måndag 16 januari 2017

Sofia Mirjamsdotter, en av alla urusla svenska journalister



Från Olle Ljungbeck fick jag följande artikel som var införd i Hela Hälsingland/ledare.

Ljungbeck skriver så här:
Så här olika kan en PK-journalist resp en klart seende individ se på samma företeelser.
Självklart vill jag tvåla till dennna Mirjamsdotter riktigt men PK media tar inte in det. Är det inte skrämmande hur en person får skriva på ledarplats och stå oemotsagd?

Bloggaren frågar sig hur dum en journalist får vara? Hur dum som helst verkar det. Ju dummare desto bättre. Denna journalist har inte förstått någonting.

Fredrik Kärrholm har sett verkligheten och beskriver den. Men hur många tidningar tar in det? Du kan läsa delar av Kärrholms inlägg efter artikeln här

Sofia Mirjamsdotter: Lås inte in dig bara för att du känner dig otrygg
Varför ökar känslan av otrygghet i Sverige?
Det är en högst relevant fråga att ställa sig utifrån resultatet av Brottsförebyggande rådets (Brå) årliga nationella trygghetsundersökning. Den visar att antalet kvinnor som känner sig otrygga har ökat med 25 procent sedan föregående år, vilket är den största ökningen sedan den första undersökningen gjordes 2006. 

Även män känner sig mer otrygga även om ökningen där inte är lika stor. Trots en märkbar ökning är det fortfarande 81 procent av befolkningen som känner sig trygga i sitt närområde.
Undersökningen säger dock ingenting om huruvida det finns anledning att känna sig mer otrygg i dag än för låt säga två år sedan. Den mäter bara upplevelsen av otrygghet.

Visserligen är det fler kvinnor än tidigare som uppger att de utsatts för sexuella övergrepp av något slag (allt från ofredande till våldtäkt), men vad betyder det egentligen?
Det betyder inte nödvändigtvis att fler övergrepp begås. Det kan lika gärna ha att göra med hur samtalsklimatet har förändrats, och om en delvis ny syn på innebörden i begreppet sexuellt ofredande. Det är svårt att få klara besked om vad som gäller här. Dels för att vi vet att mörkertalet när det gäller sexuella övergrepp är stort. Anmälningsbenägenheten är liten i förhållande till många andra brott, även om den ökat något på senare år. Dessutom har de senaste årens debatt präglats av fokus på att ta sexuella övergrepp på större allvar, att faktiskt anmäla när de sker och på samtycke. Det skulle alltså kunna vara så att medvetenheten om vad som faktiskt är ett ofredande eller övergrepp har ökat. 

Emellertid ger inte undersökningen svar på vilka orsaker som ligger bakom ökningen.
Det är givetvis så att samhällsdebatten och medierapporteringen spelar roll för den upplevda tryggheten. Det dödliga våldet i till exempel Göteborg var större under både 2013 och 2015 än under 2016. Antalet skjutningar var fler under både 2013 och 2014. Trots det kan upplevelsen vara att våldet har ökat, eftersom medierapporteringen har fått större utrymme. Nu är det visserligen så att det dödliga våldet har ökat de senaste två åren, sett till hela landet. Frågan är om det betyder att den stora majoriteten har större anledning att frukta för sina liv när de stegar ut på gatan år 2017 än de hade år 2007? 

De flesta av oss bygger fortfarande vår världsbild genom vad vi ser och hör i olika medier. Får vi dagliga rapporter om svält är vi benägna att tro att svälten är mer omfattande än om vi aldrig får höra talas om den, även om de faktiska förhållandena lika gärna kan vara tvärtom.
I spåren av debatten om polismyndigheten, om bristande resurser och dålig organisation, så är det därför knappast konstigt att många upplever att Sverige har blivit otryggare, även om den enskilde kanske inte alls löper högre risk att utsättas för brott. 

När debatten om sexuella övergrepp i folksamlingar och på festivaler får mer utrymme än tidigare är det därför inte heller konstigt om många unga kvinnor känner större rädsla nu än för fem år sedan då rapporteringen om dessa övergrepp inte var lika omfattande. Detta trots att sexuella övergrepp på festivaler är långt ifrån någon ny företeelse.
Den som låter känslan styra riskerar att skrämma upp sig kanske utan anledning. Att inte våga gå ut ensam på kvällen är att begränsa sitt liv, ofta helt i onödan.
Sofia Mirjamsdotter
sofia.mirjamsdotter@mittmedia.se
                                           -------
Det osänkbara landet
“Den grova brottsligheten ökar. Hänsynslös ligism breder ut sig. Segregationen förvärras. Arbetslösheten bland invandrare är enorm. Statens skuldsättning växer. Skatterna höjs. Företag flyttar utomlands. Överbeläggningen i sjukvården tilltar. Sjukvårdsköer växer. Bostadsbristen eskalerar. Skolresultaten är alltjämt usla. Kvaliteten i högskolan sjunker. Och pensionsprognoserna är negativa. Men det är ingen fara, tänker den gode svensken – det kommer nog snart att lösa sig till det bättre, vi bor ju trots allt i Sverige.

Låt oss kalla det Titanic-nationalism. En föreställning om nationen som osänkbar. Trots att båten lutar 15 grader; trots att människor kommer uppspringande från tredje klass och ropar att det läcker in iskallt vatten. Men ingen båt och inget land är osänkbart. Även om också de allmänna historiekunskaperna har försämrats krävs inte mer än ett par sökningar via Google för att finna gott om exempel på välfungerande samhällen som krackelerat. Ofta till följd av folkvandring eller politiskt vanstyre, inte sällan i kombination. Hela inlägget kan du läsa här och här

Vi har aldrig varit ockuperade och vår existens har aldrig varit hotad i verklig mening. Kanske är det också därför många svenskar tror att vårt samhälle är osänkbart. Och kanske kommer därför reaktionen att bli oväntat kraftig med insikten om motsatsen”.

FREDRIK KÄRRHOLM
Polis och kriminolog.

Hela inlägget kan du läsa här och här





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar