torsdag 21 augusti 2014

Behöver Sverige Margot Wallström? Lärarbrev uppmärksammat på Facebook



”Fattigdomen fördras med jämnmod om den delas av alla”.
Så skrev socialdemokraten Ernst Wigforss i en motion till riksdagen1920-talet....

Men detta gäller inte den politiska eliten!
Till: Margot Wallström, katrin jammeh-stjernfeldt m.fl. politiker inom Malmö stad
  
Från: Sandor Herold

Malmö 18-7

Hej Margot!

Har några frågor till dig angående att du inte vill leva i ett samhälle med ökande klyftor.
Vore tacksam om du ville svara på nedanstående :

Anser du att du är den rätte personen att uttala dig om ökande klyftor i samhället när du tydligen under dina tio  år som EU-kommissionär tjänade ca 19 miljoner?
Anser du att en person som du som tydligen kan se fram emot en pension på 80 000 kr i månaden efter skatt när du fyller 65 år likaledes är den rätta personen att uttala sig om klyftor i samhället?

Tydligen så fick du också en s.k övergångsersättning på 4,5 miljoner när du slutade som EU-kommissionär. Detta är väl enligt dig antagligen också något som motverkar ökade klyftor i samhället,  eller?

Anser du att det är rättvist och jämlikt att du har ca tio gånger högre pension i månaden än många av dom kvinnor som du och ditt parti påstår sig företräda?

Kan upplysa dig om att min numera bortgångne mor fick ut ca 8300 kr i månaden efter att ha förvärvsarbetat i stort sett hela sitt vuxna liv.

Skäms du inte att visa dig offentligt nu när du tydligen skall vara ett s k vallokomotiv för ditt parti och där du säkert kommer att tala om jämlikhet, rättvisa, solidaritet och människors lika värde när du har dessa inkomster?

Vi och några till skulle vara mycket intresserade att ställa dessa frågor till dig under ett valmöte så vi vore mycket tacksamma om du kunde skicka ett mail där vi kunde få reda på om du kommer till något valmöte här i malmötrakten dit vi kunde åka och träffa dig. Exakt tid och plats vore bra om vi fick.

Om vi får tid och resurser så funderar vi på att ha plakat och banderoller där vi redogör för dina inkomster och pensioner och där det med all önskvärd tydlighet står att du är en förkämpe mot ökade klyftor i samhället.

Vad tycker du om detta?

Vi ser fram emot att få träffa dig!

Med vänliga hälsningar/Sandor Herold, Malmö

 Wallström och Ullenhag i samma kör och samma stämma (min kommentar)


 Inlägg angående debatt om romer.
Till: asikter@sydsvenskan.se>;
Från: Sandor Herold

Rona Morän, grundare av den första lokala Amnestigruppen i Malmö, föreslår i en insändare att man reserverar en tomt för att bygga ett hus för hitkomna tiggande romer.
Hennes förslag går ut på att man skall söka efter romer som har kunnighet i olika sorters byggarbete och rörläggning.

Hon lär få leta länge om hon skall hitta romer som besitter denna kunnighet!
Denna folkgrupps kunnigheter står nämligen oftast  att finna på helt andra områden!

 Sandor Herold, Malmö

Till redaktören:

Jag räknar givetvis med att min insändare kommer in. För det gör den väl?

Lärarens hyllade brev sprids på Facebook
Föräldrar, förvänta er inte att vi ska uppfostra era barn. Mejla inte hela tiden. Ifrågasätt inte allt vi gör.
Lita på oss. Vi vet vad vi gör.
Budskapet från läraren Margareta Liljequist har delats nästan 6 000 gånger på Facebook.
– Om vi vill höja skolans status måste vi tänka över vad vi vill att lärarna ska göra. Ska vi svara på mejl eller ska vi utveckla, undrar hon.
En lärare är ingen dålig förebild för att hon lyssnar på Kartellen. En lärare har rätt att göra stavfel i veckobrevet utan att anklagas för att vara inkompetent. En lärare ska inte behöva hålla extra utvecklingssamtal i mataffären.
Så skriver Margareta Liljequist i det inlägg som nu sprids snabbt i lärar- och föräldrakretsar. Statusar som "Så bra skrivet", "Föräldrar, LÄS!" och "Lite eftertanke till alla föräldrar med barn i skolan..." följer med.


Margareta Liljequist.Foto: PRIVAT

Mejlen stjäl lärarnas tid

Liljequist vill ha mer tid till lärarjobbet. För att nå dit vill hon ha föräldrarnas hjälp på tre punkter:
·        Uppfostra era barn hemma. Det är er uppgift att lära dem säga tack för maten och ursäkta.
·        Sluta mejla lärarna om mötestider och info ni kan hitta på andra sätt. Det stjäl enorma mängder tid.
·        Ifrågasätt inte lärarnas arbete av ren rutin. Lita på pedagogerna vet hur de ska göra sina jobb.

Tappar föräldrarnas ansvar

Redan när Margareta Liljequist skrev statusen i vintras blev den omtalad på Facebook. Nu har den tagit ny fart.
– Det är sådant otroligt fokus på skolan och lärarna. Man tappar vilket ansvar hemmet har, att vi har delad vårdnad om barnen, säger Liljequist, som är språklärare på högstadiet och pedagogisk utvecklingsledare på Runbacka skolor i Sollentuna.
Nu har statusen nått 6 000 delningar på Facebook, något hon absolut inte hade väntat sig. Såväl föräldrar som lärare kommer fram och pratar om inlägget.
– De säger "men Gud, sådär har jag gjort själv". Folk har känt igen sig från alla perspektiven, även elever.

Finns det någon enkel lösning?
– Föräldrar borde försöka inte stressa upp sig för mycket. Ha lite is i magen och fundera över vad skolan ska vara till för. Om man lägger stor tyngd vid uppfostran och praktiska frågor tar det tid från pedagogiken, säger Margareta Liljequist, som själv är förälder.

Efterlyser gemensam kraft

Hennes bästa tips är föräldramöten där barnen är med.
Föräldrar, lärare och elever måste gemensamt tänka: Vi vill alla vårt bästa.
– Och lärare måste vara tydliga med vad vi förväntar oss av föräldrarna. Det här är ingen känga. Det är en tankeställare till alla som har med skolan att göra.

"Tror att alla lärare i Sverige skulle vilja snabbspola fram två veckor nu! Till alla föräldrar där ute! Gör en god gärning nästa år och avlägg följande nyårslöften:

När mitt barn säger att läraren har varit orättvis ska jag först fråga vad mitt barn gjorde precis innan...

När jag inte kommer ihåg viktig information som jag redan har fått tidigare mejlar jag först en annan förälder innan jag mejlar läraren.
Jag måste komma ihåg att varje liten sak jag ber läraren att fixa tar tid som istället skulle kunna ägnas åt att planera och utvärdera bra undervisning som gynnar mitt barn.
Om mitt barn har fyllt tio år är det fullt kapabelt att själv fråga läraren om diverse saker och bör kunna ta ansvar som inte bör läggas över på mig som förälder eller på barnets lärare. (Förutsatt att barnet inte har en diagnos eller är allvarligt sjukt.)
Om en lärare ringer för att berätta om något som har hänt i skolan ska jag alltid utgå från att läraren ringer för att hen är orolig och bryr sig om mitt barn, och inte bara för att klaga.Tro det eller ej... Lärare har viktigare saker att göra än att ringa och gnälla för gnällandes skull...
Om jag har synpunkter på undervisningen ska jag hålla ut ett tag innan jag hör av mig, lita på att det faktiskt finns en pedagogisk tanke med det man gör i skolan och även fråga mig själv: Vem är det som är läraren?
Jag lovar att jag aldrig ska lägga över föräldraansvaret på lärarna. De ska fostra demokratiska medborgare, uppfostran står vi för hemma.
Jag ska tänka på hur jag pratar om skolan, undervisningen och lärarna hemma! Attityden till skolan byggs hemma och ett ständigt ifrågasättande för ifrågasättandes skull är inte det samma som att tänka kritiskt.
Jag ska komma ihåg att positiv feed back och konstruktiv kritik är ett bra sätt att kunna förändra och påverka!
Jag ska aldrig skälla på mitt barn, läraren eller mitt ex under barnets utvecklingssamtal, och aldrig ta ett viktigt samtal på mobilen under samtalet.
Jag ska lära mitt barn att man får tänka vad man vill, men inte säga vad man vill om man kränker andra. Att man ska visa respekt för äldre samt vara ett föredöme för yngre. Att man ska behandla alla lika oavsett ursprung, kön, klass och sexualitet. Att man hälsar och säger tack för idag!
Om mitt barns lärare gör ett stavfel i veckobrevet ska jag inte tro att det innebär att läraren är inkompetent, utan stressad.
Om jag får veta att mitt barns lärare tar en cigg ibland, går på krogen och lyssnar på Kartellen på fritiden, ska jag inte anklaga läraren för att vara en dålig förebild, utan mänsklig. (Såvida läraren inte gör alla ovannämnda saker under lektionstid.)
Om jag träffar mitt barns lärare på Ica ska jag inte se detta som ett tillfälle till ett extra utvecklingssamtal.
Avslutningsvis: Jag ska inte bara fråga skolan vad den kan göra för mig utan ibland också fråga vad jag kan göra för den! Positivt engagemang är det bästa en förälder kan ge!
Vet ej om jag har fått med allt! Lägg gärna till fler löften som kan hjälpa föräldrar att bidra till skolutvecklingen genom att minska den onödiga belastningen på skolpersonalen!" Expressen

Läs:

1 kommentar:

  1. Edward Ulfertz21 augusti 2014 17:19

    Apropå Wallström
    http://www.bonton.se/gallery.asp?id=1197&g=6-dn&f=10

    SvaraRadera