tisdag 30 december 2014

Sverige blev en totalitär lilleputtstat. Svenska folket blir den nya underklassen.



Decemberöverenskommelsen – Den humanitära stormakten som blev en totalitär lilleputtstat” Mxp


 «Sverige har haft många minoritetsregeringar. De har lyckats överleva genom att föra en politik som anpassat sig till de parlamentariska förutsättningarna. Det gjorde inte Löfven. Det var inget nytt med minoritetsregeringar. De har kunnat fungera väl. Det nya var att Löfven misslyckades. De rödgröna fick inget ökat väljarstöd men väl regeringsmakten.”Wordwithworks


 ” Ljugovs opinionsundersökning 

 …De gamla partierna från vänster till höger är överspelade så, det är deras dödskamp vi ser nu. Klasskampen har spelat ut sin roll, så nu är begreppen vänster och höger inga begrepp som är användbara längre.

Vad decemberjuntan vill åstadkomma är en reaktionär tillbakagång till 1800-talets klasskamp, och deras metod är massinvandring och lönedumpning tillsammans med skapandet av en ny underklass. Men de misstog sig fullständigt, för den nya motsättningen står inte längre mellan vänster och höger, den står mellan svenskarna och kolonisatörerna!
Alltså kommer svenska folket mangrant att rösta på Sverigedemokraterna som är ett nationalistiskt socialkonservativt parti som täcker hela svenska folket, från hantverkare till egenföretagare och alla däremellan. Fabriksarbetarna finns inte längre och möjligheten att flytta upp eller ner i socialgrupperna har lett till att folket på det sättet är enat och klasskampen borta.
Det är den framtid som finns. Ett enat svenskt folk som röstar nationalistiskt och socialkonservativt, så i framtiden behövs bara ett parti. Därför måste man göra en reformering av demokratin så att personval blir intressantare för partiet. Jag kan tänka mig en socialkonservativ statsminister och därtill ett par olika falanger som sitter i riksdagen och har makt att påverka beroende på hur många röster de får .”Hela artikeln
Fr. Snaphanen:
Tystnaden
”Den fjärde och sista sortens tystnad är förmodligen den mest smärtsamma. Det är den som klyver par, familjer och vänkretsar. En dissident berättar för mig att hans äldsta dotter betraktar honom som en rasistfascistnazist. Hon vill inte ha något med honom att göra. Nu ska hon flytta till Australien och tänker inte lämna honom någon adress där han kan nå henne. Han har varit en schysst och omtänksam pappa men det hjälper inte. Han tänker att han aldrig mer kommer att ha någon kontakt med henne. Och om han dör kommer hon inte att få veta det förrän kanske långt efteråt. Att han skulle vara rasist är naturligtvis bara trams. Däremot vänder han sig mot den förda invandringspolitiken, inte minst för sina barns skull.”

”En annan dissident talar ofta med mig om de vänner som tystnar och försvinner, om ett gallrat Facebook, om en son som visserligen svarar när han ringer men aldrig ringer tillbaka. Sonen säger att han respekterar sin pappas åsikter, även om han inte tycker likadant. Så blir det tyst i luren och främlingskapet ligger där och växer i tystnaden, som ett farligt djur.”

”En tredje dissident har sökt övertyga sin fru. Att han har alla argument i världen, att han tillhör den stillsamma typen som nätt och jämnt kan tänka sig att höja rösten, det hjälper inte. Hans fru vill räkna sig till de goda och säger att han med sina högerextrema åsikter har blivit henne främmande. Tystnaden är en inre kärna, omgiven av selektivt vardagsprat. De är båda försiktiga mot varandra, väljer sina ord och är däremellan tysta. Det gör ont för dem båda. De har varit gifta i väldigt många år. Om deras äktenskap håller? Ja, säger han, också till priset av tystnad! Han vill inte förlora henne. Hon svarar att hon inte vet, att de får se till sommaren.Karl-Olov Arnstberg. I begynnelsen var ordet”


Denna kolumn är kanske den bästa man kan läsa i Sverige just nu. Om du bara ser ytan, ser du ingenting. De viktigaste opinionsyttrandena skrivs inte i någon av de cirka hundra tidningar, det skrivs i bloggosfären. Av Marika Formgren, Johan Westerholm, Jussi Lundell, Jan Sjunnesson,Lars Bern, Thomas Nydahl, MeritWager och många andra. För några år sedan fanns det inte alls lika många, Kurt Lundgren var min morgonläsning. Tidningarnas fasta kolumnister används för att hålla flugorna borta. Vem som helst som brinner lite.

Många år tillbaka hade Svenska Dagbladet 70 fasta kolumnister. Idag, har tidningen 102 - hundreds fucking two som ingen läser. Om ett par år har de 200. ……Som  Sakine Madon eller Dilsa Demirbag- Sten, Vem läser Dilsa Demirbag Sten nuförtiden?

Arnstberg taler om ”dissidenter”. Det som har förändrats är att nu finns det cirka en miljon dissidenter i Sverige. Det verkar inte bekymra de ”talking heads” här ovan. Även om det fanns fem miljoner dissidenter, skulle de inte få höras och inte få rätt.

Har ni ännu inte läst Planerna för Sveriges undergång, gör det här



1 kommentar:

  1. I nästan hundra år fick vi leva med en demokratitanke i vårt land. Vad hann vi inte bygga upp under den tiden? Visst har urholkningen av landet skett sedan några decennier, men nu är både välfärden och demokratin en omöjlighet. Sverige är borta! /V

    SvaraRadera