lördag 25 mars 2017

Den Svenska Statskuppspolitiken. Vill svenska folket rädda sitt land?



Statskuppens Makt/Kaospolitik -Den Svenska Statskuppspolitiken:

 1) SÄPO = Gestapo.
2) Organiserat önskat Poliskaos
3) Avsiktligt importerad Brottslighet
4) Korrupta Tingsrätter, Hovrätten.

Denna Systematiska Statskuppskaospolitik beror på att 'ränte-på-ränte effekten' kommer att skapa ett Monetärt Sammanbrott som måste maskeras samt Svensson måste bindas av Abdullah så Bankskurkarna kan råna Svenska Folket ostört. Hela artikeln

Soldatmamma: Politikerna har tänjt på vår tolerans in absurdum. Det blir vår död.

Kate Hopkins:

......."Därför att, så lojal som jag är, så patriotisk jag är — så fruktar jag nu att vi är brutna.
Inte på grund av den morbida slakten igår utanför vårt eget Parlament. Inte på grund av dom liv som slets sönder på trottoaren, där offren gick och funderade på vad dom skulle äta till teet, eller vilket tåg dom skulle hinna med.

Utan för att detta är vi nu. Detta är vårt land nu. Detta är vad vi har blivit.
Till detta har vi reducerats.

Därför att medan alla dom allt evigt förlåtande dårarna i Bryssel stod där med sina fåniga händer lyfta som hjärtan mot himlen, planerades redan en ny blodig massaker. Mer död redan i pipeline. Läs mer


Kartlägg Sveriges medlöperi och samarbete med islamismen

I onsdags hade pjäsen Jihadisten premiär på Göteborgs stadsteater, pjäsen handlar om en 22-åring från Lövgärdet som sakta radikaliseras.
"Syftet är att förmänskliga terroristen om man säger så, och att våga göra det. Att våga se att terroristen är en människa", sa Johan Gry, manusförfattare och regissör till Jihadisten.Soldatmamma

I&M Moralmästerskapet
I min föreställningsvärld finns det två slags människor, dels de som har svårt att släppa taget om det förflutna. De återvänder gärna till stenarna där barn de lekt. Om de är författare så är de böcker de skrivit mycket viktigare än de som de tänker skriva. Om de ges chansen så hyllar de sina egna livsverk. Glöms de bort, sörjer de sin förlorade plats i offentligheten. Ibland förbittras de över att deras medmänniskor inte har full koll på vad de åstadkommit.
Den andra sorten har alltid siktet inställt på vad som ska göras härnäst. Det som de skrivit eller på annat sätt åstadkommit i en annan tillvaro är ointressant. När de återvänder till sin mammas gata, så konstaterar de bara ”Jaha, här var det jag bodde”, varefter de fortsätter matt rusa vidare. Det som en gång var finns inte kvar, och de kommer inte ens på tanken att sörja. Hur skulle det kunna vara på något annat sätt?
Jag är den senare sortens människa. Det som gäller är den del av livet som finns framför mig. Böcker som jag skrivit är borta och om jag – det händer inte ofta – kommer på tanken att läsa om något som jag skrev för kanske ett par decennier sedan, så kan jag bli förvånad. ”Visste jag det där redan då?” Tankar som jag trodde var nya för mig har jag lagt ut texten om för kanske tio femton år sedan. Ibland tänker jag att det inte är jag utan språket som vet. Jag använde mig av ord, som i dag har en för mig djupare innebörd än de hade när jag skrev dem.
För någon vecka sedan fick jag per mail mig tillsänd en text som jag skrev i Axess för tio år sedan – Moralmästerskapet. Den hade jag totalt glömt bort. På den tiden tillhörde jag tidskriftens mer fasta medarbetare och jag kan inte minnas att redaktionen förde någon diskussion om dess publicerbarhet. I dagens infekterade icke-debatt om invandringspolitiken hade den säkert fått nobben. Den återges nedan.Läs mer av inlägget

Självdeklaration
Som forskare och debattör rör jag mig inom ett område som är impregnerat/infekterat av politik: etniska minoriteter, kulturmöten (eller snarare kollisioner), mångkultur, feminism, invandrarfrågor, politisk korrekthet. Naturligtvis kan man säga att jag sysslar med politik men det är inte min egen åsikt. Jag vill hävda att jag tillämpar vetenskapligt tänkande och vetenskapliga konventioner på områden som är starkt politiserade. Det betyder att jag inte ansluter mig till något parti och heller aldrig ställer upp på vad jag betraktar som aktivism. Däremot kan jag tänka mig att tala för vilka församlingar som helst. Jag har inga problem med att hamna i så kallat dåligt sällskap. För det första kanske det inte är så dåligt som pappa och mamma påstår. För det andra har jag ett starkt politiskt immunförsvar. För det tredje är det väl bättre att de som har andra åsikter får höra vad jag har att säga, än de som redan tycker som jag. Jag är också beredd att rösta på vilket parti som helst, som lägger fram en politik som jag kan tro på – med de kunskaper jag har om vad som fungerar och vad som inte fungerar.
Inom mitt eget intresseområde är jag proffs men det betyder inte att jag ingenting har att lära. Jag är beredd att lära av vem som helst, och gör det också. Några av de mailkontakter jag har är med djupt udda personer, utan akademisk grannlåt och insnöade på områden som de behärskar långt bättre än jag. Det har jag inga problem med.
Jag ser mig som fri att pröva vilka uppfattningar som helst. Det finns inga frågor som tankemässigt är tabu för mig. Däremot finns det några frågor som jag inte gärna skriver om, därför att jag inser att jag inte kommer att klara av att hantera motståndet. Ingen fråga är förbjuden men jag springer inte på alla bollar. En annan begränsning är att jag har svårt att diskutera med ”de ideologiskt anfäktade”. I sitt tänkande håller de sig till asfalterade stigar och snitslade banor. De lyder förbudsskyltarna.
Att tänka ”så här får man inte tänka” är en form av dumhet. I hela mitt liv har jag haft svårt för dumhet. Dumma medmänniskor gör mig ensam. De säger sådant som de missuppfattat eller som jag redan vet. Dumhetsallergin har styrt både mitt privatliv och mitt yrkesliv. Hade jag jamsat med eller hycklat hade jag varit mer framgångsrik. Hade jag inte haft en inre moralisk kompass, så hade jag kunnat acceptera diverse orättvisor och lögner.
Läs mer av inlägget

Frankrikes Dödsspiral

av Guy Millière  •  22 mars, 2017
År 1990 godkändes "Gayssotlagen" som föreskrev att "all diskriminering som baseras på etnicitet, landstillhörighet, ras eller religion är förbjuden". Sedan dess har den använts för att kriminalisera all kritik mot arabisk och afrikansk brottslighet, alla frågor om immigration från den muslimska världen, all negativ analysering av islam. Många skribenter har blivit bötfällda och de flesta "politiskt inkorrekta" böckerna om dessa ämnen har försvunnit från bokhandlare.
Den franska regeringen begärde att media skulle åtlyda "Gayssotlagen". Den begärde också att historieböcker skulle skrivas om för att inkludera kapitel om brotten som begåtts av västvärlden mot muslimer, och om islams "väsentliga bidrag" till mänskligheten. Alla historieböcker är "islamiskt korrekta".
På sjukhus begär muslimer allt oftare att bli behandlade enbart av muslimska läkare, samt vägrar låta deras fruar behandlas av manliga läkare. GAtestone
Hanne Kjöller, tidigare journalist på DN, ifrågasätter om Sven-Erik Magnussons död är en riksangelägenhet.  Han är svensk, det kanske hon tycker är problemet. Vad vet jag!




2 kommentarer:

  1. Flertalet svenska gummiryggar har inte vad som krävs för att rädda sitt land.

    SvaraRadera
  2. Altruismen är den vita människans dödsstöt. Lägg till polarisering och avsaknad av gemenskap med den egna befolkningen. Jag kämpar och de som struntar kommer jag inte att hjälpa.

    SvaraRadera