måndag 16 februari 2015

Katinka Glahd: Varför ringer inte kyrkklockorna i Sverige för Sverige och svenska folket ?



Männska! Rid!
Rid i natten!
Rid för Sverige att bestå
låt med sanning, folk förstå
Rid bort vanvetts diktatur
rid in ett fredens Sverige
Rid! Stark som svag
rid, natt som dag. Bgf

Domkyrkan i Skara invigd 1150 och lär vara Sveriges äldsta domkyrka

Maggie Sigenäs, en av alla falska apostlar inom svenska kyrkan, uttalade följande  inför Pegidademonstrationen mot islamiseringen av Sverige:

”Klockringningen blir den vanliga före en gudstjänst och följs av en bönestund i S:t Petri kyrka till stöd för muslimer i Sverige.


– Vi måste som kyrka ge röst åt att alla människor har ett lika värde, både inför Gud och i sig själva som människor"

Katinka Glahd:
Varför har klockorna slutat ringa för Sverige och svenskarna?
Varför ringde de mot svenskarna i Pegida-demonstrationen i Malmö? Hur kan de som bestämde detta se sina förrådda landsmän i ögonen.? 

Varför har vi svenskar inte längre det självklara värnet från vår kristna representanter med dessa symboler som borde skydda oss för en fasansfull  ideologi, som hatar blint alla oss som vägrar ta denna fasa  till oss. Fasa, mörker, hat, våld och död!

Som föredrar ljuset   i  solens värme i stället för det unkna, ruttnande mörkret i den sjuka, nedsmittade dyn(IS, talibaner och så vidare) som visar vad islam egentligen är!

Vi vill att klockorna som en gång ringde”folket samman för såväl i sorg som i glädje och i gamman” åter låter sin malmfyllda sång tona ut över stad och land för att varna oss för denna fara som islam innebär, hotar allt som våra förfäder byggt upp under ett par sekler. Under svåra försakelser, umbärande och uppoffringar byggde de det svenska moderna samhället för medborgarna som var där då och för de som skulle komma senare, för att fortsätta bygget.

Dessa byggen uppfördes runt kyrkorna och det bildades byar och senare även städer. Klockorna var det sammanhållande limmet! Klockorna kallade till mässor och Aftonvesprar.Klockklangen blev symbolisk för ett litet folk i ett stort land. Klockorna ringde till Ave. 

I Sverige har vi nu fruktansvärda folkförrädare som gör allt för att islamiseringen av landet skall fortsätta i ökande takt. Det tragiska med dessa personer är,att de inte inser vilket brott de begår och har begått mot sina landsmän. De tror på fullt allvar att detta med mångkultur är något positivt och något som aldrig kommer att skada deras barn och barnbarn. Sedan finns det de som sålt sig för 30 silverpenningar och som tjänar multum på den så kallade flyktingpolitiken .De tycker att de gör en god gärning med att ordna asylbostäder till de som kommer hit, som betalas med svenskarnas arbete och skatteinbetalningar.Men har de någonsin tänkt på att deras egna barn kommer att få betala ett fruktansvärt pris för deras girighet.De stänger sina öron och öron för detta. De hör inte ens klockorna!! Som ringer långt borta i kvällen.

När islam tagit över och det är inte frågan om OM utan om NÄR!!!S å jagar jihadkrigarna över marken medan svenska kvinnor, män och barn gömmer sig i grottor under marken. De som är kvar vill säga. Krigarnas mordlust ylas ut medan de i  vidriga minareterna skriker ut sina hotfulla budskap om död och förintelse,med en ljudnivå som ligger på 190 decibel. Och inga klockor ringer längre till AVE. Hur skulle de kunna det med en Ärkebiskop som är född,  fostrad och danad i Stasis klorerande frätande lut på 70-80-talet .Vem styr henne och hennes klockor? 

Varför ringer de inte för svenskarna längre?
Våra klockor måste ringa varje dag i vårt land för att markera ett uppror mot islamiseringen av vårt land. Vi vägrar att låta oss förslavas av denna vidriga våldsideologi som med alla dessa nyttiga idioters hjälp tar över västlandet, Europa och Sverige alltmer! Vår yttrandefrihet är den viktigaste länken till denna kamp för vårt samhälle,hotas alltmer av det islamska mörkret.
Det absurda i sammanhanget är att det per automatik stämplas för islamofobi, när det egentligen är självbevarelsedriften som börjar vakna hos det svenska folket!

Klockor ring! Men ring för Ditt eget folk! Det folk som under slit förädlade malmen med tunga arbetsmetoder som slet sönder deras kroppar, hamrade klockorna rätt så att de med sin silverklara, klockklang kunde ringa ut sitt budskap över bygden den gången det begav sig. Det är deras barn och barnbarn som måste ta striden till sist en gång för alla. En gång när den sista striden skulle stå så ringde det inga klockor. Den sista striden stod aldrig och blev aldrig till.

Men den är här snart och den är definitiv. Klockorna måste börja ringa. Men det måste vara de rätta klockringarna som drar i repen, svenskar som står upp för sitt land och sitt folk.

Ringare ring ut till AVE! Ring klockor, ring för allt vad Ni kan.

När Du hör den entoniga klockan ringa nere i dalen, fråga Dig inte broder för vem den ringer, den ringer för Dig!”  Efter John Donne
Katinka Glahd.

Läs också Katinka Glahds brev till artisten Henrik Schyffert, en av många landsförrädare.


Ingen människa är en ö, hel och fullständig i sig själv; varje människa är ett stycke av fastlandet, en del av det hela. Om en jordklump sköljs bort av havet, blir Europa i samma mån mindre, liksom en udde i havet också skulle bli, liksom dina eller dina vänners ägor; varje människas död förminskar mig, ty jag är en del av mänskligheten. Sänd därför aldrig bud för att få veta för vem klockan klämtar; den klämtar för dig.]

Klockorna i gamla sta'n


 
Hör i kvällens frid hur klockorna ringa,
från en svunnen tid en hälsningen bringa.
De ger en gammal gränd dess poesi,
dess harmoni, dess melodi.
Din sång dej hälsar när du kommer till världen,
dess klang dej följer på den sista färden.
Underbara, silverklara klockor,
som gav mitt liv, dess melodi.

Klockor ni som ringt till lyckliga tider,
klockor ni som ringt oss samman till strider.
En klang av vår historia ni bär,
den klangen är, oss alla kär.
Ni ringt för kungar och för tiggaren lika,
när jag bärs bort en gång skall ni ej svika.
Underbara, silverklara klockor,
som gav mitt liv, sin melodi.

2 kommentarer:

  1. Det var ett känslofullt blogginlägg, särskilt avslutningen med Edvard Persson. Det var så att tårarna började rinna, både av Katinkas text såväl som av "Klockorna i Gamla Stan". En eloge!

    SvaraRadera
  2. Samma här, jag blev rörd till tårar. En hälsning att vi har värden att bevara och stå upp för. Tack, Katinka! /V

    SvaraRadera