onsdag 10 september 2014

Ledare i Jyllandsposten om Sveriges väg. Kenneth S. framhåller fördelar med mångkulturen!!


 Dagens ledare 8 september 2014 – Jyllandsposten - Översatt och tolkat till svenska.


Sveriges val

 Det var August Strindberg, som en gång sa att Asien börjar i Malmö. Nu var Strindberg gärna en man som slog en rak höger, men hans polemiska synpunkt får allt större betydelse, eftersom Sverige är på väg in i 21-talet.

Naturligtvis finns det många kulturella, sociala och ekonomiska likheter mellan Sverige, Danmark och övriga Västeuropa. Men Sverige skiljer ännu mer från resten av kontinenten - tillsammans med Storbritannien. I bägge länderna har massinvandringen överskridit allt förnuft medan politiker och eliter har lovordat den med höga brösttoner, och i båda länderna stiger de sociala klyftorna och segregationen med en hastighet som överträffar alla erfarenheter från andra europeiska länder.

Den politiska kulturen i vårt grannland i öster har ibland påmint om en pantomim: Ingen säger, eller vågar säga, något, men ändå händer det oerhört mycket, särskilt bakom kulisserna. De få röster som varnade allmänheten för den mångkulturella drömmen om en gränslös öppenhet och tolerans, har i årtionden varit demoniserad av den privilegierade minoriteten som har ensam tillgång till media, pengar och nätverk. Men båten börjar alltmer kantra.

Då landets nuvarande statsminister, för några veckor sedan i en direkt vädjan till de svenska skattebetalarna, bad dem att bära nya och växande ekonomiska och sociala bördor som nu orsakas av den kraftigt ökande invandringen av människor från främst muslimska länder till Sverige, ett samhälle som bara en generation sedan var Europas mest homogena, gick han rakt ut mot avgrunden.

En sak är säker: om den svenska invandringspolitiken skall kunna ändras, kommer den inte att ändras av Reinfeldt eller andra politiker från hans generation. De har valt att gå hela vägen mot det s k ”mångkulturella paradiset” och kan därför obekymrat ersätta det egna folket med "nysvenskar", trots att det sjudande, folkliga motståndet mot detta växer.

Rimliga, aktuella prognoser visar att Sverige under de kommande fyra åren förväntas ta emot mellan en halv miljon och en miljon asylsökande till en förväntad kostnad som ligger i den övre miljardklassen.  Och redan nu håller asylsystemet på att krackelera eftersom nästan 100.000 s k ”nysvenskar” beräknas anlända redan i år . Det historiskt höga antalet beror inte bara på att vi lever i en era av migration, utan på att asylsökande dras till Sverige, som till en sockerbit, eftersom Sverige länge har rykte om sig att vara ett land som flyter av mjölk och honung, garanterad familjeåterförening och permanenta uppehållstillstånd .

Det senare är ingen hemlighet utan det är en officiell politik. Successivt har svenska regeringar proklamerat att Sverige skall vara en humanitär stormakt, en humanitär och tolerant mönsterstat för all andra länder och därför gjort allt för locka till sig lycksökare från hela världen.  Och det har lyckats över förväntan – ty det strömmar in folk från alltmer avlägsna länder. Eftersom det politiska Sverige har valt detta sluttande plan är landet på väg mot allt värre problem för ursprungsbefolkningen, som tvingas betala kalaset. Storindustrin, kulturknuttar och intellektuella har länge applåderat denna utveckling. Alla musiker har t e x stött projektet i olika sammanhang. Sverige skall till varje pris bli ett framtidsland för alla andra folk som lyckas ta sig dit. Det är den rationella utopi makthavarna tvingar sitt eget folk att stå ut med i ”världens mest moderna samhälle”, Sverige!

Nu visar det sig dock att framtiden inte är så vacker som makteliten förväntat sig och som många förgäves varnat för. Även statsministern har erkänt detta. Verkligheten är mer grå, och nu handlar det om att undvika att den blir helt svart. Tiderna förändras långsamt även för den svenska makteliten, vilken sedan Palmes dagar har sett sig som kemiskt renade från historia, kultur, kristendom och tradition. Främlingarna var helt enkelt mer exotiska och spännande ansåg de.

Men priset för detta bedrägeri skall betalas. Och ju senare det sker, desto dyrare blir det. Räntan på den svenska misär man skapat, trots protester, kommer att finnas kvar i oöverskådlig tid. Och det med räntors ränta, utan slut.

Att inte välja är som bekant ett sätt att välja! ” Jyllandsposten

Läs:


På denna blogg kan ni söka på Morten Uhrskov som skriver mycket om förstörelsen av Sverige. Han är dansk men älskar Sverige vilket han ofta betonar.

Kenneth Sandberg skriver att  situationen i Sverige har många likheter med det forna Sovjet. Där satir var den bästa/enda formen för motstånd...och ,alltid lika flitig, kommer här en satir om hur Kävlinge skulle kunna bli mer ”mångkulturellt” från KS.

Motion om ökad ”flyktinginvandring” för ett mångkulturellare Kävlinge.

Runt om i världen ägnar sig människor åt att förgöra varandra och rasera samhällena - och det mesta talar för att invandringen till vårt land blir större för varje år. Kävlinge kommun har då möjlighet att placera sig högt upp på listan över landets mest soldariska och generösa kommuner genom att öka sitt mottagande.

Även om Kävlinge kommun under senare år byggt upp en resursstark flyktingmottagning, så ligger kommunen en bit efter Malmö, Landskrona, Eslöv - för att inte nämna Göteborg och Stockholm. Samtidigt framhåller de etablerade medierna i TV, radio och dagspressen samstämt invandringens och mångfaldens positiva betydelse för det svenska samhällets utveckling. Inte bara ekonomiskt, utan också den berikning som olika etniciteter, religioner, hederskulturer och språk uppges tillföra det tills på senare år relativt homogena Sverige.

    Bland annat hävdas att kvalitén i äldreomsorgen stärks då våra gamla får möta personal med helt andra referenser och språk än svenska. Och att skolan som traditionell förmedlare av faktakunskaper istället med fördel kan prioritera värdegrundsarbete i betydelsen tolerans och förståelse för det mångkulturella samhället.

  Även om en del av nysvenskarna inte är läkare eller har någon utbildning och yrkeskunskap överhuvudtaget, så sätter bara fantasin gränser för hur t ex analfabeter och personer med erfarenhet från extensivt jordbruk och ”bytes”-handel i hemlandet kan tas tillvara i produktionen av varor och tjänster. Ett småjordbruk där hacka och spade brukas skulle förmodligen medföra både magrare kost och mindre koldioxid än dagens intensivjordbruk med sitt rationella bruk av maskiner.
   Vad gäller tjänsteproduktion så förefaller en stor andel av immigranterna att ha handel och restaurangidkande som den medfödda och naturliga födkroken. Och i vår kommun - inte minst i Kävlinge centrum - finns fysiska förutsättningar för uppstartande av t ex guld- och livsmedelsbutiker, liksom pizzerior och frisersalonger. Något som underlättas genom floran av arbetsmarknadspolitiska stödåtgärder och skattelindringar som står till buds för företagsamma invandrare. Ökad mångfald i Kävlinge City skulle troligtvis ge större ”sprängkraft” i det ekonomiska livet och skänka en kulturell puls á la Malmö även kvällar och nätter…

  Skulle det ändå inte lyckas fullt ut – och kanske rentav lämna 50 procent i s.k utanförskap – så lär ändå ett stort antal arbetstillfällen ha skapats för exempelvis handläggare på arbetsförmedlingen och i kommunens socialtjänst. Liksom redan skett vad gäller de många tjänster som inrättats vid mottagningsenheten för ”ensamkommande flyktingbarn”. Man kan heller inte bortse från de lärare- och tolktjänster i några dussintal hemspråk som måste inrättas.
   Den integration som förespråkats under senare år, innebärande att det svenska majoritetssamhället ska anpassa sig till invandrade etniciteter, förutsätter förstås åtgärder inte bara i arbetslivet utan också i ”civilsamhället”. Således kunde vad gäller fritidssysselsättningar en av kommunens befintliga simhallar – alternativt en nybyggd enligt Folkpartiets förslag - helt upplåtas för grupper för vilka i Sverige lanserats det nya badmodet ”Burkini”. Kanske kunde en dialog med kyrkoherden i Kävlinge resultera i en omvandling av åtminstone en av kyrkorna till moské. I det sammanhanget skulle förvärvandet av Skånska Lantmännens outnyttjade silo kanske av ”nysvenskar” godtas som minaret..?
  Som garnering på det allt mer mångkulturella Kävlinge vore ett romskt kulturcentrum måhända optimalt. Sveriges officiella kampanjande för Östeuropas emigranter torde ha stärkt vårt lands attraktionskraft visavi resandefolket. Sedan restriktionerna gällande camping och hantering av sopor inrättades på 50-talet, har ett par generationer inte upplevt det spännande inslag som zigenare utgjorde. Obekvämt tältande tillhör förstås det förgångna och idag kunde möjligtvis delar av KKBs fastighet på Unionsgatan 4 istället komma till pass. Dock ska kanske bostadsbolaget avstå från en förteckning över de boende, eftersom det kan visa sig kostsamt att låta vissa grupper förekomma i register. Icke minst tillgängligheten till studieverksamheten i Lärcentrum-fastigheten torde uppskattas av dagens kunskapstörstande romer vilka menar sig vara utestängda och diskriminerade från skolsystemet i Sverige. Numera är det inte helt ovanligt att t o m flickors – åtminstone upp till 18 års ålder innan giftermål och barnalstring tar vid – deltagande i den svenska skolundervisningen sanktioneras av släkten.

  Genom att signalera till Migrationsverket och regeringen en ambition att stödja invandringspolitiken medelst ökat mottagande, torde statsmakterna ställa sig positiva och villiga till en generösare tilldelning av nytillkomna för Kävlinges del. Till saken hör att samtliga riksdagspartier inför valet 2014 har en starkt uttalad målsättning att satsa på utveckling av landsbygden och inte bara storstäderna. Dessutom inträdde 1 januari lagen om att ”alla (kommuner) ska va me”.

  Kommunledningens målsättning att öka befolkningen med 1,5 procent per år, har visat sig svår att uppnå. En offensivare marknadsföring av Kävlinge skulle måhända redan det kunna generera inflyttning från det trångbodda Rosengård, eller från Landskrona där den politiska ledningen förefaller ha missat det fördelaktiga i tillflödet av ”nysvenskar”. Därtill skulle våra ledande politiker kunna råda bot på situationen under sina studieresor runt om i världen genom att informera om fördelarna vid en bosättning i Sverige och Kävlinge. Helt visst finns det flera hundratals miljoner människor som enligt svensk utlänningslag och asylpraxis med råge är kvalificerade för permanent uppehållstillstånd här.
   Visserligen råder det brist på lägenheter och bostäder i Kävlinge, liksom i de flesta andra kommuner. Men ”finns det hjärterum så finns det stjärterum”, därför är också denna fråga att betrakta som en utmaning. De nya ägardirektiven till KKB innebär ju t ex att nysvenskar slipper stå i den 3 år långa bostadskön. Privata objekt saknas inte heller; Det gamla anrika Kävlinge Järnvägshotell förefaller användbart som ”flykting”-förläggning. Dessutom har det under årens gång uttalats stort stöd för ”flyktingmottagande” i Fullmäktigeförsamlingen, varför det rimligtvis redan där finns en beredskap att under en övergångsperiod erbjuda logi för ”de som hals över huvud lämnat allt” och nu satsar på Sverige.

  Skulle av någon anledning Migrationsverket/Staten ställa sig tvekande – eller frågande – till Kävlinge kommuns framställan, så kunde kanske kommuninvånarnas uttalade åsikt vara ett komplement. Således finns, i linje med kommunens höga målsättning gällande kommunikation med medborgarna, möjlighet att i tillämpliga former efterfråga kävlingebornas mening.

  Sammanfattningsvis föreslås Fullmäktige besluta:

- att Kävlinge kommun kommunicerar till statsmakterna sin ambition gällande ett utökat mottagande av ”flyktinginvandrare”.
- att kommunen inhämtar kommunmedborgarnas vilja i frågan senast i samband med de allmänna valen den 21 september.

Kävlinge den 12 mars 2014
Kenneth Sandberg, Kävlingebo

När ni kommit så här långt är det dags för ett gott skratt mitt i eländet. Jag fick mig tillsänt "Sexobjekt" med Laila Westersund från en god vän. 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar