torsdag 3 september 2015

Sandor Herold om "Falska sossar". Svenskt nedvärderas. Svenska journalistsers dödskamp



Örbäck bytte Torson mot ö i Medelhavet 

 
Till: Andreas Persson@sydsvenskan.se
Från: Sandor Herold
2015-09-03

Det är intressant att googla på namnet Johnny Örbäck och se på tidningsartiklar från den tiden då denna mannen stod åtalad för att ha förskingrat 49 miljoner från HSB i Malmö.

Han blev dömd till 1,5 års fängelse men blev frikänd i hovrätten. Men de 49 miljonerna är förmodligen spårlöst försvunna än i dag. I dag lever Örbäck pensionärsliv sedan flera år tillbaka på Malta och det vore intressant att få ta del av hur han bor och lever på Malta. Säkerligen är hans livsstil ljusår från de HSB-medlemmar som blev blåsta av Örbäck och hans kumpaner.

Andreas Persson gör ett reportage från Malta om Örbäck och hur han lever där. Örbäck är ett praktexempel på en falsk sosse som utåt lever efter flosklerna om jämlikhet, rättvisa och alla människors lika värde men i verkligheten inte drar sig för något när det gäller att berika sig själv.

Hälsa Örbäck nästa gång du talar med honom att säkerligen många HSB-medlemmar tycker att han i varje fall skulle kunna hålla sig borta från Malmö i framtiden.

 Som sagt, han blev frikänd men ingen rök utan eld heter det ju.

Sandor Herold, Malmö

" Johnny Örbäck - för han var en äkta sosse han"

Om det skönt osvenska skriver Patrik Engellau på sajten ”Det goda samhället”.

”När man jobbar i u-länder, vilket jag har gjort, upptäcker man att de chica överklassmänniskor man enklast kommer i kontakt med ganska ofta har en nedlåtande inställning till sina respektive hemländer.

Jag var till exempel nyligen på besök i Brasilien. Det var ett himla tjat bland fina människor, inte minst journalister, om vilka eländiga förhållanden som rådde i landet. Jag säger inte att de hade fel utan tvärtom att man kan begripa deras inställning. Den är kanske inte alltid sympatisk eftersom den vetter mot snobberiet, men den går att förstå.

Men hur ska man kunna förstå medborgare i ett internationellt toppland som nedvärderar sin nation? Jag tänker på självföraktet bland svenskarna, särskilt de som faktiskt varit utomlands och borde veta bättre. Ni känner igen tongångarna: ”det var så skönt osvenskt”, ”usch för gamla homogena Sverige”, ”nej, vet du vad, jag skulle aldrig gå på en svensk restaurang utomlands”, ”svenskar är verkligen tråkiga, det märker man när man kommer till andra länder, se hur de fint de argumenterar och gestikulerar”, ”det är mycket roligare med mångfald”. Man rynkar på näsan åt mellanmjölkens land.

…Borde man inte i stället tacksamt hylla alla de kulturella, mentala och sociala institutioner på vilka våra framgångar vilade? Borde man inte varje morgon hissa flaggan och sjunga nationalsången för full hals för att demonstrera sin vördnad för det, vad det nu var, som skapade ett så värdigt och välmående samhälle för alla invånare? ”Hela artikeln
 
Dispatch:

LEDARE: Journalisternas dödsryckningar
LEDARE SVERIGE
 av Ingrid Carlqvist  31 augusti, 2015

När den prisbelönte agendajournalisten Niklas Orrenius står och skriker utanför 70-åriga, hjärtsjuka Julia Caesars fönster för att tvinga henne att avslöja sitt namn, vet man att svensk journalistik är döende.

Men ur askan ska en nygammal och äkta journalistik födas. Och du kan hjälpa till i den processen!

Jag har själv haft det tvivelaktiga nöjet att jagas av Niklas Orrenius, som den gången arbetade för Sydsvenskan. En gång släppte jag in honom i mitt hem och ställde upp på en lång intervju. Det var i samband med att jag startade Tryckfrihetssällskapet, en förening som lyckades genomföra fyra, fem möten innan våldsvänstern gjorde det för farligt.

Jag förklarade för Orrenius att jag ända sedan barnsben grunnat på det där med Tyskland och nazismen. Hur kunde så många människor marschera i takt? Varför var det så få som såg ondskan och valde att kritisera den? Och framförallt: Vilket slags människa hade jag själv varit om jag levat där och då?

Nu vet jag. Vi ser samma slags ondska här i Sverige 2015. Den må vara maskerad som nazismens absoluta motsats, men vi som inte marscherar i takt ser att den är precis lika ondskefull. Där nazisterna upphöjde sitt eget folk och ville göra sig av med andra, sänker de svenska makthavarna sitt eget folk och vill göra sig av med det. Same, same but different.

…Nu har Niklas Orrenius gjort bort sig så totalt att han borde bannlysas från svensk press för evigt. Att ställa sig utanför 70-åriga, hjärtsjuka Julia Caesars fönster och skrika för att tvinga henne att avslöja sitt namn och få en bild på henne, är så lågt att man baxnar. Jag trodde att även han skulle inse det, men på Twitter låter han meddela att han varit “respektfull och oavbrutet vänlig”. Är han så dum på riktigt eller är det en dåres försvarstal?

Nåväl, hans chefredaktör Peter Wolodarski vill ju inskränka yttrandefriheten (för alla utom ”riktiga” journalister får man tänka) vilket för övrigt också Pressombudsmannen vill.

För dem som inte hängt med i utvecklingen i Absurdistan (Sverige) de senaste åren, låter det förstås helt absurt att en chefredaktör och en pressombudsman vill ha mindre yttrande- och tryckfrihet. En del kanske till och med undrar vad som hänt med landet som fick världens första Tryckfrihetsförordning 1766? Den gode Peter Forsskål vrider sig i sin grav.
… Det vi bevittnar är de föraktfulla journalisternas dödsryckningar. Ett par år till kan de kanske sprida sina lögner, sina dumheter och jaga livet ur sina sanningssägande kolleger, men sedan är det slut. Papperstidningarna blir ett minne blott och ytterst få kommer längre att vilja betala för att bli föraktade, lurade och bedragna. Då är journalisternas makt bruten.



”Svenska journalister är ett samhällsproblem
Fr. Östergötlands Fria Horisont
"Den danske bloggaren Snaphanen, som kritiskt granskar den svenska mångkulturpolitiken, ser svenska journalister som ett samhällsproblem. Jag håller med honom. Med det perspektiv jag har, genom läsning av både inhemska och utländska bloggar och daglig konsumtion av många svenska och utländsk media, framstår journalistkollektivet i Sverige som särskilt uselt. Favoriseringen, likriktningen, förutsägbarheten och propagandan har dimensioner som jag föreställer mig fanns i forna Östtyskland. Det är speciellt märkbart vid hanteringen av vissa ämnen som invandringspolitiken, Israel, president Bush, kriget mot terrorismen, brottsligheten, Danmark och feminismen för att nämna några. Feministerna behandlas fortfarande med silkesvantar trots att de i den politiska korrekthetens namn i ett decennium prisgav tiotusentals unga invandrarflickor åt hederskulturen. "

2 kommentarer:

  1. Sådan herre sådan hund.

    Kom osökt att tänka på
    att hr Wolodarski är jude och borde tänka sig för.
    Heima

    SvaraRadera
  2. Svenska folket kan göra alla PK tidningsfnask arbetslösa omedelbart. Det är bara att sluta köpa deras lögnblaskor. Det kostar varesig blod, svett eller tårar utan enbart en skön känsla av att stänga till truten på dessa luder.

    SvaraRadera