onsdag 4 maj 2016

Donald Trump nationernas vän och globalisternas fiende



You can´t stump the Trump

Låt mig först redovisa vad jag tänker om Trump. Vad mitt förnuft säger mig. Trump är en oligark, alltså en penningälskare, men kanske mest av allt en segerälskare. Som alla segerälskare är han utrustad med ”thymos”, en term som den förträfflige Jan Stolpe översätter med ordet ”segerlystnad”. Segerlystnaden är en mäktig kraft, ty den är inte bara ett begär efter seger, utan också efter erkännande. När det rättmätiga erkännandet uteblir då väcks vreden.


…Helt klart är Trump en oligark som fattat att klockan är slagen. Som fattat att finanskapitalismen nu inte bara lämnat nationerna bakom sig, utan börjat förbereda deras förstörelse. Som Soros i större skala – och Poroshenko i mindre skala. Trump är något nytt. En nationalistisk oligark. Som har större delen av sin förmögenhet i form av byggnader, ”immobilier” som fransmännen kallar dem. Ett kapital som inte låter sig flyttas lika lätt som det finansiella kapitalet, och blir värdelösa om arbetarna inte har råd att bo i dem. Trump har inte råd att köpa frihandelsliberalernas allra mest hjärndöda argument.


Inför Trump känner jag mig som Faust vid mötet med Mefistofeles. Nej, jag känner mig som en försvuren skolpojke, tillsammans med andra skolpojkar. Eller som Jack Nicholsson när han plötsligt förstår att indianen, ”Hövdingen”, både kan tala och höra. En stor, två meter lång man som hela tiden hört allt, förstått allt och som står på hans, på min och din sida.

– You fooled them, Chief. You fooled them. You fooled them all!

Där finns också något annat som – måste jag erkänna – tilltalar mig starkt. Och det är att Trump inte ber om ursäkt för sin vrede, sin thymos.

– Ja vi är arga. Över våra korkade och inkompetenta politiker, som förolämpar oss.

 


Nedanstående artikel handlar om Sverige år 2020. Den finns bara för prenumeranter och inte på nätet varför jag publicerar den i sin helhet. 

Tänk om Donald Trump sticker hål på bubblan
Tänk om stigande bostadspriser och växande skulder har gjort att vi i Sverige inte längre styr vårt eget öde? Tänk om Donald Trump väljs till nästa president i USA - och hans ekonomiska reformer vänder världsekonomin i fel riktning?

Året är 2020. Ellen, en trött 10-årig tjej sitter vid köksbordet medan hennes mamma Annika steker pannkakor till middag. En trave med slitna läroböcker ligger på köksbordet. Läxorna är många. Det har blivit lärarnas sätt att kompensera för att undervisningen i klassrummen blivit sämre. Mycket har tyvärr blivit sämre år 2020. Mycket blev inte alls som det var tänkt.
På radion är det debatt i P1:s Studio ett. Sverigedemokraterna mot Moderaterna, ämnet är bankernas ansvar i krisen. Debattens vågor går höga. Hur kunde bankerna låna ut så mycket pengar utan att förstå hur känsliga hushållen var? Borde hushåll få lämna tillbaka nyckeln till banken och slippa lånen?
Mycket har tyvärr blivit sämre år 2020. Mycket blev inte alls som det var tänkt.

Allt fler väljare söker med ljus och lykta efter en räddningsplanka. Räntekostnaderna äter varje månad upp stora delar av lönekontot, även sparkontona naggas allt mer i kanten. Fallande börskurser har dramatiskt krympt de buffertar som fanns i aktier eller fonder. Att binda räntan är inte längre aktuellt, trots att Riksbanken numera köper också bostadsobligationer.
Vid spisen steker mamma Annika ytterligare en pannkaka. Hon tittar på fotona som hänger på köksväggen. Bilder från den tidiga morgonen på Afrikas savann, eftermiddagens strandfest i Thailand och när de till slut nådde toppen av Kebnekaise. Sommarens resa går bara några mil, med buss. De har hyrt en stuga utanför Gävle. Myggen skrämmer en aning men de ska i alla fall lämna stan.
Vi ska inte klaga, tänker Annika. Vi bor ju kvar. Visst, vi prioriterar stenhårt och sparar in på allt som går men vi bor kvar. En boränta på 5 procent fanns också med i deras kalkyl. De visste att det skulle bli tufft men att de skulle klara det. De valde också helt medvetet att ha rörlig ränta. Litade på de som sa att de låga räntorna var här för att stanna, att det var en annan ekonomisk tid.

Sedan gick allt fort. Donald Trump vann valet i USA och drev igenom en rad ekonomiska reformer. Som en konsekvens stärktes dollarn vilket skapade problem i många tillväxtländer som satt på stora lån i den amerikanska valutan. I Kina drog de kinesiska företagen i bromsen samtidigt som bankerna visade sig vara svagare än väntat.
På finansmarknaderna spreds återigen en oro över vem som satt på de dåliga lånen. Svarte Petter var tillbaka. När bankerna inte ville låna ut till varandra lika frikostigt längre steg räntorna.
Riksbanken lyckades undvika att kreditmarknaderna frös, men avsevärt högre boräntor kunde ingen stoppa.
Men hushållen var benhårda.
 Spara var guld, inte låna, inte konsumera.

Politikerna hade också agerat. Med boräntor på 5 procent gröpte ränteavdragen för stora hål i budgeten. Lösningen blev att börja att trappa ned avdragen men också att sänka inkomstskatterna och ta bort räntan på uppskov. Finansministern hade också infört ett trettonde barnbidrag, allt för att sätta fart på konsumtionen. Men hushållen var benhårda. Spara var guld, inte låna, inte konsumera.
Men det var inte Riksbankens minusränta, bankens villighet att låna ut eller politikernas agerande som grämde Annika mest. Det var något annat: budgivningen.
Lägenheten på Västmannagatan köptes en tisdagskväll. Annika och hennes man Jesper hade varit nöjda att lägenheten faktiskt visades. Vid den tidpunkten försvann många objekt från marknaden långt innan visning. Annika och Jesper tjänade bra, de hade fått ett lånelöfte på 6 miljoner kronor och hade bestämt sig för att inte fega ur när budgivningen startade.

Men tänk om inte alla budgivare fanns på riktigt? Nu när priserna hade fallit 30 procent talar allt fler om låtsatsbudgivningar med påhittade spekulanter. Annika frös vid tanken.
Numera var budgivningarna helt annorlunda. Alla var tvungen att legitimera sig och visa upp lånelöftet innan första budet. Man fick dessutom bara lägga ett bud per dag och sms-budgivningar var inte längre tillåtna. "Det måste få ta tid att göra sitt livs affär", var politikernas nya budskap. Att de inte tänkte så innan bubblan sprack, tänker Annika.
Tänk att vi inte visste bättre. Tänk att det inte var annorlunda, nu.

10-åriga Ellen blir allt mättare. Nu måste läxorna tas itu med. Annika sätter sig ner med Ellen. Tänker på sin egen skolgång på 1990-talet. Med trasiga läroböcker som saknade sidor, där kartorna innehöll länder som Östtyskland trots att muren sedan länge fallit. När de offentliga finanserna försämrades på 1990-talet blev lösningen att spara på allt som gick. Skolan var inget undantag.
Nu hade historien upprepat sig. Tänk att det kunde bli så här igen tänker Annika. Tänk att vi inte visste bättre. Tänk att det inte var annorlunda, nu.SvD

Lyssna på Donald Trump och vad han säger. Klart att oligarkerna och krigshetsarna i USA känner sig hotade. 

Läs:
Därför måste Trump vinna

Donald Trump visar sin ledarförmåga

Trumps sloganAmerica first är trams

Dags att deportera

1 kommentar:

  1. Den som är satt i skuld är inte fri därför är det hög tid att se om sitt hus i god tid innan fallet kommer. Det har gått så pass många år nu sen 90 talskrisen att nästa kris kan komma när som helst. Det är därför hög tid att tänka efter före.

    SvaraRadera