onsdag 30 mars 2016

Vi måste förstå klankultur! Enoch Powell fick rätt efter nästan 50 år.



Att förstå vart vi är på väg


Överideologin kräver att vi ger upp 250 år av framstegstänkande och utvecklingsoptimism...



SvD: Professor i juridik: ”Sverige måste förstå klankultur”
I intervjuserien "Neuding möter" träffar SvD:s ledarkolumnist Paulina Neuding varje månad en person som av olika skäl är intressant. Juridikprofessorn Mark Weiner imponeras av Sveriges humanitära ambitioner men menar att det faktum att det finns områden dit brandmän och ambulanspersonal inte kan åka utan polisskydd, är ett enormt problem och måste förstås ur ett klanperspektiv om det ska gå att åtgärdas.

…..– Vi måste se den liberala staten ur ett historiskt perspektiv: Det är en mycket senkommen, ganska märklig, väldigt viktig och ytterst skör skapelse, säger Mark Weiner när vi träffas i Stockholm. Konservativa och nyliberaler – särskilt i den amerikanska debatten – brukar se på staten med misstänksamhet. Det är feltänkt, enligt Weiner. Utan en stark stat är individuell frihet omöjlig.

Varför behöver vi förstå klankultur?
– Dels för att kunna interagera utrikespolitiskt med klansamhällen. Men i Sverige har ni också en omfattande invandring från samhällen som kännetecknas av klankultur, och det är viktigt att förstå den värld som dessa människor kommer från för att kunna välkomna dem in i ert samhälle.

Föreställ dig själv att du emigrerar från ett grupporienterat samhälle. Det är svårt att tänka sig ett större steg, socialt och kulturellt, än att emigrera just till Sverige.

Varför?
– Därför att Sverige är ett extremt individualiserat samhälle. Ni har en lång historia av en stark stat, byggd under femhundra års tid. Ni har också en lång historia av hög tillit till staten. När människor flyttar från samhällen med svaga stater, med låg tillit både till staten och till människor utanför släkten, är det lätt att känna vilsenhet. Så det finns skäl att anta att Sverige kommer att ha särskilda problem med integrationen.

…– Kvinnoförtryck är en väldigt stark markör för och konsekvens av klanstyre.
…– Jag är djupt imponerad av Sveriges humanitära ambitioner. Samtidigt är jag förbluffad över hur man i det offentliga samtalet i Sverige avsiktligt blundar för kulturella skillnader. Det kommer att påverka Sveriges förmåga att möta de utmaningar som följer av invandringen, och riskerar att underminera svenskarnas mycket hedervärda avsikter att hjälpa människor på flykt. PAULINA NEUDING är journalist och jurist.

Det finns anledning att nu ta del av vad Enoch Powell uttryckte i sitt tal i april 1968 och jag hittade mycket bra information på Snaphanen och har  översatt det från danska. Klankultur var det som han berörde i sitt berömda tal  och som han ansåg vara ett stort problem. Han hade själv bott i Indien i ett antal år och sett det på nära håll. Som vanligt då det gäller att ta reda på mer så går jag givetvis till Jan Millds dokumentation då får man veta lite mer om Enoch Powell och hans bakgrund.

Odd man out (En annorlunda man – 1995) – Enoch Powell, 1912-1998.


Enoch Powell: Life and Views
“I was born a Tory. Define: a Tory is a person who regards authority as immanent in institutions. I had always been, as far back as I could remember in my existence, a respecter of institutions, a respecter of monarchy, a respecter of the deposit of history, a respecter of everything in which authority was capable of being embodied, and that must surely be what the Conservative Party was about, the Conservative Party as the party of the maintenance of acknowledged prescriptive authority.(Enoch Powell, Cambridge, 1990).” 

Snaphanen: Låt det fortsätta tills inbördeskriget kommer – Enoch Powell i Intervju 1977
Jag tycker det är värt att komma ihåg vad Enoch Powell sade 1977 om multikulti-politikerna. Särskilt nu när banktjänsteman Kristian Jensen tycker att det är viktigare att intrigera om makten i Venstre än att ta itu med den här vårens akuta problem: Invasionen av vårt lilla land. Hur tänker politikerna, för de är inte dummare än de flesta… De har försökt att begränsa invandringen sedan femtiotalet , och de har inte uppnått detta på 60 år.  Någon som fortfarande tror på dem? Man hör på Powells satsbyggnad att han var en mycket beläst man. När han dog, talade han tio språk.

Det är en repris, men det är outhärdligt i denna diskussion att det går så långsamt - där tiden är emot mer mot oss än någonsin - att ett liv inte verkar tillräckligt långt. De flesta människor som vill ha ett liv, längtan bort från den politiska kampen, men eftersom den påverkar dem själva, kan de inte komma undan. Politik är i grunden ett slöseri med tid, med undantag för de som tjänar en genomsnittlig lön på det. Hur mycket skada gör en politiker för  varje god gärning han gör? Detta är det cyniska, vårt öde är nu, ett öde som har beslutats i Sverige.

Intervjuare: Vad ser du som den sannolika utsikten nu? Fortfarande "floden Tibern skummande med blod"?

Enoch Powell: Den sannolika utsikten är att politiker i alla partier kommer att säga: "Ja, Enoch Powell hade rätt, men det säger vi inte offentligt, men vi vet det privat ... Enoch Powell har rätt och det kommer utan tvekan att utvecklas som han säger. Men kanske det är bättre för oss att inte göra någonting nu, och låta det hända, kanske efter vår tid, än att ta tillvara de många giftiga nässlor, som vi skulle behöva ta i, om vi i detta skede skulle försöka återställa resultatet. Så låt det gå tills en tredjedel av centrala London, en tredjedel av Birmingham och Wolverhampton täcks tills inbördeskriget kommer. Låt det gå på, vi får inte skulden.. Vi kommer antingen vara borta eller vi kommer att komma undan på något sätt. "(Enoch Powell i1977 i tilbageblik på 1968 talen.)

Den utmärkta BBC-dokumentären Rivers of Blood är ett måste om du inte har sett den. Tiden gav Powell rätt mer än 50 år senare, och BBC medger det. Fr. Snaphanen Läs gärna kommentarerna


EnochPowell – en modern tragedi. Vid hans död sade Margaret Thatcher:
"Det kommer aldrig att bli någon annan så övertygande som Enoch Powell. Han hade en sällsynt kombination av egenskaper som alla byggde på en osviklig tro på Gud, en orubblig lojalitet till familj och vänner och en orubblig hängivenhet för vårt land."



Torys reaktion var att brännmärka honom som rasist. Powell togs bort från Edward Heaths skuggkabinett och utestängdes för alltid från premiärministerämbetet. Hela artikeln

Så här börjar Enoch Powells tal:

”Floder av blod
Den främsta uppgiften för statsmannaskap är att förhindra sådant ont som går att förhindra. I försöken att göra så stöter man på hinder som är djupt rotade i den mänskliga naturen. Det onda märks inte förrän det har visat sig, och i varje dess steg finns rum för dispyter huruvida det är verkligt eller imaginärt. De dagsaktuella problemen tar uppmärksamheten; frestelsen inom politiken är stor för att bekymra sig för det omedelbara, på bekostnad av det framtida.
Framför allt är folk benägna att se varningar för problem som orsaken till problem, och även att man önskar problem. "Om bara", älskar de att tänka, "om bara folk lät bli att tala om det så skulle det nog inte inträffa". Kanske går denna vana tillbaka till en primitiv övertygelse om att ordet och saken, namnet och objektet, är samma sak.

I alla händelser är inte diskussionen om framtida oundviklig ondska särskilt populär bland politiker, men den är i hög grad nödvändig. De som smiter från den diskussionen förtjänar fördömanden från dem som kommer efter.

För en eller ett par veckor sedan hamnade jag i en diskussion med en av mina väljare, en medelålders vanlig man anställd i en av våra nationaliserade industrier. Efter ett par meningar om vädret sa han plötsligt att "Om jag hade pengar skulle jag resa iväg, jag skulle inte stanna i detta land". Jag svarade avvärjande att den nuvarande regeringen inte sitter i evighet; men han tog inte intryck av det utan fortsatte, "Jag har tre barn, alla har klarat läroverket, och två av dem är gifta, de har familjer. Jag får ingen ro förrän jag sett dem bosätta sig i ett annat land. I vårt land kommer om 15 till 20 år den svarte mannen att hålla piskan över den vite mannen".

Jag kan redan höra kören av förbannelser. Hur vågar jag säga något så fasansfullt? Hur vågar jag orsaka problem och upprörda känslor genom att återge en sådan diskussion?
Detta tragiska och motspänstigt förnimbara som vi åser med skräck på den andra sidan Atlanten men som där är invävd i historien och statens själva existens, kommer till oss här av vår egen vilja och vår egen försummelse. Verkligen, det är här. I numerära termer, det kommer att vara av amerikanska proportioner långt innan slutet av detta århundrade.

Endast resolut och brådskande handling kommer att avvärja det. Huruvida det kommer att bli allmänhetens vilja att kräva det, vet jag ej. Vad jag vet är att se det, men inte tala om det, skulle vara ett stort förräderi. 

Ta er tid och läs talet. Det är det väl värt.





1 kommentar: