tisdag 20 september 2016

Det är naturligt att vara nationell men inte för kommunister. Nationalismen ska bort. Sverige ska inte finnas som nation.



Fråga er varför Sverige skall bekosta nyanländas utbildning för att de sedan skall få ”lättare” jobb. Sedan kan ni ta del av videon

INGEN VÄG TILLBAKA

 
Individuell Människohjälp Har Fallit Offer för Globalismen
Sverige är inte längre Sverige,
utan
"Det Nya Landet"

Landet, där svenskar skall Integreras

Sverige framstår ute i den stora världen som ett stort skämt. Läs mer här och här

I Sverige kan politiker, som är demokratiskt folkvalda, få uttrycka ”Avskaffa Sverige – som Birgitta Ohlsson.

Bilderbergaren Fredrik Rheinfeldt, den värste landsförrädaren i modern tid,  började sitt tal på moderatstämman 2009 på följande sätt:
"Jag är en typisk svensk, sa Fredrik Reinfeldt och fortsatte: Min farfarsfar var frukten av en romans mellan en färgad amerikansk cirkusartist och ett lettiskt hembiträde. Det är svenskt. Blandat"

Mario Vargas Llosa, nobelpristagare i litteratur 2010:
"Man ska inte förväxla den lomhörda nationalismen och dess motvilja mot ”den andre”, som alltid har varit ett frö till våld, med patriotismen som är en sund och generös tillgivenhet för det land där man såg dagens ljus, där ens förfäder levde och ens första drömmar tog form, ett välbekant landskap av platser, anhöriga och händelser som blir till hållpunkter för minnet och sköldar mot ensamheten.

Fosterlandet är inte flaggorna eller nationalsångerna, inte hyllningstalen för de utvalda hjältarna, utan en handfull miljöer och människor som befolkar våra minnen och färgar dem med melankoli och en varm känsla av att var vi än är, finns det ändå ett hem dit vi kan återvända." Hela talet Nobelprize

Men så här skriver Ole Hyltoft, författare och samhällsdebattör i Berlingske Tidende  (övers. från danska av bloggaren). Det handlar visserligen om Danmark men det är en bra artikel om nationalismen.

Det är naturligt att vara nationell

Nationalism är inte ond. Den är naturlig. Det är naturligt att hålla av den del av världen där man är född, det språk vi talar och vars historia man är bunden till.

Teaterchefen Jon Stephensen är bekymrad, nej, chockad av tonen i Islamdebatten(Berlingske 29 augusti). När han ”gläntar” på dörren till folkets röster på  sociala medier, hör han ordet inbördeskrig, inte bildligt men ganska specifikt om Danmarks framtid.

Han tvivlar inte - som väntat - om varifrån katastrofen kommer. Det är "iscensatt av extremhögern ."  I kulturradikala ögon kommer allt ont från den sidan. Vilket är märkligt. Eftersom de danska "inbördeskrigs" morden  i Krudttønden och vid synagogan i Köpenhamn kom från islams sida, och massmordet i Nice och de andra franska terrorist morden också var iscensatt av islamister.

Jag har en annan förklaring till varför människor som skriver på sociala medier, och inte medlemmar av Venligboerne, har börjat tala om inbördeskrig. De upplever,  att de omkring ca 400.000 muslimer som kommit hit under de senaste 30 åren och har haft barn och barnbarn här, fortsätter att distansera sig från sitt nya land. Invandrare behöver inte lära sig att tala ordentligt danska, de vill ha sharia som konstitution, de har ett överväldigande antal kriminella bland sig, de badar i kläder som danska kvinnor använde 1890. De lever alltså på  både mer och mindre viktiga områden som var det ett judiskt ghettot i en polsk stad tidigt 1900-tal.

De som förutspår inbördeskrig, upplever att de utsätts för ett inflöde av utlänningar, som förblir främmande i  generationer, och de inte har bett att komma och inte sanktionerat deras ankomst.
Och när dessa många danskar lyssnar på radio eller tittar på TV, negligeras deras känslor och bemöts skamligt av journalister och akademiker, som med självsäker röst säger att muslimsk invandring är  bra, som skall öka.

Delar av Nørrebro i Köpenhamn är nu muslimskt. London har en muslimsk borgmästare. När händer samma sak i Århus och Aalborg?

En av dem från "eliten", Michael Christiansen, ordförande för det danska Broadcasting Corporation (DR), säger att DR upprätthåller sammanhållningen i Danmark. Detta är dock inte sant. DR gör åtskillnad mellan danskarna . Danmarks Radio delar inte sol och vind lika mellan mångkulturella och nationell sinnade. Om man bortser från Fråga Rostrup partipolitiska program, är grundtonen i DR att det är vulgärt att vara mot den muslimska hög invandring. Och det är en skandal om muslimer serveras fläsk och kan inte simma i den muslimska kvinnan uniformer, och om inte i alla möjliga områden tas särskild bestämmelse för muslimer.

Som barn en dag i slutet av 1980 gick jag på Vestervoldgade längs Stadshustornet . En procession med folk med poliser före och efter fram på gatan. Jag trodde de demonstrerade för någon fängslad politiker i ett utvecklingsland . Men när jag hörde ropen och läste banderollerna, stod det : Döda Rushdie! Rushdie var en avfälling, och enligt sharialagar är det lagligt att slå ihjäl avfällingar. Sedan  demonstrationen på en Köpenhamnsgata (!), har det stått klart för mig att min och de flesta danskars livssyn strider mot sharia.

Det förvånade mig att inte fler av mina kolleger författare delade min avsky för sharialagar med sitt barbariska stenande, handavskärning, piskning och ofrihet. Men från Suzanne Brøgger till Stig Dalager ursäktade kollegorna islams ofrihet och fortsatte att uppmana muslimer att befolka Danmark, även om konsekvenserna av deras attityd var mindre frihet för författare något som Mohammed-krisen med JP teckningar och självcensur kurs tydligt visade.

Senare slog det  mig med förundran att den yrkesgrupp som behöver mest frihet, författarna, inte heller var särskilt väl representerade i kampen mot de tyska ockupanterna. Frihetskämpar som Martin A. Hansen, Kjeld Abell, Tage Skou-Hansen, Soya, Morten Nielsen och Kaj Munk var undantag.

Pia Kjærsgaard, som varnade för den muslimska massinvandringen, blev nästan överfallen av pöbeln…. Carsten Jensen hade pinsamt sexistiska uppfattningar om Pia Kjærsgaard och skrev om henne: ” hennes mögliga sekt av obehagliga källarmänniskor." Och Bettina Heltberg , journalist på Politiken lekte frenolog som nazisterna och skrev om Søren Krarup, "hans psychoinfantila ansikte." Mogens Lykketoft skrev om det fria ordet främsta försvarare, Flemming Rose_ "Flemming Rose är en av de största dårarna i den danska medielandskapet”. 

När det stod klart för mig vad en växande islamisering av Danmark innebar (nu var det  runt 1987), försökte jag ”väcka”  socialdemokraterna. Jag var då en medlem av detta parti, och var även ordförande i partiets kulturdel. I krönika efter krönika varnade jag Svend Auken, Lykketoft och Ritt Bjerregaard  mot för stor invandring. De tre var förmodligen oense om många saker, särskilt om att fördela makten sinsemellan . Men de kom överens om att inte begränsa muslimers bosättning i det här landet. Och när vi kom in i 1990-talet vågade premiärminister Nyrup inte ta ett samtal med Salman Rushdie.

Det var modiga och insiktsfulla människor som Naser Khader, Pia Kjærsgaard och tecknaren Kurt Westergaard, som var tvungna att ta fallet med Muhammeds trogna ättlingar. Och det är de som nu,  25 år senare, fortfarande lever under polisskydd . Detta är å ena sidan absurt i ett fritt land, och å andra sidan sorgligt att ett antal personer och framstående politiker måste leva lika utsatta av rädsla för  att likvideras som framstående medborgare hade under ockupationen. Deras skydd är kostsamt . Men det är bättre än att offra några av våra medborgare som det gick redaktörerna för Charlie Hebdo.

För några år sedan började det gå upp för den nya ledningen för socialdemokraterna och deras kulturella radikala vänner med invandringens  främste påhejare ombudsman Hans Gammeltoft-Hansen….att  dödsföraktande religiösa fanatiker förts in i landet. Vi kunde ha stoppat denna risk för 30 år sedan. Men de tongivande menade att det var inte så farligt.  I sin okunnighet tänkte Svend Auken och Co. att alla muslimer var för sig var som de själva. Sålunda sekulariserade kristna eller Grundtvigkristna. Men nej, människor är olika. Och det är säkrast att människor som har en helt annan syn på livet, inte bebor samma områden. Annars är fan lös.

Inte alla muslimer är terrorister? Självfallet är de inte det. Det är inte det som frågan gäller. Frågan är hur många av våra 400.000 muslimer som har religionsfanatismen som dragning. Fanatism är inte nödvändigtvis något folk annonserar innan de begår illdåd. Därför måste landet betala för hundratals poliser för att ta hand om oss.

Finns det inga ljuspunkter i denna terror-tid?

Jo. Låt mig nämna en som många av oss har övervarat och som gjorde ett bra och gripande intryck på mig. Då våra olympiska idrottare kom hem med sina medaljer och mottogs på flygplatsen höll statsministern  ett varmhjärtat tal till dem. Och vad hände sedan?

Sportmänniskor alla som en - Blume, Fuglsang, Mikkel Hansen, Gudmundur och de andra - och deras familjer började sjunga  " Der er et yndigt land." Där stod  dessa våra hjältar och glömde sin egen ära och lovsjöng samhället och landet. Jag tror inte att det kunde ha hänt för fyra år sedan. En ny anda kanske har startat. Helt olika kulturradikala och  Jon Stephensens. Kalla det gemenskap, tvärsnitt av befolkningsgrupperna , verklig gemenskap, djupare än gemenskapen mellan dem,som har de rätta åsikter.

Eller kalla det nationalism. Nationalism är inte ond. Den är naturligt. Det är naturligt att hålla den del av världen där man är född, det språk vi talar och vars historia du är bunden.Berlingske




2 kommentarer:

  1. Kan vi kämpa ideologiskt, mentalt, andligt, ekonomiskt, så att vi inte behöver göra det fysiskt?

    SvaraRadera
  2. Tvivlar på det. Det vi ser nu är ett läroboksexempel på destruktiv folkvandring som kommer sluta i att värdbefolkningen blir minoritet eller dör ut. Inga andra medel än hård politik tänkt att fredligt driva dom tillbaka till sina länder, väpnad konflikt mot dem eller så accepterar vi att vår framtid kommer ligga i händer på en folkgrupp som är ökänd för att förfölja andra i sin religions namn.

    SvaraRadera