lördag 13 september 2014

Är Antikrist Sveriges väg? Lita inte på Sjuklövern. De har en agenda för att förstöra Sverige



 



Antikrist
Sverige har i tusen år varit ett kristet land som välsignats med en enastående välfärd. Reformationen som kom till vårt land för fem hundra år sedan innebar att alla svenskar i århundraden uppfostrats utifrån Luthers Katekes till respekt för Tio Guds Bud. Väckelserörelsen på 1800-talet förde med sig en andlig resning med gudsfruktan, frihet och demokrati och la grunden till ett av de mest välmående och framgångsrika länderna i världen. 

Sverige genomgår emellertid idag med rasande fart en mycket radikal och djupgående förändring. Om några år kommer Sverige att se väldigt annorlunda ut. Det Sverige som de flesta av oss växt upp i kommer att vara ett minne blått. Morgonen den 7 september, 2013 vaknade jag med ett allvarligt varningsord till Sverige. 

"Förberedelserna för antikrists maktövertagande sker nu med hast i Sverige genom införandet av det mångkulturella samhället" Läs mer här

Fr. Snaphanen:

Svenskt befolkningsutbyte
Med anledning av det kommande valet kommer här ytterligare uppräkning av obehagliga  saker om det extrema Sverige, som man alltid velat veta men var rädd att fråga.

Svenske statsministern Fredrik Reinfeldt sade häromdagen: "Vi har inte råd med så mycket mer än invandring." Det är ärligt prat. Ingen välfärd förbättras, kostnaderna för utlänningar tar partiet. I Danmark skulle uttalandet vara detsamma som att skriva sin egen dödsdom som politiker; I Sverige säger man det  i en valkampanj för att återta makten! Reinfeldt anmärkning åtföljdes av anbud att "vi måste öppna våra hjärtan" för utlänningar måste Sverige vara en "humanitär stormakt".


Uttalandet kom efter att Migrationsverket  Immigration bad om 48 miljarder extra under de närmaste fyra åren. Enligt Jan Tullberg kostar utlänningar 125 miljarder om året, cirka 250 miljarder kronor per årom man räknar med de svenskar som tvingas ut från arbetsmarknaden…...” Snaphanen, Kulturkamp

Betraktelser inför valet den 14e september- en svensk bosatt i Frankrike
Det svenska riksdagsvalet nu på söndag infaller strax före det skottska självständighetsvalet som i sin tur infaller strax före det katalanska självständighetsvalet. Trenden i Europa är för en regionalisering baserad på kultur och historia, bort från nationalstaterna som skapats genom krig och erövring.

I Sverige  talar man också om regionalisering men med ett annat syfte. Det handlar inte om regioner baserade på naturligt skapade historiska gränser utan om större och färre regioner som ett led i en centralisering av makten, för Sverige är de facto en enpartistat.

Socialismen uppstod vid slutet av 1800-talet som en naturlig reaktion mot en hänsynslös kapitalism som inte skämdes för att utnyttja barnarbetare i kolgruvorna, en modernare form av slavarbete med 12 timmars arbetsdag. Mat och övrigt av livets nödtorft fick man köpa på kredit i gruvbolagens butiker. Detta system med « bonded labour » (man lånar av arbetsgivaren mot en så hög ränta att man aldrig blir fri då skulden går i arv) lever kvar i stora delar av världen.
En annan politisk rörelse, den « populistiska » startade vid samma tidpunkt men inte på politisk dogmatisk grund utan för att försvara den lilla enskilda människans rätt gentemot kapitalkrafterna.

Populismen startade ungefär samtidigt i Ryssland och U.S.A., ex. the Populist party i Nordamerika. Dagens politiker har förvanskat den nobla innebörden av populism till « folkfrieri », alltså något skumt hot mot den etablerade maktapparaten.
Det moderna Europa växte fram på två grunder, en vänster och en höger. Mellan och i ytterkanterna av dessa block hoppade det upp nya, mer eller mindre framgångsrika  konstellationer. I Sverige fanns det två block, ett vänster och ett höger fram till palmeeran på 1970-talet. Alltsedan Hjalmar Branting som bildade den första socialdemokratiska regeringen på 1920-talet och fram till palmeepoken regerade socialdemokraterna och under denna drygt 40 år långa enpartiregering skapades den kultur av samförstånd över partigränserna som i dag bl.a lett till att den regerande högeralliansen kallar sig « det nya arbetarpartiet »

De tidigare två blocken i svensk politik har alltså blivit ett som består av sju partier som i stort sett tycker likadant. Det kallas « consensus », vilket är latin och betyder att alla samtycker. Det är då inte så konstigt när ordningen ändras (det franska uttrycket för detta fenomen är « décaler ») då det dyker upp nya partier som avviker från normen, alltså den norm som fastställts av  kultureliten och riksdagen i Stockholm att det då blir oro i hönsgården. Hackelseordningen bryts och alla vänder sig mot inkräktaren. Så var det när Ny demokrati gjorde sitt korta intrång på den svenska politiska arenan och så har det varit mot Sverigedemokraterna.

De metoder som makten tillämpar i detta oönskade läge är att isolera och förtiga, samt att förtala inkräktaren. Går inte detta återstår att integrera honom, genom uppfostran (hjärntvätt), lock och pock eller hot. På så vis har man skapat consensus inom riksdagen i samförstånd med den stockholmsbaserade journalistkåren. En ankdamm vars invånare har insupit mycket lärdom från sin politiska guru, gamla DDR.

Jan Guillou skrev att de som gick på journalisthögskolan på 60/70 talet skulle vara medlemmar av « Clarté » för att kunna räkna med högre befattningar inom svensk media. Göran Skytte rapporterade från en resa i sandinisternas Nicaragua ; « allt som svenska journalister rapporterar från Nicaragua är falskt » När han fick frågan om han inte var rädd för att förlora sitt job svarade han, « Jag är så pass känd att jag vågar säga vad jag tycker och tänker ».
Ciao et bonne élection ! Utlandssvensk 

Hitlerhälsande Expomedarbetare kandiderar för Folkpartiet

Värdegrundsarbetet
Det är fruktansvärt att unga människor vars människosyn  är under ständig pedagogisk anpassning, knappt reagerar på det. Kanske är pedagogiken en överskattad flopp? Det övergripande resultatet av valfrihet kan ses här . …

”Miljöpartiets bedrägliga charm
”Tanken är att när det gäller invandringspolitiken får man inte röra vid frågorna i verkligheten utan man försöker lösa dem i språket. Vi har visserligen ingen andevärld att ta till men vi har en språklig värld där vi kan ägna oss åt problemen. Vi kan se till att äldre böcker och skriftligt material inte innehåller något fult språk (läs rasism). Vi kan fostra varandra (läs gårdagens text om Mönstersvensson). Problemet med dessa ”lösningar” är att de – och här är likheten slående med hur sherpas bär sig åt – inte bara är pseudolösningar utan värre än så, de tillåter problem att stanna kvar. Vi har hamnat i ett språkrepressivt samhälle som håller på att förlora sina kvalitéer som välfärdssamhälle, därför att vi inte kan införa restriktioner och bättre kontroll i asylhanteringen. Och sämst i klassen är Miljöpartiet.

…I svensk politisk debatt, och då i synnerhet när det gäller invandringspolitiken, finns det en ovilja och oförmåga att gå till botten. Politiker och opinionsbildare stannar kvar på ytan, dvs. de påstår att det förhåller sig på ett visst sätt, inte därför att det är sant utan därför att det låter bra. Om det sedan är käpprätt åt helvete, det kommer tyvärr i sinom tid att visa sig, men det är en senare fråga. Det verkar ju räcka med att säga det goda och det rätta för att få applåder och framgång.” Mörkläggning, skolval2014

Socialdemokratisk toppkandidat dömd för bl.a. misshandel
Allvarsord inför Sveriges ödesval










Inga kommentarer:

Skicka en kommentar