onsdag 12 april 2017

Rädda Sverige från infantila politiker. Vi behöver mogna män och kvinnor.



De har blod på sina händer
Sjuklövern bär ansvaret för att terrorismen nu drabbat Sverige. Samtliga partier i Sjuklövern. Alla bär de nu på den tyngsta börda en människa kan bära – att ha orsakat någon annan människas död. De kan försöka dribbla bort korten, hålla torgmöten och uppmana till nationell samling men inget av det man gör kan någonsin rentvå dem. De ska rätteligen kallas mördare – satans mördare! Den utpekade terroristen kommer från Uzbekistan. Det är därför på sin plats, att som alltid här på Fria Sidor, börja från början. Låt oss gå grundligt till väga så att vi verkligen förstår situationen. Läs hela denna artikel och WTF om Uzbekistan och islamism.

Fr. Snaphanen i övers.
Allvar, ironi och sarkasm
Jag har sett tusentals kommentarer om terrorn i Stockholm sedan det hände. På Facebook, på svenska debattforum, på bloggar. Vad som först slår mig är sarkasmen och att det är män som reagerar på det sättet. Inte kvinnorna.

Jag förstår det väl. Har man som jag kämpat mot de olyckor vi ser nu i tjugo år, kan det vara förståeligt att hånle åt dessa aktörer  men det är ändå tråkigt och trivialt, eftersom tro mig, det kommer bli mycket värre och allvarligare. Jag hoppas att alla dessa pojkar lägger sig till med mera mogna reaktioner inför nästa tragedi. Vi behöver dem. Hittills har Eva Selsing tyvärr fått rätt i sin diagnos av den pubertala, medelålders tidsandan från
Glædelig bagjul til den ironiske mand.


Man tar en invandrarfamilj 120 (!), de flyttar in i en förort och lever av brott och våld och tyranniserar hela bygdens 50.000 invånare. Myndigheterna står bara och gapar och ”tjafsar” om "dialog" och "förebyggande åtgärder". ”Madamesamfundet” har helt tappat kontrollen. Patriarker tar lätt på detta med feminister. Ett väl fungerande land hade kastat ut dem från sina lägenheter och sedan ut ur landet. Försök det enda språk de förstår föreslår Patrik Engellau: våld. 

 Radioprogrammet Studio 1 förklarar att i nordöstra Göteborg finns ett antal bostadsområden som heter exempelvis Hammarkullen, Lövgärdet och Bergsjön med strax över 50 000 invånare som helt kontrolleras av en invandrad familj på 120 personer varav 30 stycken redan är registrerade hos polisen. Familjen lever av kriminalitet. Den utövar sin egen rättvisa i området och skrämmer folk från att gå till svenska domstolar. Allmännyttan säger att den inte längre kontrollerar sina hus. Polisen säger att den blir bortjagad när den kommer dit av representanter för Familjen som säger att området är deras. När polisen hittar Familjens vapenförråd tuttar Familjen på bilar för att polisen ska få annat att göra. ”De lever på sitt våldskapital”, säger polisen.

Till och med reportrarna på Studio 1 tycker att detta är ett oskick och frågar polisen vad den gör åt saken. Då visar det sig att polisen sedan två år har jobbat med att skapa förtroende. Det har varit framgångsrikt såtillvida som att många boende stod på sina balkonger och hejade på polisen vid det senaste slagsmålet med Familjen. Polisen säger också att ”alla samhällsfunktioner måste samarbeta”. FÖRSTÅR DE SPRÅKET?

Identitetskriget 





Den som är politiskt korrekt befinner sig i ett självklart moraliskt överläge. Det retar mig och säkert många som läser denna blogg. Makteliten anser exempelvis att det är moraliskt högtstående att bejaka en generös invandringspolitik. Så är ingalunda fallet. Det är ansvarslöst, såväl mot de skattebetalare som ska finansiera godheten, som mot dem som beviljas asyl – för de flesta väntar varken jobb eller bostad. Identitetskriget är min andra text på detta moraliska ”turn-around-tema”. Arbetstiteln var en annan: Hjärntvätt.
Utgångspunkten är ett påstående Gunilla gjorde, en kvinna i min vänkrets. Hon klassificerade mig som islamofob. Hon är visserligen artig och vänligt inställd, så hon använde inte det ordet, men det var det hon avsåg, när hon konstaterade att jag var kritisk gentemot islam. Själv menade hon sig vara neutral. Islam var för henne en religion bland andra och i ett samhälle som Sverige, med religionsfriheten sedan år 1951 till och med är inskriven i grundlagen, har alla människor rätt att praktisera vilken religion de vill. Gunilla gav också ett exempel på hur islam kunde missförstås: slöjan. Denna symbol för islam handlar inte om något kvinnoförtryck, det hade hon direkt från hästens mun, det vill säga hon hade hört muslimska kvinnor säga det. Muslimska kvinnor bär inte slöja därför att männen kräver det. Inte heller handlar det om något religiöst tvång utan det är deras eget alldeles frivilliga val. Gunilla drog en parallell till sin mormor, som också dolde sitt hår bakom ett ”huckle”. Mormor var inte förtryckt.
Jag var ense med henne, åtminstone en bit på vägen. Att kvinnor – det svenska bondesamhällets gifta kvinnor – dolde sitt hår, därför att det ger en sexuell signal till männen, har inte något i sig med männens kvinnoförtryck att göra. Seden upprätthölls av båda könen och är snarare att betrakta som kulturell, med en biologisk grund. Ytterst är sexuallivets kontroll en förutsättning för att en samhällsbildning ska överleva. Människor är som bekant konstant sexuellt tillgängliga, vilket gör att sexualiteten måste hållas i strama tyglar. Av kvinnor krävs det att de är restriktiva med erotiska signaler. Religionen är det vanligaste redskapet för denna kontroll. Diverse präster vänder sig mot syndig klädsel, lösögonfransar, läppstift och andra kvinnliga utensilier, som kan väcka de manliga lustarna. Kontrollen finns också i språket. En kvinna som bara har sexuellt umgänge inom äktenskapet är ärbar, medan en kvinna som inte gör det är fallen, med två något ålderdomliga begrepp. För att ta ett i vår tid mer vanligt förekommande ord, så är hora är en av de starkaste skändningar som kan riktas mot en kvinna. Numera är den, har jag förstått, rätt vanligt förekommande i svenska skolor. Inte ens förpubertala flickor är fridlysta.
Läs mer av inlägget
 …Vi behöver räddas från dig. Våra progressiva och jämställda attityder i samhället är produkten av tidigare generationers kamp i blod, sorg och tårar. Den kommer jag och många med mig fortsätta stå upp för!
Dessutom! Du har ingen rätt att kräva att vårt samhälle ska anpassas efter dina religiösa och kulturella behov. Sverige är nämligen jämställt och sekulärt och ska så förbli. Punkt! Text: Madeleine E Lilja Rönnquist. Hela artikeln



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar