torsdag 4 maj 2017

Wallstsröms odemokratiska sinnelag och storhetsvansinne. Maktelitens förlorade heder



Det finns helt enkelt inga betydande idéer som dumheten inte skulle förstå att använda sig av, ty den besitter en allsidig rörlighet och kan iföra sig alla sanningars klädnader.
Robert Musil, författare



Wallström om Saudivalet:
 ”Det är helt oviktigt.
I&M-Offer
Det här är den fjärde av en serie planerade bloggtexter som ”befriar” den svenska makteliten från det moraliska överläge som den gör anspråk på, trots att den välfärdskris och försörjningsbörda som Sverige dragit på sig, är resultatet av dess politiska inkompetens.
Välfärdsstaten riktar sig till medborgarna i egenskap av individer. Dealen är att du som arbetar ska betala ungefär hälften av dina inkomster till stat, kommun och landsting. För återstoden gäller en rad avgifter och konsumtionsskatter. Den som har ett företag ska inte bara avlöna den beskattade personalen, utan också betala ett procentuellt påslag till staten. Momsen på 25 procent är ett rejält tillskott till statskassan. Har du ett fordon ska du betala skatt, även för bränslet. Det är så fiffigt ordnat att ju dyrare drivmedlet är, desto högre blir skatten. Säljer du din bostad med vinst, ska staten ha sin del av kakan. För den som börjar orientera sig om statens alla inkomster gäller detsamma som han sa som spydde i hatten: ”Det kommer bara mer”.
Avsikten med statens kreativa roffarupplägg är att merparten ska returneras till medborgarna, i form av välfärd. Också de som befinner sig i landet illegalt tilldelas en skvätt av välfärden. Därutöver skickar den moraliska stormakten på eget bevåg skattemedel till mer eller mindre angelägna projekt runt om i världen. Det kan handla om att smörja FN-ambassadörer för att erövra en plats i FN:s säkerhetsråd. Eller kanske att ge bistånd till al-Qaidas allierade i Syrien. Inte har Ingvar Carlsson någonsin behövt stå till svars för att Sverige under hans tid som statsminister, med hjälp av bulvaner och hemliga bankkonton i Schweiz, slussade svenska biståndsmedel till ANC i Sydafrika. Det kan ha varit så mycket som 2,5 miljarder.
För att staten ska kunna leda medborgarna genom livet har det byggts upp en gargantuansk välfärdsindustri. Stat, kommun och landsting ser till att du får socialvård, sjukvård och någonstans att bo, om du inte kan ordna det själv. Sätter du barn till världen, får du barnbidrag. Du får också betalt för att vara hemma med dina ungar, både när de är nyfödda och när de är sjuka. Du behöver inte betala för att ungarna ska lära sig läsa och bli civilingenjörer. Är du ung och orkeslös får du förtidspension. Är du skitgammal och orkeslös, får du åldringsvård. Journalisten och författaren Richard Schwartz skriver att Sverige är ett mycket säreget land, som påminner om en utrotningshotad djurart. Välfärdsstaten, som är okänd i större delen av världen, finns framför allt i ett protestantiskt hörn av Europa:
Den svenska /välfärdsstaten/ vilar på en oöverskådligt tät väv av överenskommelser, de flesta outtalade. De sträcker sig från att frivilligt avstå från hälften av vad man tjänar bort till att automatiskt ordna trafiken enligt blixtlåsmodellen om den stockar sig. Många av överenskommelserna är fixerade i lagparagrafer, andra lagrade i ryggmärgen. De allra flesta efterlever vi dagligen utan att ens tänka på det, som vore de bokstavligen naturliga.
Läs mer av inlägget
Osagt: Maktelitens förlorade heder
Från utmärkta tidskriften Kvartal har bloggaren funnit en rad intressanta och bitvis långa artiklar som kräver lite av sina läsare. Det är så befriande att läsa potent samhällskritik till skillnad mot medias testuggande som etablissemangets megafon ut till ´"folket"; massan som de egentligen föraktar.

För hur ska man annars förstå kriget som nu förs mot det man kallar för populism, fake news och hatsiter?

I artikeln Eliten som försvann, beskriver statsvetaren Peter Santesson hur makten i Sverige existerar för att bevara gällande maktstrukturer istället för att arbeta med allmänhetens bästa för ögonen. Klyftan har bara ökat under det senaste decenniet för att fullständigt explodera under de senaste åren.

När man talar om en existerande maktelit så beskriver Santesson denna som det rådande etablissemangets imperium att driva igenom sin agenda trots att denna alltför ofta står i direkt motsats till allmänhetens, den stora massans upplevelser, erfarenheter och vardag. När allmänheten beskriver oro i samhällets nuvarande skick och funktion, får man bara höra att detta inte överensstämmer med fakta, oftast kryddat med förment vetenskapliga argument från lämplig källa som går maktelitens väg.

Makteliten är så fullkomligen frånvarande i allmänhetens vardag att man förnekar att de själva överhuvud taget existerar. Själva definitionen för demokrati har ändrats till att nu gälla ett antal godtyckliga påståenden om "allas lika värde". Det fungerar i själva verket som ett säkert verktyg för att få stopp på kritiken mot etablissemanget. Makteliten slipper då kännas vid demokratins egentliga kärna som "All offentlig makt utgår från fo
lket". Hela artikeln

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar