fredag 8 maj 2015

Ljungbeck: Svenska enögda och icke hörande journalister – när tar ni strid för demokratin?



David Nyström, Gävle Dagblad - När tar Du strid för Demokratin?
När tar Du/Ni strid för Demokratin. Din/Er kritik av Sverigedemokraterna (SD) får mer och mer karaktären av att "sila mygg och svälja kameler". Därmed inte sagt att dessa skall vara befriade från granskning men inte ensidigt. Det finns ingen anledning att dölja vare sig SD.s eller de övriga partiernas mer eller mindre mörka historia. Men inte heller dagens försök från islamister i Sverige att föra oss tillbaka till medeltiden.

Men det finns i dag en tydlig skillnad mellan SD och de sju övriga partierna. Medan SD under Mattias Karlssons ledning rensar ut sådant, som inte hör hemma i ett demokratiskt parti har de sju övriga partierna alltsedan inträdet i EU gått åt rakt motsatt håll. Och då menar jag hur de handskas med demokratin.

Jag tvivlar inte på att SD vill stärka demokratin på det sätt Grundlagen föreskriver. Med andra ord, att medborgarna får ett reellt inflytande på de stora frågorna som t ex invandringen.

De sju övriga partierna har däremot alltsedan 1990-talet inskränkt demokratin på ett sätt, som gör att vi i dag endast kan tala om en formell sådan. Ja, jag vill gå så långt som att påstå att Sverige i dag är den stat i Europa där demokratin inskränkts på ett sådant sätt att den numera endast är cermoniell.

Det började vid inträdet till EU. Många var de löften om att få behålla värderingar, regler som svenska folket kände starkt för. Verkligheten blev en annan. De löften som givits åt svenska folket sveks cyniskt.

När man kritiserar regerings- och riksdagsledamöter över att de beslutar i viktiga frågor utan att först förankra dessa i val eller folkomröstning blir svaret nästan alltid - "men vi har ju ett representativt system"!

Jo visst har vi ett representativt system. Men det har efter 1990-talet av regering och riksdag (politikerna) egenmäktigt och felaktigt tolkats som rätten för dessa att fatta beslut i stora och avgörande frågor utan att först höra folket. Varken grundlagen eller medborgarna ger regering och riksdag rätt att fatta beslut enligt ett in blanko förfarande (villkorslöst).

Praxis fram till 1990-talet var att alltid i de stora frågorna förelägga medborgarna sina planerade beslut i val eller i folkomröstning. Så sker inte längre. Under innevarande mandatperioder tas beslut utan folklig förankring, som aldrig skulle förekommit före nämnda tid.

Jag har minne av många frågor, som medvetet senarelades just för att höra folkets mening. Detta förekommer inte längre och därför bryter de sju partierna mot en av de mest grundläggande principerna i vårt demokratiska styrelseskick.

Några exempel på frågor som i stort sett var okända för medborgarna när de togs i riksdagen.

1.  1998 gjordes riksbanken överstatlig och inflationsmålet prioriterades framför sysselsättning. Det lär ha kostat 250.000 arbetslösa.
ANM. Jag var själv ensam ute och demonstrerade på torget mot detta. Ingen av de personer jag talade med på torget kände till det beslut som skulle fattas.

2.   2002 ändrades Regeringsformen helt i strid mot vad grundlagen stadgar vid förändring av denna. Regeringen med riksdagens stöd lade in en mening som gav regeringen rätt att överföra makt till EU utan att höra folket. Vårt högsta kontrollorgan för lagstiftning, Lagrådet underkände beslutet men regeringen ändrade inte sitt grundlagsbrott. Flera av våra främsta juridiska experter på grundlagen ansåg det vara en statskupp.

3.   2006 godkändes Lissabonfördraget av M, S, FP, KD och C. S hade trots att de var i opposition kunnat förhindra godkännandet av fördraget som fått tydliga negativa konsekvens er på många områden. S har sin vana trogen när man insett skadorna anklagat Alliansen trots att de själva var med om beslutet.

4.   Härefter har flera ändringar gjorts i grundlagen utan att medborgarna informerats.

5.   En så stor och viktig fråga som massinvandringen skall självklart underställas medborgarna enligt praxis. Den för  framtiden kanske allra viktigaste frågan. Inte minst med hänsyn till omfattning och permanent uppehållstillstånd för  stora grupper. Och givetvis även för belastningen på statsbudgeten etc.
      
Jag vill inte förringa de icke acceptabla värderingar som förekom i Sverigedemokraterna tidigare. Men hos dagens SD ser vi en klar förändring innebärande ett tydligt avståndstagande från dessa.

De övriga sju riksdagspartierna däremot fortsätter ännu brutalare än tidigare avvecklingen av demokratin.

Decemberöverenskommelsen kan utan överdrift påstås vara demokratins död. Parlamentarismen som är en av demokratins grundstenar har i strid mot grundlagen upphävts. (Detta skulle varit totalt omöjligt i England och ett flertal andra utvecklade demokratier). 
  Med "Decemberöverenskommelsen" har partierna i praktiken infört minoritetens diktatur. Skymfen mot demokratin och medborgarna kan inte bättre tydliggöras och måste därför kraftigt fördömas så att den snarast dödförklaras. 

När Alliansföreträdarna lägger fram en gemensam budgetmotion men samtidigt förklarar att de inte kommer att rösta på den utan låta regeringens minoritetsbudget gå igenom har vi lämnat allvaret och moralen och i stället gjort Sveriges parlament till en scen för narrspel (något som väcker löje, tomt gyckel) och ansvarslöshet.

Jag har själv min politiska värdegrund i 30-50-talets socialdemokrati. Givetvis inte okritiskt - men ändå. För mig är det helt omöjligt att sätta partiet före demokratin. Därför lämnade jag socialdemokratin 1998.

Jag har blivit medlem av Sverigedemokraterna och röstade på dem i senaste valet. Min bevekelsegrund för detta är främst avdemokratiseringen och jag ser i dag av alla åtta riksdagspartier endast SD som garant för folkviljan och en återgång till grundlagens portalparagraf, "All offentlig makt utgår från folket".

För mig är reell demokrati överordnat allt annat. Men jag röstar på SD också av det skälet att folket skall ges bestämmanderätt över bland annat invandringens storlek. Jag gör det inte av någon slags idealisering av SD, utan av rent realpolitiska skäl för att få tillbaka demokratin.

Till slut. Jag avskyr nazism och auktoritära system. Jag likställer Islam med dessa rörelser. Islam är betydligt farligare för vårt land därför att det genom massinvandringen följer att de blir ett betydligt större hot än t ex nazismen som enligt SÄPO består av en kärna på ca 300 personer. Islamisterna kan säkert räknas i tiotusental (hur många jihadisterna är vet vi inte) och dessa får i stort sett obehindrat driva sina antidemokratiska och inhumana värderingar utan minsta ljud från ledarskribenter och övriga "journalister". 

Det är ingen nyhet att alla stater där islam är statsreligion och lierad med makten saknas demokrati. Till detta kan läggas ett "rättssystem" helt i motsats till humanistiska värderingar. Behandlingen av sina egna även sedan de anlänt till Sverige är långt ifrån demokratiskt. Islamistiska friskolor är ju inget annat än koranskolor där barnen hjärntvättas av oftast fundamentalistiska ledare.

Som exempel på medias och politikernas flathet kan jag berätta att jag kanske mer än någon annan sökt få band annat de rättsvårdande myndigheterna att söka upp och lagföra de som är ansvariga för att invandrarflickor könsstympats. Detta är nämligen förbjudet om det sker i Sverige. I ca ett års tid har jag i omgångar sökt få riksåklagaren, åklagarkamrar, polis- och kommunala myndigheter att agera. Svaret jag till slut fick var. "Vi vill inte agera eller röra i det eftersom det kan skapa irritation och upprörda känslor! ” Att som medierna nu gör, mörklägga Islams undergrävande av de demokratiska värderingarna och rättigheterna är något som kommer att gå till historien som ett av de värsta svek journalister gjort sig skyldiga till. 

Att fortfarande betrakta Stefan Löfven som politiskt rumsren med sina ständiga löftesbrott och lögner efter endast 7 månaders "regerande" visar på en partiskhet från mediernas sida som är oförsvarlig. Denne man har tydligt visat att han gjort lögnen till sitt främsta politiska redskap. Frågan som måste ställas är givetvis, "anser medierna att det inte finns någon lägsta gräns för politikers lögner och ohederlighet"?

Till slut. Varför leka riddare av den sorgliga skepnaden och som don Quijote huvudsakligen slås mot det förflutnas väderkvarnar när kampen för att värna och bevara demokratin i nutid, är livsnödvändig för att kunna bibehålla den civiliserade staten? /Olle Ljungbeck, Gävle

 Sveket mot svenska folket är så oerhört stort så det saknar motstycke i historien.
Aldrig tidigare har svenska ledare svikit sitt folk på detta sätt.
Sveket genomsyrar hela det svenska samhället från regering, riksdag, skolan, rättsväsendet, massmedia, kommuner, landsting och alla myndigheter. Läs mer

Läs också:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar