onsdag 8 februari 2017

Kriminologiprofessorn Leif G.W. Persson glömde göra vissa jämförelser



Från en god vän har jag fått följande inlägg som rör Leif G.W. Perssons medverkan i Veckans Brott.

Jag brukar titta på Veckans Brott varje tisdagskväll med Leif G W Persson. Kvällen den 7 februari kommenterade han de båda polisbefälen som på sina Facebooksidor hade redogjort för etniciteten på de brottslingar de fått utreda under ett dygn. Det visade sig att en överväldigande majoritet av dessa hade utomeuropeiska/arabiska namn och bara i ett enda fall var brottslingen begåvad med ett svenskt namn. Detta hade förvånat den ene polisutredaren (Peter Springare), som sade sig ha erfarenheter som byggde på 15 – 20 år inom polisen och att det under denna tid sett likadant ut varje dag han kommit till jobbet.

Då förklarar Leif G W Persson i programmet att de båda poliserna i princip hade rätt, att bland de brottslingar som polisen får utreda är de flesta invandrare. Men så påpekar han samtidigt, att om man jämförde med alla invandrare vi har i landet så utgör dessa brottslingar bara en minoritet. För de flesta nyanlända är städade och laglydiga personer, förklarade Leif och därför hade poliserna också fel. Alltså de hade både rätt men ändå fel, sett hur man såg det och jämförde.

Men vad Leif glömde var att göra en likadan jämförelse med förhållandet bland majoriteten svenskar och hur många av dessa som var rapporterade som brottslingar. Att bland svenskarna är också de flesta städade och laglydiga och bara en minoritet brottslingar, det sade han inte något om. Hade han gjort det, så hade det visat sig att svenska brottslingar är per capita betydligt färre i förhållande till den svenska majoritetsbefolkning än vad förhållandet är om man jämförde samma förhållande per capita bland majoriteten med invandrarbakgrund. Att antalet brottslingar med invandrarbakgrund var betydligt fler än de var bland svenskarna. Detta förhållande glömde den gode Leif G W Persson att ta upp! 

Vad kriminologiprofessorn gjorde, var att bara tala om samma princip som råder när t ex en tandläkare hela dagarna behandla folk som har problem med sina tänder och då lätt kan få intrycket att ”alla människor har problem med sina tänder”. Just på samma sätt resonerade Leif med förhållandet beträffande de båda poliserna; att de jobba hela dagarna med brottsutredningar där de flesta visade sig ha utländska eller arabiska namn, alltså var invandrare medan en absolut minoritet var svenska.

Kriminologiprofessorn hade alltså uppenbart anpassat sig till kravet som ställts på ”Brottsförnekande Rådet” (BRÅ), som sedan några år tillbaka slutat redovisa etniciteten på brottslingarna bara för att ”inte gå Sverigedemokraternas ärenden” eller för att inte ”underblåsa den förhatliga svenska rasismen”. Jag blev faktiskt besviken på Leif G W Persson för första gången, eftersom jag haft intrycket att han var en modig sanningssägare, en som hade klart för sig den verklighet som råder i landet, en verklighet som allt tydligare drabbar våra laglydiga och städade medborgare? För ett sådant mod har han visat i så många andra sammanhang där han kritiserat, ifrågasatt och kommenterat mycket känsliga ärenden, särskilt inom poliskåren och dess ledning.

Men nu, när det gällde att kommentera något som hade med den enorma invandringen till Sverige att göra och de allvarliga konsekvenser det fått för landet, så valde han att fegt och fördomsfullt, som alla andra inom den politiskt korrekta eliten och etablerad media, dölja verkligheten för tittarna.
Jag frågar mig varför han inte också kunde ha gjort jämförelse mellan antalet laglydiga svenskar och svenska brottslingar på samma sätt som han gjorde mellan laglydiga invandrare och brottslingar med invandrarbakgrund?

Här kallar jag nu på hjälp från Affes statistik, en bloggsida som har mycket sakliga och överskådliga redogörelser med referenser över vad som gäller olika konsekvenser av den förda politiken;

”/ … / 1996 kom en rapport som visade på ett problem i det svenska mångkulturella projektet. Rapporten kom från Brottsförebyggande rådet (Brå) och visade att invandrare (utrikes födda) var överrepresenterade i brottsstatistiken. Rapporten undersökte åren 1985-1989 och kom fram till att invandrarnas överrepresentation var 2,1 ggr större än bland etniska svenskar. Det innebär att det bland invandrarna fanns 110 procent fler brottsmisstänkta per capita än vad det fanns bland svenskar (födda i Sverige med båda föräldrarna födda i Sverige).
Om 5 000 personer av 100 000 var brottsmisstänkta bland svenskarna var motsvarande siffra för 100 000 invandrare 10 500 brottsmisstänkta personer. / … / 2005 kom en uppföljning av rapporten från 1996. Den undersökte åren 1997-2001. Enhetschef Jan Ahlberg på Brå konstaterade att:

- den nya rapportens resultat i allt väsentligt bekräftade resultaten från den tidigare rapporten.
Rapporten visade också en annan sak – problemet hade förvärrats. Istället för 110 procent var det nu 150 procent fler brottsmisstänkta per capita bland invandrare jämfört med svenskar. Utvecklingen gick åt fel håll. Om 5 000 personer av 100 000 var brottsmisstänkta bland svenskarna, var motsvarande siffra för invandrare nu 12 500 brottsmisstänkta.”
[https://affes.wordpress.com/author/affes/]

Sådana här uppgifter kan inte ha varit okända för kriminologen Persson? Så varför kunde han inte ha nämnt något om detta? Eller tror han bara på sina egna uppgifter, som tydligen var för att rädda sin egen pk-image? Att han i programmet visade att han inte delade SD:s värdegrund var klart som korvspad. Men trots detta har det ju visat sig att SD trots allt ändå haft rätt i så mycket, att paritets dåliga ryckte inte är befogat, utan detta är bara bevis på elitens illvilja. Men istället för att ta det lite lugnt med att svärta ned SD, så övergick han att tala om åtalet mot Kent Ekeroth och visade att han var så gott som övertygad om att Ekeroth skulle dömas till böter för ringa misshandel och därför skulle utestängas från allt riksdagsarbete. Han t.o.m. ansåg att Ekeroth hade alkoholproblem och det kan så vara, men det har nog en rad andra riksdagspolitiker också, för att inte tala om att många av dem förmodligen har en massa otvättad byk i sina garderober och att de inte är de oskyldiga representanterna för det svenska folket som de så gärna vill visa att de är.

Det man kan kritisera Ekeroth för var att han inte hade omdöme nog att inte ta sig till det ”getingbo” av extremliberaler som råder runt Stureplan och den centrala delen av vår huvudstad. Det verkade som att han sökte provokation genom att välja en nattklubb där många gäster stödjer Centerpartiet och andra borgerliga partier. Han kan ju inte ha varit okunnig om vad dessa anser om SD, inte heller att var en känd person och då kunde ha väntat sig att få möta fientliga, onyktra och hämningslösa politiska motståndare som ville honom illa. Sådana ungdomar som inte var rädda för att visa sig stöddiga inför sina kompisar genom att grovt provocera honom. Den situationen kunde han ha undvikit genom att inte ta sig dit. Det var omdömeslöst och kan nu kosta honom hans riksdagsplats och kanske också medlemskapet i partiledningen för Sverigedemokraterna. Sedan är det dubbelt tråkigt, för inom SD:s partiledning verkade han ha den integritet, styrka och argumentationsförmåga som är så väl behövd inom ett så hårt kritiserat oppositionsparti som Sverigedemokraterna. /Bosse buss

2 kommentarer:

  1. Leif GW måste för att hålla sig kvar i ramljuset uttala sig precis som han gör. Hans bankkont har vant sig vid att han skall vara med i så många soffor som möjligt och även en och annan brygga.

    SvaraRadera
  2. Heliga ko. Månne har andra riksdagsledamöter alkoholproblem men de går inte ut och slår meningsmotståndare på käften för det? I andra, "vanliga" partier är ribban mycket lägre. Tänk gymnasieministern som körde med 0,2 promille. Sverigedemokrater däremot, där är toleransen tydligen extremhög. Många SDare tycker ju att man inte borde åtala Ekeroth alls. Och han vill ni ska bli vår nästa justitieminister? Jag tar mig för pannan.
    Heja GW!

    SvaraRadera