söndag 10 augusti 2014

Är festen över för Herr statsminister Reinfeldt?




”Man kan lura en del av folket hela tiden.
Man kan också lura hela folket en kort tid.
Men man kan inte lura hela folket hela tiden”.

Skogsbranden i Västmanland

"Reinfeldt väntade i sju dagar innan han besökte katastrofplatsen. 

Kungliga hovet reagerade före Rosenbad
Kravaller, nazistiska knivdåd eller en brand som ödelägger en hel bygd - förr eller senare kommer kraven på politiskt ansvarstagande. Men Fredrik Reinfeldt har än en gång visat att han inte är snabbfotad när det gäller, trots att visat ledarskap vid en oförutsedd händelse skulle kunna ge alliansen en chans att vända opinionen. 

Men det är inte första gången det har dröjt innan Fredrik Reinfeldt agerat. Under de senaste åren har han fått kritik för passivitet och senfärdighet bland annat när det gäller kravallerna i Stockholmsförorten Husby, demonstrationståget i Kärrtorp som attackerades av nazister, Anders Behring Breiviks attentat i Norge och Rysslands agerande i Ukraina. I det här läget är det emellertid förvånande att statsministern inte har varit mer snabbfotad.

…Med all respekt för den stora förödelsen och den förtvivlan som de drabbade känner så finns det säkerligen partistrateger inom alliansen som anser att regeringens högsta ledning – i det här opinionsunderläget och med bara drygt fem veckor kvar till valet – borde ha agerat snabbt och resolut för att visa ledarskap.

Men den här gången hann till och med kung Carl Gustaf före statsministern.” SvD
Det var kanske så att herr statsminister  Reinfeldt tyckte inte att det var så viktigt. Det var ju bara vanliga svenskar och inte kulturberikare som drabbades!!!

Pang på rödbetan i boken Reinfeldt helst vill glömma
Det är oväntat att läsa en intressant bok av Fredrik Reinfeldt. Jag måste er­känna att jag blev ytterst överraskad.
Det handlar förstås om hans ideologiska essä från 1993, ”Det sovande folket”, som tycks ha ”försvunnit” från alla bibliotek och som den förargliga teatergruppen Nationalscen nyutgivit i en säkerligen högst oönskad piratutgåva. Fredrik Reinfeldt nekade först till att ha författat boken. Senare erkände han, men avfärdade saken som en ungdomssynd.

Det senare kan låta bestickande. Ty vem har inte skrivit något dumt i ungdomen? Men vid närmare eftertanke, dununge var inte Fredrik Reinfeldt när han skrev boken. Han satt både i riksdagen och i Moderaternas partistyrelse och hans medarbetare var en lika lovande påläggskalv vid namn Per Schlingmann. Och det var dessa två som senare skulle skapa ”det nya arbetarpartiet” Moderaterna. Genast kommer saken i ett annat läge.


Dessutom är det kul läsning, snart står ögonen på skaft. Fredrik Reinfeldt går nämligen pang på rödbetan.

I en litterärt utformad moralitet skildrar han ett framtida Sverige plågat av ”välfärdsdöden, jämförbar med pest, smittkoppor eller AIDS”. Minst halva den svenska befolkningen har förvandlats till ”sovhjärnor” till följd av "socialdemokratisk hjärntvätt” och ”beroendefram­kallande bidrag” och författaren landar snabbt i slutsatsen att faran sträcker sig långt utanför Sveriges gränser ty ”välfärdsstaten hade tillåtits förstöra mänskligheten”.
Åt denna höga dödlighet bland socialdemokratiskt tvättade hjärnor, dock sovande, riktar Fredrik Reinfeldt sin kraftfulla appell: ”Väck det sovande folket!”

Exakt hur det ska gå till att väcka alla dessa i dödlig sömn försatta välfärdshjärnor framgår inte riktigt i texten. Men när vi väl är vakna erbjuder Fredrik Reinfeldt ett åtgärdspaket. Enkelt uttryckt måste allt utom polis och försvar privatiseras. Nedmonteringen ”av den offentliga sektorn handlar alltså om över­lev­naden för allas vår välfärd”. Fredrik Reinfeldt ömmar särskilt för barn och ungdom, eftersom ”all produktion av barnomsorg och utbildning” bör privatiseras.


En rak, rödglödgad linje i boken är hatet mot allt som avfärdas som ”bidrag”, detta beroendeframkall­ande gift. Författaren är dock inte helt omedveten om att även i ett tänkt borgerligt Sverige kan det finnas människor som verkligen har det svårt. Men gränserna måste dras strängt: ”Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras.” Vi kan alltså tänka oss soppkök i gathörnen för att hålla svälten borta, men inte a-kassa och social­bidrag.

Rätt raka bananer, som synes. Fredrik Reinfeldt är medveten om den saken och förklarar att om man bara blir av med alla dessa förhat­liga bidrag så kommer ”medborgarna att vara beredda att räcka ut en hjälpande hand till de som har det svårt”, men sådan hjälp får inte ”gå över skattsedeln”. Frivillig välgörenhet alltså.

Texten utmynnar i en fundering om att också privatisera bistånds­politiken, med Bob Geldof som förebild. Och leder därefter till slutsatsen att ”den offentliga sektorn är en omöjlig konstruktion om det reses krav på effektivitet”. Som synes en klassisk borgerlig dogm, möjligen med undantag för stål och brännvin.

Man måste fråga sig varför Moderaterna i Stockholm blev så till den grad upphetsade av att teatergruppen Nationalscen offentligt spred citat från denna bok att de tog till med polisanmälan (för kränkning av Fredrik Reinfeldts upphovsrätt).


Sant är att Fredrik Reinfeldt inte uttrycker sig så här i dag. Eftersom han vanligtvis inte uttrycker sig alls, utan intar attityden av svår­modigt eftertänksam statsman.

Men under åtta år vid makten har han kraftfullt verkat för att genomföra de ideologiska modeller han skisserade i sin bok.

Vi har nu världens mest privatiserade (och försämrade) skola, precis som han önskade. Vi har en sönderprivatiserad järnväg som gör att tåg går åt helvete, om de alls går. Vi har en torpederad a-kassa och fler tuggummisäljande apotek än någonsin - i Stockholm. Carema­skandalerna står som spön i backen inom vården och våra åldringar misshandlas på ytterst privatiserade institutioner där ägarna skattesmiter sina vinster till Cayman Islands eller lånedribblar bort vinsten eftersom de likt den unge Reinfeldt anser att skatt är stöld.
Alltså. Fredrik Reinfeldt i opposition var glasklar i sitt politiska program: privatisera rubbet. Då var det mycket snack och ingen verkstad. Men som statsminister bedrev han inte något snack, tvärtom. Men verkstad.
Tekniken går ut på att inte säga högt vad man vill göra. Då måste man fråga sig om Socialdemokraterna, som inte heller säger något av betydelse i valrörelsen, är inne på samma idé. Egentligen tänker de restaurera det raserade landet, men vågar inte säga det högt?

Stefan Löfven har tyvärr inte skrivit någon liknande bok.”Jan Guillou

  Vi måste lämna ett läge när Sverigedemokraterna hela tiden omtalas, till ett läge där de också granskas och ställs till svars”.

  Moderaternas tidigare partisekreterare Per Schlingman om SCB:s väljarsympatiundersökning,
 där SD alltså får över fem procent.
ÖstgötaCorrespondenten fredagen den 11 december 2009

Fråga: hur dum får en politiker vara?
Svar: Hur dum som helst.”


Här kan du läsa "Det sovande folket"

Läs de Nya moderaterna och valfusket
Fredrik Reinfeldt Sveriges fiende nummer ett


3 kommentarer:

  1. Boken det sovande folket av "Sovhjärnan" Reinfeldt går att läsa här:

    http://demokratbloggen.blogspot.se/2011/10/sovhjarnorna.html

    SvaraRadera
  2. Edward Ulfertz10 augusti 2014 19:03

    Fredrik Reinfeldt ska vara glad så länge det sovande folket inte vaknar.

    SvaraRadera