tisdag 9 december 2014

Från äppelkindade småbarn till vuxna flyktingbarn med skägg. Svenska Kyrkans nya bön! bön



Insändare i Sydsvenskan den9 december – En levande människa är i mångt och mycket en delande människa av Mikael Cruce.


Mikael Cruce är en 25-årig socialarbetare som arbetar med ungdomar. Han bor i Malmö och har en drivande roll i idrottsföreningen Memnon IF.

Från: Sandor Herold
Malmö 9-12-2014

Jag måste säga att Mikael Cruces insändare den 9-12 fick mina ögon att tåras och mitt hjärta att blöda.
Särskilt den meningen" att vi är likgiltiga inför det barn som  ensamt tar sig till och genom vårt Europa på dödliga vägar med hopp om något slags framtid".
 
Jag har tidigare trott att dessa s.k ensamkommande barns historier om årslånga flykter till fots över berg, genom öknar och stäpper och skogar och tundror samt många gånger över ett stormigt Medelhav för att sedan i bästa fall liggandes på underredet i en långtradare genom Europa bara var sagor och lögner.
Men Mikael Cruces gripande insändare har nu fått mig att förstå hur fel jag har haft.
Efter att ha läst hans rader så förstår jag nu t.ex varför de flesta av de här s.k ensamkommande barnen har begynnande skäggväxt och förefaller vara i tjugoårsåldern. Detta måste naturligtvis bero på att när deras flykt började t.ex hemma i Afghanistan så var de barn och eftersom flykten har tagit så många år så är de vid framkomsten till Sverige mer eller mindre vuxna män.


Tidigare så har jag trott att dessa s.k ensamkommande flyktingbarn har tagit sig hit med  flyg till t.ex Kastrup eller någon annan nära flygplats och därifrån med t.ex tåg eller bil korsat den svenska gränsen.

Jag skäms över att jag har haft sådana tankar och inte förstått vad dessa små barn har gått igenom på sina långa och livsfarliga resor för att kunna ta sig hit.

Att lämna sitt hem som ett litet barn med äppelkindad persikohy och vara en fullvuxen man med begynnande skäggväxt vid framkomsten är ett tydligt bevis vad dessa små måste ha gått igenom under resans gång.

Tack Mikael Cruce för att du har öppnat mina ögon och tack till insändarredaktören som har publicerat hans insändare och ett ännu större tack för att jag tidigare aldrig har fått någon av mina kritiska insändare i ämnet publicerade./Sandor Herold 

Från Mörkläggning och invandring:
 ”Om fientlighet mot främlingar
"Min krets av etnologer, kulturgeografer, socialantropologer och annat universitetsfolk har försvunnit in i kyrkan och stängt porten efter sig. Jag klättrar upp på en murkrans och kikar in genom ett fönster, ser att de har tagit plats i bänkarna, beredda att sjunga mångkulturens lov och lyssna till ännu en predikan om godheten. I predikstolen står Rosemary’s son. Född i Dakota Building i New York, en polsk förlossning. Detta nådens år har han hunnit fylla 46 år.



Församlingen reser sig till bön:

Mångkultur vår, du som är vårt religionssubstitut
Helgat varde ditt Namn, komme din Solidaritet till.
Ske din Mångfald, liksom den sker i Rosengård så ock i Rinkeby.
Vår dagliga flyktingkvot, giv oss idag
och påminn oss om vår vita arvssynd, liksom vi ständigt ältar våra förfäders misstag
och inled oss icke i främlingsfientliga tankar, utan fräls oss ifrån rasismen.
Ty ditt är Sverige och Europa i evighet
I Öppenhetens, Antirasismens och den heliga Toleransens namn
Amen”Läs hela inlägget.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar