fredag 26 december 2014

Dom är inte som vi. Idyllen Malmö inte längre vad den har varit.



Olle Ljungbeck:
Dom är inte som vi.

Dom är inte som vi. Nej, detta är ingen provokation. Den som har öppna ögon och sinnen och vågar erkänna verkligheten ser att en stor del av "invandrarna" inte är som vi. Det har dock inte med biologi att göra.

Avgörande för om olika samhällen/individer skiljer sig från varandra är utvecklingen på bland annat följande områden:
Demokrati/diktatur, normer, existerande samhällsinstitutioner, fungerande rättsordning, gemensamma grundvärderingar, som skapar sammanhållning, fredliga förhållanden inom landet men också med grannstaterna, förhållandet mellan könen (jämställdhet), religion ( frihet att utöva och frihet från), accepterande att religionen inte får påverka det offentliga samhället och dess institutioner, bildningsnivå (utrotad analfabetism och vidskepelse), individens grad av frihet att själv forma sitt liv utan tvång och påverkan från religion och traditionella sedvänjor, agaförbud samt lika rättigheter för män/kvinnor, flickor/pojkar, förbud mot tvångs/barngifte, rätten för individen att avvika från "normala" normer när de inte skadar andra etc.

Självklart påverkar ovanstående hur vi utvecklas som individer.

Stora skillnader mellan mottagande samhällen och de samhällen som lämnas, hindrar integrering men skapar också motsatsförhållanden, som leder till kriminalitet/stridigheter etc.

Om man utifrån ovanstående studerar de samhällen (stater) som flertalet utomeuropeiska "invandrare" kommer från i dag finner man att skillnaderna mot svenska förhållanden är enorma.

I dag kommer flertalet utomeuropeiska "invandrare" från diktaturer (auktoritära system utan spår av medborgarinflytande), ständiga inbördes strider, som ofta har sin grund i stam- eller religionsmotsättningar, ingen religionsfrihet (oftast statsreligion, som styr människornas liv i detalj), uselt fungerande rättsordning och institutioner, utbredd analfabetism och därmed följande okunskap, vidskepelse. Ojämlikhet mellan könen, som tar sig uttryck i grovt förtryck av flickor/kvinnor från såväl staten, religionen som från män/pojkar, klansamhällen där hedersvåld är utbrett. "Öga för öga, tand för tand principen".

Statligt och religiöst förtryck av individer som avviker från "vedertagen" norm.

Självklart präglar sådana samhällen individernas värderingar och påverkar integrationen i det "nya" samhället. Dessa  värderingar lämnar de givetvis inte när de stigit över gränsen till länder med demokratiska och samhällssystem, som ur filosofisk synpunkt måste anses mer utvecklade och civiliserade. 

Integration och fredlig samexistens blir självklart svårare att uppnå med "invandring" från sådana samhällen än från länder med utvecklade samhällssystem.

Sverige har en låg sysselsättningsgrad bland "invandrare" från utomeuropeiska länder. Detta beror med stor sannolikhet på att även i hemländerna är sysselsättningsgraden låg varför många "invandrare" aldrig levt under organiserade sysselsättningsförhållanden. Med andra ord varit vana vid en 0700 till 1700 förhållande. Flertalet av kvinnorna har aldrig förvärvsarbetat.

Skall en integration bli möjlig måste samhället ställa ovillkorliga krav på "invandrarna"
inom den sfär, som alltför mycket skiljer sig från det nya landets normer och värderingar.  Här måste ovillkorlig anpassning ske. Religiösa och kulturella hänsyn får inte tas om sådana hindrar integration. Därför skall statliga tjänstemän prioritera det sekulära samhället och inte som t ex DO ta strid för  t ex religiös vidskepelse mot hygien- och klädregler inom tand- och sjukvårdens områden etc. DO.s agerande i flera sådana fall vittnar om en sällsynt omognad och brist på modernt tänkande. 

Ett fjärmande från religionens vidskepelse och "kulturella" förtryck skulle frigöra människorna men därmed också  gynna integration. DO är med andra ord fullständigt olämplig för sin uppgift. På en sådan tjänst skall vi ha människor som verkar för ett sekulärt samhälle och inte som nu arbetar för en återgång till medeltida förhållanden. Religiösa friskolor på islamistisk grund motverkar framförallt flickors integration och möjlighet att komma ut i arbetslivet. De skall därför förbjudas.

I Sverige ökar man bidragen till religiösa samfund och förlänger därmed tiden mot ett sekulariserat och mindre våldsinriktat samhälle.

I dagarna har någon/några utfört ett oförsvarligt attentat mot en moské i Eskilstuna. Genast rycker ministrar och medier etc ut. Men när bombning och skjutning i utsatta områden så gott som dagligen förekommer i Malmö med flera städer tiger dessa som om det är att betrakta som helt naturliga händelser. Ett fredligare och bättre samhälle skulle gynnas av att dra in alla offentliga medel till religiösa organisationer. I stället kommer efter attentatet mot moskén kraven på ökade medel för dessa! Det är lätt att bevisa att där religioner har framskjutna positioner i samhället är också våldet som störst och integrationen sämst.

Det råder i dag ingen tvekan om att Sverige blivit mer våldsutsatt efter ankomsten av "invandrare" från de samhällen/stater jag ovan beskrivit.

Vill vi få ned brottsligheten  och inordna "invandrarna" i samhället måste vi driva en mer sekulär politik, men också krav på att invandrare skall leva upp till den värdegrund som vi lagstiftat om och som omfattas av majoriteteten av den "etniska" befolkningen i Sverige.

Den "låt gå politik" som är förhärskande i dag när det gäller invandringen motverkar integrationen och skapar i stället parallell och klansamhällen som kommer att öka motsättningarna och i förlängningen regelrätta krigstillstånd mellan "etniska" svenskar och "invandrarna". 

Dagens massinvandring är en katastrof på många sätt. Volymen är oförsvarligt hög. Insatserna för integration är i stort sett obefintliga. Kraven på att "invandrarna" skall leva upp till vårt samhälles krav på laglydnad och inordna sig efter vårt samhälles grundläggande normer och regler hävdas inte av myndigheterna.

I stället för att ge stöd åt invandrarkvinnorna/flickorna går såväl det ekonomiska som annat stöd till de mest reaktionära och fundamentalistiska krafterna inom religionen/islam. Kvinnorna/flickorna är i dag i Sverige lika utsatta för hedersvåld, förtryck, tvångsgifte, hinder från förvärvsarbete och högre utbildning som de var i sina hemländer. De hindras från integration i det nya samhället genom att inte få leva och umgås med svenska ungdomar efter egen vilja. De muslimska/islamistiska friskolorna är inget annat än renodlade koranskolor.

Den som i dag påstår att invandrarna är som vi ljuger mot bättre vetande.
Inte ens de som vill inordna sig i vårt samhälle kan göra detta eftersom politikerna, medierna på alla sätt sviker dem och i stället med sin undfallenhet gynnar subversiva krafter.
Olle Ljungbeck, Gävle



Sprängningarna kan ge en känsla av hopplöshet
From: sandorherold@hotmail.com
Subject: 'Sprängningarna kan ge en känsla av hopplöshet' - Sydsvenskan
To: sandorherold@hotmail.com
Date: Thu, 25 Dec 2014 14:08:07 +0000
25-12-2014

Stackars kommunalrådet Andreas Schönström (s) i Malmö har ont i kroppen och känner en hopplöshet över allt det våld som händer i Malmö.
"Det känns i hela kroppen", säger han när han får reda på att en blott 15-årig grabb har gripits för den senaste sprängningen i Rosengård som ägde rum på självaste julafton.

 Säkerligen så blev inte smärtorna mindre i den stackars kommunalrådskroppen när han fick vetskap om att även brandstationen på Volframgatan i Rosengård eldhärjades av en anlagd brand vid femtiden på juldagens morgon.
Men Andreas Schönström, inte skall du väl ha ont i kroppen för dessa händelser!

Och inte något annat kommunalråd heller i Malmö! Med varje sådan här händelse så kommer ni ju bara närmare och närmare det mångkulturella Malmö som ni så länge och så intensivt har jobbat för. Ni bör ju istället hoppa jämfota av glädje för varje anlagd brand, varje sprängning, varje mord, varje skottlossning på öppen gata,v arje rån, varje våldtäkt av en svensk kvinna, varje väskryckning mm mm.

Och jag är övertygad om att den dagen då den troligen högsta av era drömmar kommer att förverkligas inte är långt borta, och som kommer att bevisa att Malmö har blivit en fullvärdig mångkulturell stad med lika hög status som t.ex Damaskus, Bagdad, Mogadishu, Kabul bara för att nämna några av dessa kulturellt sett högtstående pärlor,nämligen då den första självmordssprängningen är ett faktum.

 Men för att återgå till de fyra senaste sprängningarna i Rosengård, Andreas Schönström, så måste vi ju inse att detta troligtvis är ett resultat av en missnöjd hyresgäst som inte är nöjd med ett beslut från fastighetsägaren. Det må vara ett vräkningsbeslut eller någon annan tvist.

Troligtvis så är den missnöjde i detta fallet en av våra så kallade nysvenskar eftersom detta har hänt i Rosengård på Herrgårdenområdet där det ju knappast finns en enda svensk kvar som boende sedan början av 80-talet..Man kan ju också utgå från att det inte är en mesig svensk som har reagerat med att försöka spränga huset i luften eftersom det allvarligaste en svensk hade gjort i en dylik situation är att knyta händerna i byxfickorna och i lite högre tonart uttala den svenska standardfrasen "DET ÄR FÖR JÄVLIGT"!

Nej, tacka vet jag den mångkulturella versionen av att lösa en tvist. Där lägger man fan inte några fingrar emellan! Får inte jag bo kvar i huset så skall ingen annan göra det heller. Fram med några kilo dynamit, ladda och spräng skiten i luften!
Och för att säkerställa att inte brandkåren kommer så bränner vi ner brandstationen också! Mångkulturellt så det förslår och blir över till nästa gång också!

Förvånansvärt är dock att den relativt nybyggda polisstationen i Rosengård fortfarande är intakt. Men osvuret är bäst för nu har vi alla sprängningars storhelg i annalkande, nämligen nyårsafton!

Nej, Andreas, inte skall du behöva ha ont i kroppen för sånt här inte! Var glad istället för att vårt Malmö från att ha varit en trist svensk stad har förvandlats till en mångkulturell härdsmälta tack vare er politik. Men skulle smärtorna bli för stora så anordna en manifestation mot rasism och främlingsfientlighet. Det lindrar nog smärtorna ett tag.

Var även glad över det senaste inslaget i vår stad också. Och då tänker jag på de så kallade EU-migranterna som numera pryder sin plats i snart sagt varje gathörna och framför varje butiksingång. Som svensk så blir jag glad varje gång jag ser en av dessa för då påminns jag i varje fall att jag ännu inte i mitt eget land befinner mig längst ner på välfärdslistan utan det finns några som har det sämre. Hur länge det nu varar innan man som svensk inte blir nerpetad av dessa också.
 Hälsningar från Sandor Herold, Malmö

En idyll i Malmö
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar