamfund som anpassar sig efter politikens villkor kommer utan fördröjning förpassas till de irrelevantas gömmor.

En kyrka, som i valet till ny andlig ledare sållade fram fem kandidater som utan undantag svarade svävande på frågan om Kristus är en sannare profet än Muhammed, måste anses en smula vilsen. Ett intryck som förstärks i och med biskopsbrevet. Den behändigt formgivna skriften påminner om b-uppsatsförsök i statsvetenskap, där valda citat av kurslitteraturens teoretiker används för att underbygga studentens personliga politiska övertygelse. Sådana brukar med all rätt underkännas.


….Biskopen kopierar vänstern och skriver i sitt brev bland annat: ”Klimatutmaningen aktualiserar en kritisk diskussion om tillväxt. Är fortsatt ekonomisk tillväxt nödvändig? Är den ett självklart mål? Finns det välfärdsmått som kan mäta tillfredsställelse med livet i andra termer än de ekonomiska?”

 …Biskopsbrevets politiska linje blir ännu tydligare: ”Historien lär oss att en snabb omställning är möjlig om viljan och motivationen finns. I början av andra världskriget ställdes produktionen om fullständigt i många länder på bara ett par månader – och vi närmar oss en punkt när denna drastiska jämförelse blir allt mer relevant.

…Ett kyrkligt budskap att föredra hade annars kunnat vara att det i människan finns nedlagt förmåga att göra gott, att hon är lösningen, inte problemet.
Maria Ludvigsson är ledarskribent” Hela artikeln SvD



Sossarnas 2014 vallöfte - Gärna Medalj, men först REJÄL Pension



Låt oss avsluta med en lösryckt mening ur Lena Anderssons krönika, som alltså inleder ett något längre resonemang, men som jag menar återigen understryker hennes liberala och verklighetsfrämmande drömmar:

"Mycket återstår för att Sverige ska bli en mentalt kosmopolitisk plats."
En "fokusgrupp" med nyanlända i Tensta. De ska på något sätt skapa ett Manhattan åt Lena Andersson, men förstås bo på behörigt avstånd.
Det är en ren kolonisering från Afrika och Mellanöstern, samt inte minst islam, som förutom en baklava-butik för Lena Andersson, kommer att innebära förfall och tilltagande motsättningar.” Tobbes 

Socialdemokratiskt vallöfte - Här är det Anitra Steen, Göran Perssons hustru som fick en rejäl pension efter tio år som vd på Systembolaget".

En hyllad författarinna var Doris Lessing, som var både feminist och kommunist i sin tidiga ungdom. Kanske är det så illa med den svenska kyrkan och dess många falska apostlar att de inte kan sin bibel. Så här skrev hon 1998 om fördumningen, bristen på bildning och om kommunismen:

”Jag vill prata om något annat, som jag inte tvivlar på att alla här inne har haft anledning att fundera över, och det är vad vi kallar ‘fördumning’. Man hör folk prata om det överallt i England, så även om det som jag har att säga knappast kommer att bli underlag för en uppmärksammad roman, så kanske det kan vara till hjälp för att sätta samman det hela en aning. De saker som händer i Storbritannien är symtom på en ganska allvarlig situation.

”Det finns ett fenomen som jag kallar för den utbildade barbaren. Det är en person som kan ha befunnit sig inom högskole- och universitetsvärlden under många år och som kan ha vunnit priser och utmärkelser, men som när allt kommer omkring inte är beläst, inte kan någonting och som på det hela taget är helt ointresserad. Ganska många av mina yngre vänner är såhär.”

”Vi har bevittnat kommunismens skenbara död, men de tankesätt som antingen uppstod eller stärktes under kommunismen styr fortfarande våra liv. I första hand gör de sig påminda i vårt språk. Det är inte någon nyhet att kommunismen förgrep sig på språket och med språket våra tankar. Det finns en kommunistisk jargong som man kan känna igen efter att ha hört bara en enda mening … arvet av det döda och tomma språk som användes under denna tid förekommer fortfarande på sina håll, i allmänhet inom den akademiska världen och i synnerhet inom områden som sociologi, psykologi och litteraturvetenskap … 

 

…Jag blir alltmer chockad över man tanklöst och automatiskt ”rackar ned” på män, något som nu är en sådan del av vår kultur att det knappt ens märks. "

Vi har många underbara, smarta, starka kvinnor överallt, men vad händer med männen? Varför måste detta vara på bekostnad av män? "

Jag var i en klass för nio-och tio-åringar, flickor och pojkar, och denna unga kvinna berättade för dessa barn att orsaken till krigen var den medfött våldsamma naturen hos män. Man kunde de små flickorna, fulla av självgodhet och inbilskhet, medan de små pojkarna satt där tillintetgjorda och bad om ursäkt för sin existens, kanske de trodde att så skulle mönstret bli i deras liv.” Läs hela inlägget


4 kommentarer:

  1. På romartiden var de kristna förföljda, men de kämpade för sin tro och blev så småningom störst i världen.

    Kyrkan urartade och det bildades nya samfund för att rädda kristendomen. Dessa samfund förföljdes men är idag etablerade. Idag kan det vara dags för en ny kamp mot etablissemanget för att överleva.

    Det brukar ju annars vara en kristen tes att det goda alltid måste kämpa mot det onda, så det är väl för alla kristna att bara sätta igång, annars finns snart inte kristendomen.

    Men de måste skita i kyrkans etablissemang och börja något nytt, gå tillbaka till rötterna helt enkelt. Det är nog det enda sättet att få detta etablissemang på rätt köl.

    Ibland kan det vara lättare att kämpa utanför etablissemanget än inom det.

    SvaraRadera
  2. Ett första steg innan kampen mot Svenskislamska kyrkan startar på allvar är är säga upp sitt medlemskap omedelbart. Jag lämnade denna PKsammanslutning 2010 och har ALDRIG ångrat mitt beslut.

    SvaraRadera
  3. Jag lämnade denna falska kyrka redan 1962 tillsammans med min då 1-årige son. Kommer ihåg hur prästen blev upprörd över att jag även ville låte sonen lämna kyrkan men jag svarade att när han blir å pass gammal så att han förstår vad det handlar om så kan han ju skriva in sig i kyrkan igen av egen vilja. Han har aldrig gjort det trots att han hade möjlighet.
    Ateist

    SvaraRadera
  4. Jag lämnade Svenska kyrkan redan 1962 tillsammans med min då 1-årige son. Prästen blev chockerad över att jag också bestämde att mitt barn skulle lämna kyrkan men jag förklarade att om han ville ingå i svenska kyrkan när han blev såpass vuxen att han förstod vad det handlade om så stod det honom fritt att självmant ansluta sig till kyrkan.

    Han blev alltså inte konfirmerad som många ville på den tiden för att de då fick en massa gåvor.
    Han har fortfarande inte anslutit sig.
    Ateist

    SvaraRadera