tisdag 9 december 2014

Svensk press utmärker sig. Västvärldens förfall




Inga prenumeranter men inkomster ändå!

Att som Arbetarbladets chefredaktör Daniel Nordström strypa yttrande- och åsiktsfriheten
genom att vägra Sverigedemokraterna att annonsera i tidningen är lätt i hans fall. 

Vi skattebetalare bidrar (självklart mot mångas vilja) nämligen med ca 17 miljoner varje år för tidningens existens. Med en sådan mediapolitik kan man vara stor i korken och nonchalera vår Yttrande- och åsiktsfrihetsgrundlag helt och hållet. Men var detta verkligen grundlagsförfattarnas mening att man så lätt skall kunna utestänga ett riksdagsparti som helt följer de demokratiska spelreglerna?

Märk väl. Det gäller endast annonser!/Olle Ljungbeck, Gävle

Det som skrivs nedan gäller Tyskland men kan i lika hög grad gälla Sverige.
Fr. Snaphanen som översatt det från tyska och sedan har bloggaren översatt det till svenska.

Detta är inte längre mitt land
Av Achim Ernst
Jag föddes 1951. Det innebär att jag har upplevt flera större förändringar i Tyskland och världen. Det har varit spännande att se att ingenting för evigt är ristat i sten. Tills för några år sedan var det, med några få undantag, en positiv utveckling. Jag har trivts bra det här landet och ja - jag var stolt över att vara tysk och stolt över detta land. Det kan man vara utan att bli kallad nazist.

Man kunde lita på de flesta. Politiker var också människor och visade handlingar som ni kunde se i många TV debatter.
Medierna var 90% tillförlitliga och presenterade oftast sanningsenlig information.

Ekonomin gick framåt och alla kunde delta i denna utveckling, om man följde reglerna. Kort sagt kunde man planera både sitt eget och sina barns liv. Dessa tider är tyvärr förbi.
Detta land är inte längre mitt land. Det gör ont att säga det. I det här landet är inget mer som det var. Det verkar som en fotografisk negativ bild.

Medierna publicerar nu bara politiskt korrekt material – som de förmodligen blivit uppmanade att göra. Journalisterna har degraderat sig från kritiska neutrala rapportörer till politikens prostituerade. Enhälligt rapporterar de falskt eller propagandistiskt  eller döljer helt nyheter.

Politiker har blivit ansiktslösa och ointresserade byråkrater. Det land som de har svurit att tjäna intresserar dem bara lite. Ännu mindre bryr de sig om dess folk. Endast delar av befolkningen intresserar dem, även om dessa delar är obekymrade om lag och ordning och inte är bekanta med begreppet "andras egendom". …

Tankefrihet, informationsfrihet och rätten att demonstrera gäller nu bara för den politiska vänstern. Andras uttryck sablas ned som rasistiskt. Och ännu värre, den som tydligt säger sin mening, lever i riskzonen att gripas och att förlora sitt jobb.
Begreppet våld har också genomgått en märklig förvandling: om våldet kommer från vänstern, är de aktivister som försvarar sig mot den bruna mobben. Om våldet begås av personer med invandrarbakgrund, så är det alls inte fråga om våld, men om utanförskap. Endast om medborgarna försvara sig, är det tal om avskyvärt våld.

På den tiden då jag växte upp, fanns det också människor som behövde hjälp från staten. Men det var ett försumbart antal, mätt i den totala befolkningen, Den gången hette det  fortfarande socialbidrag, och folk tyckte inte om att ta emot det. Idag skäms många människor över stöd av "Harz IV" (tyskt heltäckande system för kontantstöd mm.). Men det är de äldre som skäms. För många andra är det idag smart att plocka staten på pengar.

Främlingar kommer till detta land och kräver med kriminell energi att få ekonomiska fördelar. Det politiska systemet tillåter detta och överlåter till vanliga tjänstemän att administrera det. De som behöver hjälp, inklusive många pensionärer, får istället klara sig så gott de kan.. I detta sammanhang kan man också fråga sig varför jag, som tysk skattebetalare skall finansiera vissa europeiska länders sociala problem?

Man kan knappast föreställa sig det, men en gång hade folk ändå respekt för polisen. Idag, får polisen stå ut med förolämpningar, skälls ut med svordomar och att bli slagna. Om de utövar rätten till självförsvar, riskerar de disciplinära åtgärder.

Om en polis för en gångs skull säger sanningen kan det mycket väl vara så att han kan komma att anklagas för att vara högerradikal, lögnaktig och för att vara subversiv. Att det i dag finns stadsdelar där polisen inte ger sig in, är ganska ofattbart. Det är resultatet av många års politik.

Och sedan är det skolan. Jag blir alltid chockad när jag läser studenternas uppsatser eller så kallade "projekt". Faktiskt, förväntar jag mig att en elev har en viss säkerhet i sin hantering av det tyska språket, både muntligt och skriftligt. Varför är det inte så? Ligger en del av det i att barnets första och tredje klass handlar mer om sexualundervisning än att läsa och skriva?

Om och om igen anklagas min generation för att vara rasistisk och antisemitisk. Men varje dag är det unga arabiska / muslimska pojkar  som skriker judisk-kristna fientliga slagord. Det verkar inte någon bry sig om. Däremot läser och hör jag i media varje gång en full ung tysk (som inte ens vet vad han talar om) ropar  Heil.
Dessa är bara några av de saker som inte är acceptabla. Antingen det stora problem, eller har jag fått en dålig uppfostran, en vriden bild av lagen eller är jag helt enkelt är senil och inte förstår den moderna världen.

Ta ifrån ett folk dess identitet, riv ner de nationella gränserna, ta bort språket och den nationella valutan, ta bort möjligheten att äga och använda kontanter, håll den breda massan på existensminimum så att de inte bryr sig om något annat än sina egna problem, lägg skatt på media, men ha ett mindre brett utbud av underhållning - så har du snart en foglig massa av gratis arbetskraft. Arbetskraft som man kan flytta runt efter behag.

Nej, jag är ledsen, men det här landet är inte längre mitt land.”Snaphanen

Gilles Kepel: Saint-Denis. Berättelsen om en Parisförort (Atlantis, översättning av Kristina Ekelund) 

 ”Vid sekelskiftet koncentrerades alltså en rad nationella och transnationella muslimska organisationer till Saint-Denis. Som en följd av den unga generationens allt större efterfrågan på islam befann sig plötsligt flera av dessa organisationer på frammarsch och tvingades då lämna de alltför trånga lokalerna i Paris för att hitta mindre kostsamma lokaler i någon närliggande förort med bra kommunikationer och motorvägsnät. Det var alltså så som de före detta kungarnas, franska revolutionens och arbetarklassens stad blev fransk islams Mekka. Denna symboltyngda plats fick en ny dimension inom en religiös sfär, som var oväntad men inte desto mindre en del av de sociologiska förändringarna i området.” (Gilles Kepel, ur Saint-Denis)

Hur ska svensk opinion och debatt alls flytta fram sin positioner i frågor som rör muslimsk invandring och islam som religion och politisk rörelse? Med tanke på vad som hänt i riksdagen den senaste veckan undrar jag om det på kort sikt ens blir möjligt, eftersom varje sådant försök stämplas som ”främlingsfientlighet”, ”rasism”, ”xenofobi”. Till skillnad från i Sverige finns det på kontinenten ett antal verkliga kännare på området, och när dessa introduceras på svenska borde det i alla fall ges en möjlighet till seriös diskussion. All debatt kan rimligen inte för alltid vara styrd av SvT, morgon- och kvällspressens kultur- och ledarsidor och det intellektuella segment som är knutet till Svenska kyrkans ideologiska tankesmedjor.
Det som skett i vår tid är däremot en radikal islamisering. De kringresande predikanterna har fått gehör för sina budskap. Halalnäringen har blivit en mångmiljardindustri och kan tämligen konfliktfritt tapetsera städer med sina reklambudskap om ”lyckliga djur” som halalslaktas. "Blida" har ersatts av militanta och ofta också hatiska imamer som öppet manar till krig mot de länder de är bosatta i.

Det som en gång var "farsornas islam" i förorten har utvecklats allt mer mot underkastelse-ideologi och fanatism. I salafismens spår vill man leva utanför ”de otrognas krets”, där också marken anses besudlad av kuffern.

Väl medveten om att de sociala, kulturella och politiska strukturerna i Frankrike inte går att jämföra med svenska rakt av, menar jag att Kepels bok bör läsas av varje människa som är det minsta intresserad av vad den omfattande muslimska invandringen innebär på sikt. Det är nämligen de långsiktiga processerna och förändringarna som belyses i boken. Vågar man säga som de gamla folkbildarna, ”läs och lär”?Occident




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar