torsdag 7 maj 2015

Svenskar - låt er inte förtryckas. Sverige är svenskarnas land. Olof Palme-mångkulturen och skolan



Äntligen klarspråk och sanningens ord.   

Det är hög tid för ett fredligt uppror - Nasrin Sjögren
“De försöker stjäla er stolthet och med det ert livsmod/.../Under tiden utlovas allt åt alla som aldrig har tjänat landet eller har någon som helst moralisk rätt att göra anspråk på ert gemensamma arv. Allt åt alla som tigger, smugglar och ljuger sig över nationsgränsen och genom livet i ert land. Ert hem och er plats på jorden.
……..
Låt er inte offras en och en. Gå samman och rusta till ett fredligt krig. Vägra rösta igen på någon enda av de partier som har bespottat det folkstyre de är satta att respektera. Finn nya och värdiga representanter bland er själva. Det enda som tillåter förtrycket att fortsätta är att ni låter det ske. Arbetarrörelsen för hundra år sedan visste det. Som Joe Hill sade: sörj inte, organisera er!

Det är hög tid för ett uppror, svenska medborgare”. Läs hela artikeln på Samtiden och Olle Ljungbeck kräver handling

Siewert Öholm: Skolfiasko från Palme till nu


 En ny påminnelse om den svenska skolans fiasko lämnades oss i måndags denna vecka. Då var det dags för presentation av OECD-rapporten "Improving Schools in Sweden" (Förbättra den svenska skolan). Rapporten, på nästan 200 sidor, presenterades av OECD:s Andreas Schleicher med bland annat konstaterandet att "situationen i Sverige har varit en besvikelse" för honom.

Jag inleder kommentaren här alldeles medvetet med den lite slitna parentationsformuleringen, "en ny påminnelse", eftersom skolan å ena sidan länge levt i en tid av dödsryckningar i sin nuvarande form men samtidigt och å andra sidan levt med skolpolitikers och skolforskares ambition att slå dövörat till för all kritik och alla förändringskrav och "nya påminnelser".

Förre skolministern Björklund var en av de som slog larm tidigast. Han gjorde det redan under sin tid som skolborgarråd i Stockholm. Han kan sedan efter ytterligare åtta år som minister konstatera minst tre saker. Det ena: Flummetablissemanget, skapat av Olof Palme redan på 60- och 70-talen, har haft djupa och mäktiga rötter både i politiken, i debatten och i så kallad pedagogisk forskning. Det handlade inte egentligen om forskning utan om att använda pedagogiken och skolan som politiska instrument i en socialistisk indoktrinering.”Hela artikeln

Gustav Fridolin, utbildningsminister (MP), och Aida Hadzialic, gymnasie- och kunskapslyftsminister (S), presenterar OECDs slutrapport om det svenska skolsystemet under en pressträff i Rosenbad. Foto: Janerik Henriksson / TT


Fr. Snaphanen  övers. från danska

Vemodet över Sankt Olof

Jag har aldrig blivit riktigt klar med Palmemordet. Jag var i Sverige den 28 februari, 1986, och även om jag hade TV, mobil och internet, begrep jag knappast innebörden av vad som hände.

Bara för en vecka sedan återvände jag till det, och såg den gamla DN journalisten Sven Anér´s utläggning, som har viktiga synpunkter, men kanske är lite för vidlyftig.  Jag blir heller aldrig färdig med personen Palme, som på en gång är en mycket svensk idealist och drömmare, och en mycket osvensk elitist som talade tyska, franska och spanska, och hade blivit erbjuden ett stipendium Harvard.

Han har producerat många efterapare, som alla är betydligt mindre begåvade. Palme inleder den tid, som också skett i Norge och Danmark, där socialdemokratin blev ett akademi- och kvinnoparti. När man tänker på så ytliga  typer som Auken och Mona Sahlin, kan man inte säga att det var en absolut vinst.

Palme introducerade multikulturalism i Sverige 1975 som en rent idealistisk fantasi. Han hade sett det segregerade USA, och nu skulle han visa att Sverige skulle kunna göra bättre. Utan att ha den minsta förståelse för dess djupare konsekvenser, liksom han inte förstod vad hans Sydafrika apartheidmotstånd skulle orsaka eller som Cuba som han stödde med sitt besök i polisstat 1975.
 

När han mördas 1986, är han på väg ut ur svensk politik och dess trivialiteter, förmodligen mot en internationell position, där han kunde låta sina högtflygande drömmar växa ostörda av trivialiteter. Socialdemokraterna hade urartat och spionerade politiska motståndare och höll handen över brottslingar. Den stora olyckan var att han inte fick leva idag som en gubbe och se hans ideal böjda mot verkligheten och dess ättlingars förlamande ihålighet. Sverige var bara ett land bland andra när det kom till kritan. Nu fattigare och mer våldsamt.


…Det är också en olycka för Sverige att han fick som ett oantastligt helgon, en illusion av Palmes visionära ofelbarhet  har kunnat leva vidare utan allvarligare kritik än vad du hör i filmen om honom. För lärde Sverige ingenting av hösten 1986, lärde de ingenting arton år senare, när Anna Lindh mördades 2004. Morden uppfattas som olyckliga parenteser i landets väg mot ett Nirvana, men är i själva verket ögonblicksbilder av en mer långvarig psykologisk  resa med rötter i 1968 och Palmes drömmar.

Det finns vilda rykten om att Palme var galen eller en psykopat. Det intensiva hat som var vänt mot Palme var snarare den konformistiske enkle mannens hat mot den glittrande världsmannen, det var provinsens hat mot den stora världen, det var inte rättvist, men var är dessa drömmare idag, när det är verklig fara på färde?

...Nu har alla mini-Palmeiter skapat ett land där allas öde beror på om de kan skapa det nya "vi". Nazister och kommunister lyckades inte ens med hjälp av terror, skapa den nya människan, och nu har Sverige placerat sig i en situation där dess framtid är beroende av om ”det nya vi" kommer. Alla tecken på misslyckande ignoreras, men den ultimata synden är inte möjlig att dölja.

Filmen är upplysande och avslöjande, även om dess kritik är mycket dämpad säkert av hänsyn till den ännu levande familjen. Palme och Lindh är en berättelse om Ikaros-myten, som är en annan anledning till att jag inte kan undgå dem.
De svenskar , som är under 40, känner inte till historien, bara dess konsekvenser. Därför finns filmen nu tillgänglig på You Tube. Det är en bra film som alla kan följa med och ansluta sig till och dra egna slutsatser efter den förmåga vi nu har. Snaphanen

Från Snaphanen - Julia Caesar:  God natt SAP

 Bildresultat för SAP - Socialdemokratiska Arbetarepartiet
”Hårt snörda i antikverade ideologiska korsetter
Under de senaste partiledarna Mona Sahlin och Håkan Juholt har SAP:s kräftgång accelererat, och med Stefan Löfven som partiledare har avvecklingen av partiet fått upp farten som ett höghastighetståg. Socialdemokratin står mitt i ett haveri som den har ägnat årtionden åt att skapa, men eftersom partiets makthavare står hårt snörda i antikverade ideologiska korsetter vägrar de se vad de har åstadkommit.

Statsminister Olof Palme (1927-1986)  mördades. Därför är det förbjudet att officiellt kritisera honom. Men det var när han efterträdde Tage Erlander 1969 som det stora skiftet i svensk socialdemokrati tog sin början. Svenska arbetare som hade varit arbetarrörelsens grund och fokus ända från början skuffades undan i periferin och byttes ut mot vad Palme kallade “internationell solidaritet”, det vill säga människor i alla länder utom Sverige.

”Olof Palme drev igenom mångkulturen
Olof Palme kom från överklassen. Han var berest och välutbildad, talade flera språk flytande, hade studerat i USA och var utrustad med ett gediget självförtroende. Vanliga socialdemokrater hade vid den här tiden ofta bara sjuårig folkskola, om ens det. De kunde inga språk mer än svenska och blev djupt imponerade av Palme.

Den internationellt inriktade Olof Palme lyckades för exakt 40 år sedan, 1975, få med sig alla andra riksdagspartier i beslutet att Sverige skulle förvandlas till ett mångkulturellt samhälle. (Riksdagens proposition1975:26).  Det är mot den bakgrunden man ska se valet av samtliga partiledare efter Palmes död. Hans ande svävar över dem alla; Ingvar Carlsson, Göran Persson, Mona Sahlin, Håkan Juholt. Med hull och hår har de gjort Olof Palmes mångkulturagenda till sin. Inte minst Stefan Löfven.”Läs mer

Här är två vedervärdiga kärringar, ursäkta uttrycket, som tycker att vi ska ge bort Sverige åt alla.

”Insha’allah, insha’allah!”
 ”Brukar inte titta på den smått enfaldige Fredrik Skavlan, men tv:n var i alla fall på när Skavlan började prata med Anna Maria Corazza Bildt, fru till utrikesminister Carl Bildt och välavlönad ledamot i EU-parlamentet i Bryssel. Efter en stunds nonsensprat som jag inte egentligen lyssnade på hör jag plötsligt fru Corazza Bildt utbrista ”insha’allah, insha’allah”, (om gud vill) vilket jag tyckte var märkligt. Jag trodde jag kanske hade hört fel, men idag när programmet finns tillgängligt på SvT Play, kunde jag konstatera att hon verkligen säger ”insha’allah, insha’allah” och dessutom för samman handflatorna i en gest som närmast kan tolkas som tillbedjande. Läs mer här och här

Här finns en del obehagliga sanningar om Soraya Post som för ett tag sedan framförde att det fanns ju sommarstugor att härbärgera flyktingar i.

Läs om de journalister som vågar stå upp för sanningen om verkligheten i Sverige. Mxp



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar